På Nya Willevägar

Wintertidhsresan

2009-10-25T10:57:00.001+01:00

Dag: Söndag 25:e Oktober 2009
Tid: 01:23

Det här kan vara det sista nån hör från mig. Snart kommer jag bara vara ett eko i tidsrymdens korridorer; kvarglömd på plattformen när primärtidslinjens tåg lämnar stationen. För varje timme som går flyter jag längre och längre bort från allt jag känner, ut i det okända. Min lägenhet, i vilken jag tejpat för fönster, dörrar och ventilation för att undvika temporala läckor, blir min farkost på resan in i icketidens mörker.
Medans resten av världen glatt firar den extra timmen vintertidsomställningen skapar, har jag tagit tillfället i akt att genomföra en livslång plan. För 6 och en halv primärtimmar sen, klockan 01:59 den 25:e Oktober 2009 lossade jag förtöjningen som höll mig kvar i eran värld. Jag ställde tillbaka klockan en timme tlll 01:00. En timme senare gjorde jag det igen. Och igen. Och Igen. Jag lever nu i en oändlig kronologisk fantomloop, cirka 6 primärtimmar ifrån er. Med tiden kommer det bli mer. Då jag skärmat av mina fönster, stängt av radion och tagit ur batteriet ur telefonen för att förhindra tidsparadoxer och därmed min egen undergång, vet jag ännu inte hur universum ser ut utanför mina förseglade fönster. Jag kommer att vänta några timmar till innan jag tittar ut, för att försäkra mig om att min kronodistans är tillräckligt stor för att inte längre utgöra något hot för eran verklighet.

Det här meddelandet är det enda jag vågar skicka ut i det som för 6 timmar sen var mitt universum. Kanske når det er. Kanske inte. Jag vet inte hur lång resan kommer bli, eller vart jag är på väg; men var inte oroliga och önska mig lycka till: Jag har all tid i världen.

Sånt jag fnular på när jag ska sova

2009-09-10T23:15:00.003+02:00

Jag skulle kunna vara rik just nu. Snuskigt rik. Om jag inte bara vore så lat. Anledningen till detta är att jag kommit på ännu en fantastisk film som om några år kommer snappas upp via jordens biomorfiska fält av en kokainberikad filmproducent och släppas på den globala marknaden som 2015 års stora kassako.
Eftersom jag vet att jag själv aldrig kommer slag i saken ska jag göra livet lättare för filmproducenten och nu ge bort iden alldeles gratis.

Titel : Miss Universum

Premiss:

Det är finalen i årets Miss universumtävling och amerikanskan *valfritt namn* står i rampljuset med tiara och blommor och har precis blivit utsedd till universum vackraste kvinna. På natten i hennes hotellrum dyker en mystisk främling upp och erbjuder henne att vara med i vad han kallar "det riktiga miss universum". Hon förstår inte vad han menar och tackar vänligt men bestämt nej. Han zappar henne med en zapppistol och hon vaknar upp på ett rymdskepp. HON SKA VARA MED I EN SKÖNHETSTÄVLING FÖR HELA UNIVERSUM. Kanske följer hennes zany småbögiga assistent med också för extra comic relief. Fantastiskt roliga äventyr följer i vimlet i skönhetstävlingen med alla dom andra tävlandena som naturligtvis är allt från groteska träskmonster till fågelälgar.
Kanske sitter hon i sminket och blir sminkad jättekonstigt för att sminkösen är utomjording och inte fattar hur en människa ska se ut.
Kanske träffar hon en snygg utomjordisk kille också.
Kanske lär hon sig en livsläxa för att hon varit dryg innan för att hon varit så snygg och hon får lära sig att skönhet faktiskt sitter i betraktarens öga genom att se alla dom andra skönhetsmisserna som från hennes smala mänskliga perspektiv ser konstiga ut.
Tänker att det även kanske finns nån form av konspiration bakom skönhetstävlingen som på nått sätt kan leda till universum undergång som hon kanske avslöjar.
Hursomhelst. Att den här filmen inte gjorts är ett jävla mysterium.

Vad väntar du på? GÖR FILMEN. Så blir du rik. MISS UNIVERSUM.

Det nya, det svåra, det varma

2009-09-08T21:36:00.002+02:00

Allt är inte guld och gröna skogar när man skaffar en ny lägenhet. Tillexempel finns det stor risk att man skadar sig på alla nya ateraljer och pinaler som man inte är vad vid. Idag var det min nya gasspis som var boven i dramat. Eller min egen dumhet. Såhär gick det iallafall till.

Jag sätter på köttbullar och makaroner på stekning/kokning och går ut och sätter mig i salongen. Då jag uppenbarligen missberäknat värmen på gaslågan känner jag redan efter någon minut att det börjar lukta bränt och springer ut i köket för att rädda situationen. Väl därinne börjar brandlarmet tjuta och jag snurrar runt på stället i panik, eftersom jag inte har en aning om var branvarnaren sitter i den här lägenheten. Det piper om larmet, fräser om pannan och köttbullarna ser inte alls glada ut över situationen. "Varfaaaan sitter brandvarnarn i den här lägenheten", skriker jag högt för mig själv, vänder på klacken och springer rakt in i kanten på köksdörren som jag i paniken ställt upp. Jag lyckas omtöcknad ta mig ut i hallen och följer nu som en fladdermus det öronbedövande ljudet tills jag hittar källan till olätet och sliter ur innanmätet i vredesmod.
Sen tillbaka ut i köket, sliter stekpannan från spisen och slänger köttbullarna i vasken. Väl där kommer jag på att makaronerna!dom blir ju överkokta! Jag tar tag i den gaffel som ligger bredvid spisen och som jag tidigare använt för att röra med. En blixtrande smärta far upp genom handen och armen och en nästan glödande gaffeln faller med en skräll tillbaka ner på den borstade stålytan. På med kranen. In med handen. Skölja skölja. Ajajaj, Men makaronerna! dom blir ju fortfarande överkokta; med den stackars skadade högerhanden fortfarande under vattenstrålen sträcker jag mig med vänsterhanden för att se om jag kanske når att röra samtidigt som jag kyler högern och greppar instinktiv första bästa redskap som verkar vara lämpligt för ändamålet. Dessvärre är det samma gaffel som förra gången och den korta luftturen den tidigare tagit då den vådasvett min högerhand har inte gjort mycket för att sänka temperaturen. Vänstertassen far upp i en spasm av smärta och på nytt är gaffeln luftburen. Den gör en nätt liten saltomortal och landar med ett ljudligt plums och en rejäl skvätt i den kokande kastrullen med nu ganska grötig pasta. In med andra handen under vattnet. Nu, sönderbränd och förödmjukad av min egen dumhet kan jag bara med en liten tår i ögat stå och se på när dom sista resterna av min så länge efterlängtade middag kokas ner till en oätbar sörja. Och bredvid min händer i vasken ligger 14 små, kolsvarta köttbullar och hånler.

Vetenskapstimmen

2009-09-06T15:41:00.004+02:00

Det här är några av de mest kända fotografierna i världen. De anses vara viktiga och betydelsefulla av många olika anledningar; och visst, det är tufft att luncha sådär högt upp; men det finns en bild, som inte lika många känner till men som borde toppa alla listor i världen över viktigaste fotografier. Det är hubbles deep field image från 1996.

Såhär ser den ut.

Nu tänker du kanske: "wille, det är en bild av rymden, rymden ser man ju varje natt, allvarligt talat hur kan det vara en viktigare bild än när dom amerikanska trupperna satte upp sin flagga på Iwo-jima och andra världskriget började gå mot sitt slut?"

Jo låt mig förklara.

Bilden du ser är inte rymden, eller snarare inte rymden vi ser varje gång solen går ner. 1996 fick några rymdforskare en lite annorlunda ide och bestämde sig för att rikta Hubbleteleskopet INTE mot coola stjärnkonstellarioner eller våra grannplaneter som dom brukade göra, utan valde istället att sikta in det på en av de få platser på stjärnhimlen där det fanns precis ingenting. En liten area inte större än ett sandkorn på en armlängsavstånd där ingenting syntes. Det gigantiska teleskopet fokuserade, öppnade sina linser och hölls öppet i hela 10 dagar. Forskare över hela världen var råsura över det här eftersom det ansågs vara ett fruktansvärt slöseri med resurser att fotografera precis ingenting med var som är världens dyraste kamera. Dom fick dock äta upp sin kritik med salt när resultatet kom.

Under de tio dagarna som teleskopet hölls öppet, nådde foton(alltså fåtåån, inte foton som i fotografi) efter foton de känsliga sensorerna och bilden som långsamt skapades var den du ser här ovan. Varje prick, färgklick och moln är en galax, en exploderande stjärna, eller resterna av döende himlakropper som ligger så långt bort att det i stort sett är rymden BAKOM våran rymd. Mycket av det som syns hände för 13 miljarder år sedan.Det är ett foto tagit 13 MILJARDER ÅR BAKÅT I TIDEN. Det är ett foto av vad som var ett mycket ungt universum strax efter dess födelse, och det bevisade en stor del av alla teorier vetenskapsmän har haft om universum ända sen dom gamla grekerna, och som får mig att känna mig väldigt väldigt pytteliten.

Jag fattar att inte alla finner det här lika fascinerande som jag gör, men tänk efter en stund vad bilden betyder. Vad den säger om universum; och framförallt vad den säger om våran planet och dess historia.

huh nu får jag rysningar igen. Älska rymden.

2009-09-04T20:34:00.001+02:00

Jag har ett problem. Jag packade upp mina böcker/serier/dvder idag och insåg att om man inte kände mig och bara tittade i min bokhylla så skulle man kunna tro att
1) Jag är ett barn
2) Jag läser inte böcker

Fördelningen ser ut ungefär såhär:

60procent serier
20procent dvder
20procent böcker

Det ser dåligt ut. Jag har ju faktiskt läst väldigt många fler böcker än vad jag äger; problemet är att jag rätt ofta ger bort böcker när jag läst klart dom eller lånar ut dom och glömmer bort det. Ganska ofta hamnar böcker i badkaret också vilket inte gör dom speciellt presentabla. Men jag läser ju faktiskt ganska mycket böcker,iallafall periodvis; men det skulle man inte kunna tro om man tittade i min nyupppackade bokhylla. Bara på min senaste långsemester läste jag drygt 39 romaner och en faktabok(Om Genghis Kahn); eller om man så vill 8400 sidor(om man lite lågt räknar varje bok till 210 sidor), eller 60 sidor om dan om man låtsas att jag läste precis varje dag. Men det finns det ju inget bevis för eftersom jag gav bort allihopa till en thailändare som skulle starta ett bibliotek.
Jag har två alternativ här:

1) Försöka göra en lista med hjälp av min adressepok-metod över alla böcker jag har läst i livet och sen köpa varenda en för att ge min bokhylla den dignitet den förtjänar

eller

2)skita i vad folk tror och fortsätta med att stolt paradera kalleankaspocket nr.39 och årgångslarsson från 97

Ska tänka lite på saken.

Den nya vägen

2009-09-03T21:07:00.002+02:00

Eftersom livet i backspegeln alltid bara är ett virrvarr av öl, födelsedagar, torsdaskvällar och bilresor till göteborg, så är det bra att kategorisera sina upplevelser för att inte helt tappa minnet. Jag gillar att måla med väldigt stora penseldrag och har därför valt att dela upp mitt livs epoker i adresser. Alltså för att slippa mikroanalysera allt och komma ihåg specialtillfällen där kanske bara egentligen hände en rolig grej så slår jag ihop allting som hänt under den tiden jag bor på samma adress till en enda vecka i minnet. Några exempel:

1.På madbäcksvägen var jag liten

2.På sanktgöransgatan var jag äcklig, solade solarium och åt mycket korv med bröd och samlade ihop pengar till min eftergymnasietresa

3.på, herregud jag minns inte vart jag bodde/där föll det resonemanget/, i sundbyberg iallafall hade jag långt hår, åt mycket kebabpizza och var sambo och sjöng singstar

4.På kocksgatan hade jag katter, var mycket på Carmen, skaffade facebook, fick massa nya vänner, och badade badkar och åkte till soptippar i en volvo.

Så tänker jag. Man behöver inte vara så noggrann.

Nu på min nya adress vet jag inte vad som kommer hända än. Det är här dom nya, vindlande willevägarna har sin början, och vart dom slutar; ja det vet bara Strindberg i sin himmel.

bara vanligt vatten

2009-05-31T23:46:00.000+02:00

jag har översvämmat mitt badkar. Allt flyter runt i badrummet. Jag leker Waterworld. Det blir nog dyrt det här. Fast det får det vara värt.

två generationer av små gratulationer

2009-05-21T00:06:00.001+02:00

Grattis på födelsedagen mamma! Du fick en välskapt dotter som heter Julia Filippa just på detta datum. I vanliga fall kanske det är kostumärt att gratulera personen som föddes, men allvarligt talat så är det ju modern som gör allt jobb.
Naturligtvis en gratulation också till min lilla syster Julia som visserligen kom till världen, men som inte ansträngde sig speciellt mycket för att bli till och som sedan sin födsel spenderat ungefär 10 minuter i sitt hemland. Otacksamma skitunge.

GRATTIS LILLA SYSTER!

Min gud är större än din gud

2009-05-19T23:23:00.003+02:00

Jesus är inget för mig och Shiva och Oden har inte många pluspoäng i min bok. Jag är inte religös, har aldrig varit, och kommer aldrig att bli. Trots att jag växte upp i sveriges Jerusalem, Fiskebäck(eller västkustens Jönköping) har jag aldrig haft behovet av en gud eller flera. Men jag kan förstå känslan. Ibland när jag tänker på universum så tror jag att jag får jag vad jag tror är en närmast religös upplevelse, och hur kan man inte få det.Lyssna här.

Från början fanns ingenting. Sen kom the big bang, som kanske inte alls var speciellt stor men eftersom det inte fanns nånting annat att jämföra med så var den ju oändligt mycket större än allting annat som inte fanns, och då skapades det vi kallar för universum. Då var typen allting ett enda stort moln av jättevarm gas som under miljarder år svalnade och blev stoft och planeter och asteroider och stjärnor och svarta hål och galaxer och troligtvis en miljard till saker som vi aldrig kommer att varken se eller höra. Nånstans där i den vevan skapades jorden som bara var ungefär en enda asstor och häftig vulkan som bara kräktes lava från sitt innanmäte. Sen genom en total chansning som var typ 1 mot 1111111000230300302002020203020203418535395959392920303020202340204024020420495202003, så kombinerade några atomer ihop sig där i den kokande sörjan och skapade liv. Sen blev atomerna lite bakterier och sen en fisk och en en apa och sen en människa som byggde en sjukt lång mur och nu har vi Iphones och har skickat radiostyrda bilar till mars. Vi formar komplexa sociala band, älskar, sörjer och förstår instinktivt hur man ska göra för att föra livet vidare och vi kan googlesöka och hitta flera tusen bilder på gulliga katter som inte kan stava. Vet du hur långt det är till mars? Det har jag kollat upp, det är EN HALV MILJARD KILOMETER.

en. halv. miljard.

A memory of running

2009-05-18T23:02:00.002+02:00

Förr i tiden kunde jag springa. Klapp klapp klapp klapp lät det längsmed gatorna i påvelund när jag var på väg hem från kompisar, skola, eller av lokala föreningar arrangerade idrottsutövningar. Mamma kunde alltid höra flera minuter i förväg när jag var på väg hem, eftersom mina små snabba fågelhjärtsfotsteg ekade mellan tegelväggarna, husvagnarna och de prydligt trimmade häckarna som illa siktad maskingevärseld. Västsveriges Forrest Gump var jag och sprang överallt gjorde jag. Vårt 1.7 kilometer låga elljusspår tillryggalade lille Wille vid ett tillfälle på 6.24 minuter, vilket tydligen var väldigt fort.

Omnia mutantur. Allt förändras. Så även konditionen.

Efter 2 kilometer i den ljusa stockholmskvällen har jag blodsmak i munnen och dallriga ben av gele. Men jag kom längre än förra veckan iallafall. Inom en snar framtid skall jag resa hem till min barndoms gladiatorarena och springa elljusspåret på 6.23. Skall bara träna lite till först.

fuska inte och klicka på länken förns du gissat

2009-04-23T16:50:00.001+02:00

Tobias Dahl säger:
vet du vad jag tyckte var det coolaste av allt när jag var liten? Jag bara sa "när jag blir vuxen skall jag skaffa mig en sån här"
wille säger:
en vadå?
Tobias Dahl säger:
gissa
wille säger:
jaha
wille säger:
umm
wille säger:
sköna skor?
Tobias Dahl säger:
om du gissar rätt på 10 försök får du 10 000kr
Tobias Dahl säger:
skor, fel
wille säger:
en mustasch
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
jag har inte skaffat den
wille säger:
är det nåt du HAR skaffat?
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
jag gillar den inte så mycket nu längre
wille säger:
nej jag kan inte komma på
wille säger:
mittbena
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
en grej
Tobias Dahl säger:
alltså en sak
Tobias Dahl säger:
pryl
wille säger:
freestyle
Tobias Dahl säger:
nop
wille säger:
ferrari
wille säger:
testarossa
Tobias Dahl säger:
hur många har du gissat nu
wille säger:
5
Tobias Dahl säger:
nej, men nära
wille säger:
lamborghini?
Tobias Dahl säger:
nop
Tobias Dahl säger:
6
wille säger:
en ferrari-overall
Tobias Dahl säger:
7
Tobias Dahl säger:
nooo
Tobias Dahl säger:
men nära
wille säger:
jag tyckte det var coolt när jag var liten
wille säger:
ferrarikeps
Tobias Dahl säger:
9
wille säger:
gud det här är ju omjöligt
Tobias Dahl säger:
inget med ferrari
Tobias Dahl säger:
bil
Tobias Dahl säger:
biltillbehör
Tobias Dahl säger:
sista nu
wille säger:
dubbla avgasrör?
Tobias Dahl säger:
nop
Tobias Dahl säger:
svaret:......
Tobias Dahl säger:
http://www.sixpackonline.se/images/produkter/20071122220840grt-741.jpg
wille säger:
lol
wille säger:
snyggt
Tobias Dahl säger:
kedjeratt
wille säger:
mmm
Tobias Dahl säger:
ganska fett

Dags att gnugga lampan

2009-04-20T23:13:00.002+02:00

Världens bästa brittiska statliga tv gör mig idag väldigt lycklig. Ashes to ashes har säsongspremiär och Jag får gåshus bara jag tänker på Gene Hunt. The Gene genie.
Världens finaste svin.

I går var jag på pjemiär av Melvin också. Kortfilmen som jag slavade med samtidigt som Mirrors Edge crunchade som värst förra året. Men nu ska den tydligen visas på biografer runt om i lande som en del av nån form av barn-program så det får det vara värt. Barnen skrattade mycket på visningen och föräldrarna kommer nog ha ett sjå med att få dom att sluta kalla varandra för pucko.

Nu börjar det. Ashes.

THIS MEANS NOTHING TO MEEEE OHHH VIENNA sjunger ultravox och 80talet sköljer över mig som att dom senaste 20åren inte gått alls. Wake upp.

peinich

2009-04-08T13:40:00.000+02:00

sa "thank you" till tjejen i kassan på ica när jag fick växel. Jag är Dolph Lundgren.

min favvis

2009-04-06T16:47:00.001+02:00

är han(hon?) den lilla som står framför dom två stora. Hade han(hon) vart min hade hon(han) hetat 'Scrapper'. Och kunnat prata.

Jag tror jag tåg en kittekatt(I Dubai)

2009-04-06T16:43:00.002+02:00

Historiens vingslag

2009-04-04T07:58:00.003+02:00

På planet hit satt jag bredvid en äldre herre från Kalifornien. Hans namn var Mr. B1ngham Kirk och hade varit i 100 länder i sina dagar och tillochmed på Antarktis. Hans fru var också med och han förklarade att dom aldrig hade fått några barn och la alla sina pengar på att resa istället.
Han berättade också att han 1940 varit stridspilot i det amerikanska flygvapnet och flugit p-51 Mustanger över Europa i andra världskriget. Han slöt ögonen och började prata "I remember...it was the spring of 1940 and I had just turned twenty and the hun was pouring in over the borders..me and my buddy Carl; my wingman at the time, were on our first short distance recon mission..." och det kändes som början på en tomhankskrigsfilm, att kameran skulle zooma in på hans ögon och det skulle fejda över till ett blekt krigshärjat europa och en granat skulle explodera bredvid mig. Men det gjorde det inte. Istället kom matvagnen och Bingham avbröt sin berättelse och sa för femte gången "Excuse me young man, my name is B1ngham Kirk of California, what is your name?"

You have been tagged in a picture

2009-04-03T15:15:00.000+02:00

dumpad

2009-04-02T21:19:00.003+02:00

Jag blev precis rekommenderad websidan www.omegle.com . Där paras man ihop med en random person och kastas in i en en-mot-en-chat. Det är mycket obehagligt. Och jag är tydligen inte så himla bra på kallprat eftersom min första samtalspartner disconnectade efter 30 sekunder. Jag känner mig dumpad.

testa. Det är väldigt konstigt.

Din lilla terrorist

2009-04-01T21:57:00.003+02:00

2 timmar tog det. Två timmar innan man blev arresterad av arabiska säkerhetsstyrkor. Jag är väldigt nöjd. Hade räknat med minst 4. Nu har jag kanske lärt mig att inte ta detaljbilder på Finansministeriets brandutgångar.

Vi får se vad det blir imorgon.

Tillökning

2009-03-14T13:57:00.000+01:00

Min nya familjemedlem.Stolen.

Hemma

2009-03-14T09:45:00.002+01:00

Nu är jag hemma. Efter en lång och hård flygning över världen landade jag. Dessvärre hade jag inga varma kläder. Det var kallt.Ingen hade berättat att det skulle va snö. På kvällen skulle jag träffa håkan å tobbe å lisa å äta lite indisk mat innan jag slocknade av utmattning. När jag kom det var nya killen också där och jag började ana oråd. Sen trillade dom in en och en tills nästan alla borden var där. Mitt livs första welcome home surprise party. Jag blev generad. Och väldigt glad. Idag ska jag utforma en reklamkampanj som går ut på att man ska skänka sina glasögon till afrika.

Mera

2009-03-12T09:22:00.000+01:00

Jag har ju varit inne ganska mycket på förritiden den senaste tiden. Idag kom jag på att i framtiden kommer ju ingen nånsin ha tråkigt för det kommer ju finnas en så stor buffer av litteratur och film och musik att man inte kommer hinna kolla igenom allt i bak-katalogen ens om man försöker.

När jag var liten fanns det typ karate kid, willow, dödligt vapen och starwars som var coolt. I framtiden kommer det finnas mycket mer. Det är orättvist och ingen kommer behöva vänta på nånting. Som typ nu att ah om man gillar Harry Potter tillexempel så måste man vänta 2 år tills nästa bok kommer osv, men i framtiden finns ju redan ALLA Harry Potterböckerna redan. Men då kom jag på att i förrtiden när böckerna började komma, alltså dom allra första böckerna då måste det ju vart skittråkigt för när man läst den senaste deckarn eller så så fanns det ju INGET annat att läsa heller medans man väntade på uppföljarn för det fanns ju bara typ 4 böcker och 2 av dom var bibeln. och dessutom trycktes det säkert bara typ 100 ex av varje bok så man var tvungen att låna av varandra och så och var säkert tvungen att vänta ännu längre på grund av det. Förritiden lär vart sjukt tråkigt.

En vanlig dag bland 18 miljoner thailändare

2009-03-12T09:21:00.001+01:00

Kära Dagbok

Gårdagen spenderades med en lång busstur från Koh Chang till bangkok i sällskap av två frisörskor från Varberg. Det är dom enda svenskarna jag har pratat med på den här resan sen Myoda och Joc å Röb å Jeep å Julle åkte hem vid nyår. Det är ganska duktigt av mig. Men det innebär förstås att jag kommer prata utlanddsvenska när jag kommer hem. Efter bussresan gick vi och åt sushi hos en stenad israel på Kaosan.

Har idag lekt plastpappa åt mig själv och gett mig en heldag på stan. Jag började med att äta en stärkande frukost innan jag hoppade in i en taxi och begav mig till MBK-gallerian. Väl där sprang jag på lätta skor(alltså på riktigt, dom har typ ingen sula längre och är gjorda av crepepaper) upp till sjunde våningen och spelade House of the Dead 4 med dubbla UZIs tills mina händer blödde; jag har plåster på båda mina avtryckarfingrar nu för att dom har skavsår.

Sen gick till Pepper Lunch. Pepper Lunch är min favviskedja i japan och jag frispel när jag upptäckte att det fanns en i bangkok. Efter maten gick jag och köpte en biobiljett till Watchmen och medans jag väntade på att filmen skulle börja passade jag på att hoppa in hos tandstylisten och ge munnen en helrenovering till det nätta priset av två hundra kronor. 3 timmar senare stod jag hos den burmanesiske skräddaren och hämtade upp min kostym och nu sitter jag i en taxi på väg till flygplatshotellet.

Hejdå Dagboken.

Nähä nu kom vi fel och hamnade på flygplatsen istället. Måste ha konferens med chauförren.

fakta

2009-03-11T04:56:00.001+01:00

Elefanter kan inte hoppa. Alla andra däggdjur kan.

Orsak och Värkar

2009-03-08T15:13:00.003+01:00

Vid nåt tillfälle i historien separerades vi frå resten av djurriket lite granna och fick våran fina stora människorhjärna. Men vi visste ju ingenting från början. Vi hade bara stora nästan helt tomma hjärnor som bara visste lika mycket som chimpanserna gjorde ungefär. Jag tror att detta ledde till väldig förvirring. Tillexempel : Barnafödande.

Hur många tusen år efter att vi fått våran analytiska förmåga tog det innan vi insåg att sex och graviditet hade ett samband? Det är ju en ganska lös koppling om man ser det utifrån. Det finns ju inget direkt med graviditeten som skriker : "SNOPPEN GJORDET". Folk måste ju ha trott att gravid var nånting man blev lite hipphoppsomhapp och var en naturlig(jaja, klart det är naturligt men du fattar) och oundviklig del av livet; som bakfyllan.

Snipp snapp snut så var sagan slut

2009-03-06T11:53:00.002+01:00

re: Visaförlängning efter 90dagar?

hej

tyvärr måste Du söka ett visum på en thailändsk ambassaden , kanske i Laos eller Kambodja, gränsen med 180 adgar är slopad sedan 25 nov.

Lycka till

Med vänlig hälsning

Konsulära avdelningen
Sveriges Ambassad Bangkok

re:re: Visaförlängning efter 90dagar?

Tack för hjälpen! Då flyger jag hem och lägger pengarna på ett solarium istället, ha det så bra!

hejhej

/wille

2009-03-05T16:47:00.002+01:00

Dykinstruktörer är dom nya skidlärarna

så klar

2009-03-05T11:23:00.003+01:00

Jag var så klar, så färdig, så redo att åka hem. Nu kanske det inte blir så och isåfall är det håkanbråkans och pisstians fel. Men jag vet ännu icke om jag är välkommen att stanna längre i thailand för jag börjar närma mig mina maxdagar. Jag kanske blir utvisad. Vem vet inte jag, vem vet inte du.

Änglahund

2009-03-01T15:53:00.003+01:00

Det finns väldigt mycket hundar här. Häromdan stal en hund tillexempel min falska thaipod. Den här lilla vovven låg och sov utanför min dörr precis nu när jag skulle äta så det inte gick att öppna. Jag var tvungen att skjuta undan honom med dörren om en säger. Sen satte jag mig ner bredvid honom på verandan i mörkret och klappade honom i tystnad en stund.

Pengarpengarpengar

2009-03-01T15:51:00.001+01:00

Idag har jag skattletat i min väska. I blandade valutor och valörer hittade jag ungefär 700 kronor som ackumelerats under de senaste 4 månaderna. Fast inga SEK då alltså eller jo en sliten tjuga som jag använt för att visa kokaintricket med.
Jag hittade även ett mynt som är stort som en liten lilltumnagel bara. Kopparfärgat Baht-mynt som jag aldrig sett förut. Det står 25 på det i pyttesmå bokstäver. Tror det är 0.25 baht. Måste fråga nån om det.

Guten tag Herr Duck!

2009-03-01T10:55:00.001+01:00

Jag har till min stora glädje hittat ett tyskt jättetjockt kalankaspocket som ett abbrech i mitt Rosetta Stone-studerande. Nog för att ' Der Bus biegt links ab' är jättekul men det är roligare med Kalle. Men jag läser bara sidorna som har färg, dom andra är trrråkiga.

Donner

2009-03-01T10:49:00.001+01:00

Åska är änglar som faller till jorden. Alla kratrar vi hittar överallt som vi tror är från kometer är egentligen ängelavtryck. Alla änglar orsakar förstås inte kratrar, bara dom största. När man först kommer till himlen är man en liten ängel och sen ju längre man är där så blir man större. Det är därför det är extra farligt när det åskar jättehögt för det betyder att gammelänglar faller. Den äldsta ängeln som någonsin fallit var Lucifer, kratern efter honom var så stor att vi kallar den marianergraven nu. Den är 11tusen meter djup mitt ute i havet och leder troligtvis rakt ner till helvete. Det var så han hittade det, helvetet, ungefär som när Bruce Wayne hittar läderlappsgrottan. Små änglar som faller blir kanske bara tillexempel vanliga vattenpölar eller sådär som när asfalten ibland är trasig på vägar. Dom allra minsta blir gullvivor när dom faller och en del till humlor.

Alltså det är ju bara en teori. En del andra tror att åska är elektriska urladdningar i atmosfären.
Idag åskade det så jag trodde jag hela himlen föll ner över mitt huvud.

När stad möter land

2009-02-28T16:03:00.003+01:00

Har det skämtats mycket hemma i Svedala om att Luuk tar över på Spåret? Jag vill bara nämna att jag faktiskt visste det före er alla eftersom jag satt bredvid Oldsbergs dotter när han ringde och berättade att han skulle lägga ner.

Det är inte bara ni häftiga stockholmare som frolikar med kändiseliten. Eller deras avkomma. Eller alltså sitter på samma internetcafe.

Houston we have a problem

2009-02-28T12:11:00.003+01:00

När det är molnigt ute och bara sol ibland och jag ligger på stranden så leker jag rymdfärja. Då gör man så att man ligger på rygg på handduken och tittar på molnen och när man ser att solen är på väg fram så säger man "WE ARE READY FOR LIFTOFF , BRACE FOR STAGE ONE THRUSTERS" också tar man spjärn i sanden och regnar ner 1.2.3 och när solen kommer fram säger man WE HAVE TAKEOFF I REPEAT WE HAVE TAKEOFF när man känner solen bränna på en också låtsas man att det är lågorna från raketerna man känner genom rymdfärjans fönster. Man kan skaka också men det beror på hur mycket folk som är i närheten. Som ett tips inför sommarn.

Skorpanjon

2009-02-19T11:24:00.001+01:00

Igårkväll skulle jag demonstrera thaibastuns storhet för Jaime, Brian och deras nya rekryt. På väg till den ombyggda vattentanken passerade vi ett litet mörkt skogsparti med stenig väg. Helt plötsligt skriker Brian till och kastar sig ned på marken och börjar vifta med foten i vädret och slå på den med händerna. en SKORPINJON hade stuckit honom! vi lös på marken med mobiltelefonslamporna och såg den lilla svarta krabaten fly in i buskaget. Nu är det kokta fläsket stekt för Brian tänkte jag. Han och Jaime sprang och satte sig hemma hos första bästa thaiare medans jag å Margo likt antiloper sprang till apoteket för att köpa skorpinjonmedicin. Brian överlevde angreppet men nån bastu blev det minsann inte.

Talk to me baby

2009-02-18T05:51:00.000+01:00

Asså, såhär. Om man tar ett barn vid födseln och stoppar in barnet i typ ett litet rum eller nåt och låter det växa upp där utan att exponeras för mänskligt tal över huvudtaget. Inte ens det minsta. Ungen har inte en aning om hur svenska eller kroatiska eller rätoromanska(eller är det retro-rumänska?) låter. Hur ser då ungens tankar ut?Som en apas? Fast jag vet ju inte iofs hur en apas tankar ser ut, men jag antar att det är mer som..bilder liksom. Men ungen har ju fortfarande en högt utvecklad mänsklig hjärna som är gjord för att tala och tänka språk.Eller är människohjärnar samma som aphjärnor förutom att vi är bra på grammatik, men varför kan vi då inte lära apbarn prata esperanto(Jag tänker att om man ska lära apor prata människospråk så är nog esperanto lättast eftersom det är så himla lättillgängligt och väl använt). Kanske utvecklar barnet ett eget språk, eller så kanske det finns en primalt basspråk inkodat i DNA:t som ungen faller tillbaka på i brist på annat tankespråk. Som en dosprompt ifall inte windows är installerat. Jag tänker på svenska för det mesta. Eller rövarspråket om jag tänker hemlisar.

Detta har hänt.

2009-02-15T09:19:00.002+01:00

Wilhelm Erik Wintertidh har lämnat Koh Chang, Monica och en oförtjänt status som bögikon bakom sig. Han har bytt ö mot stad, sololja mot luftföroreningar och kalifornska lesbianer mot kanadensiska smyckestillverkare. Kort sagt så har han åkt till Bangkok och återförenats med Jaime och Brian och ska leva lite storstadsliv några dagar innan hans visum går ut och han måste åka till Kambodja en liten liten sväng för att förnya.

Tidsbanditer

2009-02-12T11:49:00.002+01:00

Min gamla vän Dj Axelsson som jag inte pratat med på tio år la precis till mig på msn.
Jag skickade genaste följande meddelande

"Göru? Jag ska till alex å kolla film nu men jag måste plugga sen för det är kemiprov för oss imorn och Mats sa att det skulle bli asasvårt"

Min förhoppning är att han kommer att tro att jag skickade det där meddelandet när han var offline 1998 och att det kom fram först nu när han pånytt la till mig. Som en försenad flaskpost på willevägar i internetvärlden.

Världen

2009-02-11T13:03:00.002+01:00

är en stor plats. Vet du hur den ser ut? Så tänkte jag häromdan när jag låg i min hängmatta och läste skräplitteratur. Så jag tog fram mitt ritblock och en penna och försökta rita en världskarta utan att fuska. Testa själv. Du kommer känna dig outbildad och korkad.

regler:

1.Ett papper
2.En penna som inte går att sudda
3.Du får inte fuska
4.Du ska alltså rita in så många länder du kan, inte bara generella kontintentkonturer.
5.Ingen tidsbegränsning. Du kommer ändå ge upp ganska fort.

I thik I thaw a puttycat

2009-02-08T04:21:00.000+01:00

En liten kisse hoppade just upp på mig '-'

Jamen bilderna då?

2009-02-08T04:02:00.003+01:00

Jamen dom kommer dom kommer, men du kan ju kolla på facebook så länge ifall du är så himla nyfiken för det är bara samma ändå.. Förövrigt har både ja å månica blivit tokförkylda av att sova ute på den där ön. Nu kurerar jag mig i bungalon med thai-dvder och grillad kyckling. Det är ändå molnigt ute idag så det gör inte så mycket.

Lechucks Revenge

2009-02-08T04:01:00.001+01:00

Kapitel 1.
Där Wille får höra om en mystisk ö och en expedition planeras.

Jag liksom alla andra småbarn som växt upp med Skattkammarön, Robinson Kruse och.. Villevalle i söderhavet? I allafall, det viktiga är att jag alltid velat vara på en öde och ha en eld och bygga grejer av trä. Helst gärna jaga djur och så också, så när Monica på sin breda kalifornska utropade 'Dude, we are sooo camping on one of those islands' och pekade ut mot mot dom bleka utfoggade klumparna vid horisonten, hade jag inte mycket annat att svara än 'Dude,we totally are'.
Vi började planera. Vi skrev listor på saker vi behövde och diskuterade fram och tillbaka på vilket sätt vi skulle ta oss till ön. Monica föreslog luftmadrasser. Jag påpekade att vi faktiskt behövde ha med oss drygt 30 liter dricksvatten och mat för en vecka. Hon ändrade sig och föreslog Kanot. Det dög inte heller och vi enades om att en fiskare med lagom stor båt nog var bäst. Eller enades och enades, Monica blev ett tag besatt av tanken på att köpa en helt egen båt tills jag med min mördande logik och påhittade thailändska sjöfartslag sköt hennes storslagna planer i proverbiell sank.

Kapitel 2.
I vilket wille får sin livs första machete och har möjligheten att äta svenska köttbullar

Vi tog en taxi. Det finns i stort sett bara en väg på Koh Chang, och den går runt ön längsmed kusten. Taxibilarna åker därför kontinuerligt runtruntrunt, vilket om man tänker efter gör att dom egentligen är mer som bussar eftersom det är omöjligt att få dom att ändra färdriktning hur mycket man än tjatar eller trugar med nävarna fulla av Baht.
Vi behövde köpa såg och machete och yxor och lite sånt som vi normalt sett hade köpt på tillexempel Järnia, men eftersom varken Järnia eller Wirströms har någon filial här på ön så var vi lite utelämnade åt turen. Våra försök att förklara för thaisen vad vi var ute efter var ganska döfödda och jag tror dom mest antog att vi ville slåss när jag med mina arma viftandes i den heta solen försökte illustrera vad jag antog var ett korrekt användande av en machete.
Med händerna som kepskärmar över ögonen spanande vi utmed vägarna för att hitta ett lämpligt byggvaruhus och till min stora förvåning skådade mitt norra öga just en sådan byggnad som i svenska sammanhang skulle kunna husera ett enklare Fridells. 'Dude, thats totally a home depot, man', sa jag(Home Depot, har jag lärt mig av amerikansk television, är typ byggvaruhusens Ikea i USA) och bankade på rutan så att taxin stannade. Detta var naturligtvis en total chansning och den lagerlokalsliknande byggnaden vi nu närmade oss med av upphetsning stapplande steg, hade lika gärna kunnat vara ett upplag för gamla vinterdäck. Men fru fortuna var med oss och vi presenterades med ett stort urval av vassa metallföremål, rep och spik och kunde med stor hårdvaruaptit mätta vår överlevnadslusta.På hemvägen hittade vi en svensk svennebananrestaurang där feta medelåldersmän satt och drack Singha med sina thaifruar, lyssnades på svenska rocknrollklassiker. Där demonstrerade jag svensk kok-konst för Monica och bjöd på svenska köttbullar med lingon. Det var mycket populärt, men att förklara för en amerikanska att lingon faktiskt inte var samma sak som tranbär, ja det verkade vara stört omöjligt.

Kapitel 3.
I vilket Wille blir strandsatt, bygger ett hem och skadar alla sina kroppsdelar.

Efter mycket om och men lyckades vi hitta oss en liten fiskargobbe och iväg for vi med ett båt lastad till bredden med mat, vatten och allmänna husgeråd. Väl på ön började jag genast leta efter byggmaterial och, äsch, jag låter bilderna tala för sig själva istället. Enjoy.

Det var då

2009-02-08T04:00:00.000+01:00

Sitter vid min vackra eldstad på den öde ön. Jag har blåsor på händerna och brinnande axlar av hårt kroppsarbete. Jag har byggt en ställning till min hängmatta värdig Robinson Kruse själv och har sågat en stor jävla palm på mitten. Alltså en som var död och låg ner redan. Imorgon skall jag såga upp den i fina vedbitar. Sågen har en klinga av svensk stål står det. Bakom om finns bara djungel och framför mig bara mörkt hav. Jag har även sågat upp trä nog för att bygga ett litet bord imorgon. Skall jag bo på en ö ska jag fan göra det ståndsmässigt. Jag tittar upp i hörnet på min lilla lapp och ser att jag har wifi. Dessvärre måste jag köpa en prepaid kort för att komma längre än till deras gatewaysida. Men det är häftigt. Det här är framtiden mina damer och herrar. Och dåtiden. Nu möter igår kan man säga. Elden bestär mest av torra kokosnötsskal just nu. Imorgon blir det riktig brasved som det knastrar om. Vi har grävt ett stort hål i sanden och begravt all mat så den håller sig längre. Det knastrar i munnen när jag tuggar för det är omöjligt att bli av med all sand. Jag skriver många meningar med punkter. För det är så man gör när man är på öde öar. Och det är ju jag. Dags att krypa in i mitt egenhändigt byggda lilla nästanhus. Gonatt.

Skriet från Willemarken

2009-01-31T12:46:00.004+01:00

Imorgon åker vi till en öde ö. Machete, mat och kokkärl har inhandlats tillsammans med diverse andra inventarier. Kommer tillbaka till verkligheten om kanske 3 dar eller så om allt går som det ska, alltså om vi inte får för oss att stanna längre. Eller kortare. Man vet aldrig så noga. Det blir ett långt fotoreportage när jag kommer tillbaka men sålänge får ni nöja er med en gullig bild på en isbjörnsunge.

Secret of/Curse of/Escape from

2009-01-29T03:43:00.002+01:00

Här står tiden stilla. Eller den kanske inte står stilla men den gör inte så himla mycket väsen av sig. Jag har varit här på Koh Chang nu i drygt 10 dagar och lyckats uträtta exakt ingenting.
>Dom första fyra dagarna spenderade jag i total avskildhet efter att ha rest runt med folk i 3 veckor. Jag låg blundades i en hängmatta och lyssnade på podcasts och ljudböcker dygnet runt tills Monica frågade varför jag låg där och garvade hela tiden. Då började jag hänga med henne och hennes rumskamrat Anna som tyvärr lämnade oss efter 4 dar, alltså hon är inte död, men hon var tvungen att åka tillbaka till Tyskland och intervjua en seriemördare i hans cell precis som Lammen tystnar för hon pluggar kriminologi som en tysk-karibisk Clarice Starling ungefär.

>Jag och Monica har planerat en expedition till en av dom små öarna här utanför för att campa på stranden några dagar och ha ö-råd och sånt, men pågrund av vårat gemensamma intresse att ligga i hängmattor och inte göra nånting alls så har vi ännu inte fått arslet ur men vi har iallafall gjort en lista på saker vi måste köpa innan vi åker.

listan inkluderar men slutar inte med:

-2 machetes
-2 knivar
-Burkmat (ifall vi inte är så bra på att jaga och fisk)
-Kastrull
-Metalplatta som kan agera stekpanna
-Massa rep så vi kan binda ihop saker, typ träd och sånt
-En låda Singha
-15 liter vatten
-Ris

Våran orginalplan var att paddla luftmadrass ut för det är bara nån kilometer men allteftersom förnödenheterna växte så insåg vi att vi nog måste anlita en liten fiskargubbe som kan köra och hämta.
Vi skulle åka till marknaden för en liten stund sen och shoppa men saker kom ivägen, som att vi blev hungriga och det faktiskt är bättre att åka på morgonen ändå och att vi ändå inte orkade bära så mycket just idag.

Oh och alltså jag kommer inte hem nu den 3e februari så ni kan avbeställa champagnen..Tänkte ta en sväng till Burma, eller Myanmar om jag ska vara viktig, så nytt hemresedatum är tolfte mars.

Om jag vore mer avslappnad skulle jag vara dödsförklarad.
Alltså inte för att skryta för dom av er som jobbar häcken av er just nu.
Jo och Mirja berättade att hon flyttat till stockholm, typ 100 meter från mig vilket är roliga nyheter förstås.

Så ligger jag här

2009-01-20T10:11:00.001+01:00

Och lyssnar på p3 dokumentär om vansinnesdåden 2003.

Olika grejer man gör

2009-01-15T04:12:00.000+01:00

Ibland badar man och ibland cyklar man i Kambodja.

Till Carolyna

2009-01-14T15:48:00.003+01:00

Friskförklarad.

2009-01-14T03:30:00.001+01:00

Morgonen gryr åter och jag är inte matförgiftad längre. Det gör inte ont att heta Wille Wintertidh om en säger.

äckle

2009-01-13T13:43:00.000+01:00

'Alex...det är nåt fel på mig'
Så löd orden som kom ur munnen på den femtonåriga Wille en förmiddag i slutet på nittitalet. Alex stod förstenad av både skräck och undran vid sängkanten där hans vän låg ynklig och utslagen, insvept i ett svettigt täckte.
'Jag har...bajsat.. 14 gånger idag', fortsatte den matta lilla rösten och försvann återigen in i feberdimman.

Det var den senaste gången jag led av det jag lider av nu. Efter 2 månaders mage av svenskt stål har någonting lyckats slå ut mitt tydligen fragila ekosystem.

Jag kommer överleva, men...det är definitivt något fel på mig.

Batmen

2009-01-11T02:34:00.001+01:00

Har äntligen köpt ett nytt batteri till min kamera. Dessvärre gjorde jag det EFTER att jag varit och tittat på Angkor Wat; jaja det är väl ingen större förlust, om du är så himla vrålsugen så är det bara att googla så hittar du ungefär fyrahundratrettimiljoner bilder på Angkor.

Mest bestående minne:

Inne i ett mörkt rum i en gammal ruin rände två kambodjanska 9-åringar runt och sköt slangbella i taket så det regnade ner fladdermöss.
'Hunt?', frågade jag.
'Yumyum', svarade dom.

Köpte Jonathan Safran Foers "Extremely loud & incredibly close' igår och har sträckläst halva. Fantastique.

Tuktuk

2009-01-10T02:45:00.000+01:00

Tar en dag ledigt från partajandet och ligger på mitt hotellrum i Siem Reap och kollar på The Killing Fields på Dvd. Kom precis att tänka på våran lilla tuktukchaufför som körde oss till Killing Fields och S21. Han var så liten och smal och hade en så stor skjorta och en sån dålig TukTuk som knappt orkade dra mig och Jaime. Han var 33 år men inte större än en skorpa och berättade på knagglig engelska om khmertiden i Phnom Penn.Efter varje hemskhet han berättade , log han stort och skrattade som för att visa att det var över nu. När jag inte blev insläppt i det kungliga palatset för att jag hade linne på mig erbjöd han mig sin skjorta.

copypaste

2009-01-08T03:26:00.002+01:00

Det är egentligen bara två saker jag saknar just nu. Och nu menar jag saker, inte människor för den listan är mycket längre.

dom två sakerna är:

1.Prata svenska
2.Svensk musik

Jag har inte pratat svenska på typ 2 veckor nu utöver nåt enskilt 'hejhej'. I den är takten kommer jag vara Dolph när jag kommer hem. Måste lösa.

2.Av någon idiotisk anledning laddade jag inte upp datorn med mina favvislåtar innan jag åkte och jag lider nu av en stor och grav abstinens så igår kväll gick jag in på itunes store och köpte Hurricane Gilbert, Nu kan du få mig så lätt och Vi två, sjutton år. Det tog typ 3 timmar att ladda ner dom för bredbandsrevolutionen verkar inte riktigt ha nått kambodja än, men jag njuter nu iaf, fast det är lite tråkigt för det är så svårt att dela Håkan med människor från andra länder.

En sak jag kom på i duschen igår var att tänk att man träffar en helt random person kanske på krogen eller dylikt och går hem till den personen och upptäcker att individen i fråga bor i din gamla lägenhet. Hur skulle det kännas? Jag skulle tycka det var otäckt.

Klockan är typ 8 på morgonen och jag sitter på min veranda och krigar. Inget krig där bomber smäller av och barn skriker; heller inget krig landminor läggs ut och människor skadas, utan ett kallt krig. Mittemot mig på andra grusgången, på sin veranda, sitter min mystiska granne nämligen. Eller alltså innan jag visste att hon var min granne så träffade jag henne på stranden på kvällen och frågade om hon ville dricka öl med oss, men hon var på väg nånstans och skulle komma senare (trooligt) och naturligtvis dök hon inte upp, men så på morgonen efter när jag gick ut morgontrött och grusig så stod hon typ utanför min dörr och hon bara "Oh so you live here too? I couldnt find you guys yesterday" men eftersom jag var så morgontrött och grusig och blind som en fladdermus gjorde jag inte kopplingen till gårkvällen och bara "yeahgrumblegrumblegrumble" och gick upp för trappan för att äta, så nu har vi hamnat i en slags terrorbalans som jag då rakt inte tänker bryta så det är en himla tur att vi Åker till Phnom Pehn idag. Vi lär ju dock hamna bredvid varandra på bussen så vi kan sitta och igga varandra i 5 timmar.
Jess och Stacy åkte vidare till Kampot igår så nu är det jag och dom Kanadensiska smyckesimportörerna kvar som ska ta oss upp till huvudstaden.

Igår hade vi lite artworkshop i restaurangen och jag å Jamie målade portätt av alla i personalen till deras stora förtjusning. Jag målade med akvarell så mina blev nog tjusigast.

förövrigt så säger jag TJATJATJA och ni fattar ingenting.

Lite senare:
Jag löste kalla kriget genom att gå över och dricka te med grannen istället för att sitta å kriga. Hon var från holland men var brun som en pepparkaka så jag tror hon ljög. Man vet aldrig med folk.
Nu sitter jag å Jamie å Brian på den väldigt varma bussen till Kambodjas huvudstad och snett framför mig sitter en skåning och kräks. HAUR DAU IN PAUSE JAU MAUSTE KRAEKAS sa han. Så då fick han en påse och då kräktes han. Undra om han hållt sig om han inte fått påsen.Isåfall är jag nästan skyldig till hans kräkningar. Jamie och Brian har trollat fram två ansiktsmasker dom använder för att skydda sig mot lukten. Mmm. Jag lyssnar på Hurricane Gilbert i mina nyinköpte hörlurar.

Sitter med ryggen mot, ja vad är det egentligen, en sjö, måste kolla guideboken, jo boeng kak heter den visst. Guesthouset är byggt på stockar ute i sjön mitt inne i Phnomm Phenn förstår ni, och det är mycket tjusig utsikt. Det är sådär tidigt nu igen. Jag vaknar runt halv 8 oberoende av vilka äventyr jag ger mig ut på, men det är fint i storstäder på morgonen så de gör inget alls. Jag har tysk frisyr som Jamie klippte till igår. Eller hon spenderade halva tiden på golvet roterandes av skratt så det är mer som en halv klippning, men det är ganska fint om jag får säga själv.

Idag blir det inget bada och skoj och glam.Idag är en allvarligt semesterdag för idag blir det utflykt till The Killing Fields och Genocidemuseet där vi ska titta på människoskallar från dom röda Khemerernas framtåg. Också, det visas film på guesthouset här på kvällarna; gårdagens film - The killing fields.Undrar hur ofta den visas. Antagande : ofta. Men vi kollade inte på den, vi gick på Jurassic 5 konsert ute på en båt på floden. Ja, dom har faktiskt både en flod och en sjö här. Lyllos.

2009-01-05T01:41:00.001+01:00

Jo jag har ju läst Couplands The Gumthief också kom jag på nu.

MINAÖGONMINAÖGON

2009-01-05T01:40:00.001+01:00

Mitt Hjärta mitt hjärta.
Kambodja är ett dåligt land att vara i om man är en blödig typ som jag. Folk utan ben, folk utan armar, folk utan huve nästan, folk utan vare sig armar eller ben är överallt och tigger - och naturligtvis ger jag till varenda kotte och börjar nästan grina, igår sprang jag efter en snubbe utan händer och gav honom påfyllning på almosan jag gav honom tidigare. fyfan.

Undrar om Bofors ledning har varit här och kollat nån gång och dunkat varandra i ryggen och bara "bra jobbat grabbar, det är kvalitet på våra varor"

Läsbart

2009-01-03T11:47:00.000+01:00

En onthetopofmyheadlista över böcker jag läst än så länge i Thailand men jag känner att jag missat några för jag har gett bort så många.

Confessions of a Shopahollic(fråga inte)
A Shopahollic in New York(nej på riktigt, fråga inte)
Du har inte rätt att inte älska mig (stal, snyggt omslag)
Carter beats the Devil (älska)
Narrow Dog to Carcassone (meh)
Lång väg hem(biografri av en barnsoldat från diamantkriget i Sierra Leone, komplimenterad av att dom visade Blood Diamond med Leonardo Dicaprio på bussen till Bangkok)
Then we came to the End(Lite som Jpod fast mörkare och om en reklambyrå)

Böcker jag läser just nu
Biografi över Genghis Khan(orkar inte gå upp och kolla titel)
Company of Spears (historia, Zulukrigen i Afrika)
Memory of running(precis börjat)
Club Dead(för jag kollade klart på True blood för en månad sen)

Holiday in Cambodia

2009-01-03T11:46:00.000+01:00

Kambodja, Koh Kong
Now you pay him for carry bag, now you pay him for open door, now you pay him for help visa, now you pay me for help pay them.

Efter att jag upptäckt att mitt visum i Thailand redan gått ut lämnade jag Bree på Kochang och hoppade på bussen mot Kambodja tillsammans med Jessie och Stacy, som vi träffat några dar tidigare. Eftersom Kochang ligger så nära Kambodjanska gränsen tog bussresan bara ett par timmar och vi promenerade genom ingemanslandet mellan Thailand och Kambodja med våra väskor. Efter mycket om och men och straffböter för mitt utgångna visum var vi välkomna in.
Just nu befinner vi oss i en gränsstad som heter KohKong som är typ Mos Eisely i Starwars, ' A wretched hive of scum and villany', men vi är vid gott mod och har gått på den lokala marknaden och handlat grönsaker och gjort kycklingmackor och spelat biljard med hotellägarn. Imorgon bitti åker vi vidare till vår första riktiga anhalt Senoukville vid kusten innan vi åker til huvudstaden Phnom Phenn och sen med båt upp till Angkor Wat.

kochang dag 1 bladibla

2009-01-03T11:38:00.000+01:00

Bangkok-Kochang.
En dag och en natt i Bangkok var nog för tillfället och jag begav mig på morgonen, efter en natts hårt öldrickande med nya bekantskaper, österut på en lokalbuss mot Kochang. Jag var egentligen påväg mot kambodja men tänkte att jag kunde behöva några dagars strandande innan jag begav mig in i djungeln. Efter åtta timmars färd, en nattlig ankomst och några timmars solande hyrde jag en moppe och brummade fram dom 4 bergiga milen till båtpiren för att försöka möta upp Bree som jag träffat i Bangkok och som skulle anlända till kochang en dag senare än mig. Eftersom jag inte visste om att det fanns 3 pirer på ön och inte bara en så misslyckades jag naturligtvis i mitt uppdrag och körde tillbaka till Ronrey Beach för att försöka hitta henne där där vi från började skulle mötts. Vi hade ju dessvärre i fyllans positivism inte bestämd en exakt plats vilket ledde till en kattråttalek bland bungalowerna. Tillslut gav jag upp och vände på tassen för att gå och äta istället. Då såg jag en liten kattunge slåss med nånting under en bungalow inne i skogen en bit bort från stranden och eftersom jag inte kan motstå jagande kattungar så gjorde jag den naturligtvis sällskap under bungalåwn och satt som åskådare till dennes grymma lek med en liten gecko. Då hörde jag fotsteg och knakanden innifrån och jag klättrade ut från understidan och tittade upp på verandan så att hyresgästen inte skulle bli rädd för den gollumlika varelse som smög omkring under huset.
Oh, THERE you are! sa en välbekant röst och där stod hon.Klart å betart.

Zoothing

2008-12-27T13:51:00.001+01:00

Jag gillar att börja stadsbesök, speciellt i stora städer, med ett besök till stadens Zoo. Det finns många anledningar till det, eller iallafall några. Jättestora städer, som tillexempel Bangkok och Tokyo kan vara lite överväldigande och Zoon är lätta att hitta och de ligger oftast på en relativ central plats men strax utanför den värsta hetsen, om inte annat så för djurens välmåendes skull, vilket gör att dom är bra platser att ha som basecamp om man inte riktigt vet vad man skall försöka leta efter annars.
Sen gillar jag ju djur också förstås och att sitta hänga med några jätteuttrar ett par timmar centrerar mig och suddar bort mycket av den stress som kan förekomma vid ett ensambesök i en ny storstad.
Iallfall. Jag begav mig till Dusit Zoo och pågrund av den tidiga timmen var jag nästan ensam där jag gick runt bland elefanter, varaner och surikater. Solen hade inte börjar bränna för full panna än och jag gäspade i takt med djuren som stod och småstampade i väntan på sin frukost. Vid 11tiden började folk strömma till och jag satt och halvsov vid sköldpaddsdammen med en liten snappingturtle förnöjt tuggandes på alger vid vattenbrynet. Jag tänkte 'Fan..snappingturtles kan ju bitas rätt ordenligt, dom kan ju inte bara ha dom lösa på det här sättet..' När ett stort gröngrått huvud dök upp ur vatten bara någon halvmeter från mina fötter. Milda Matilda, en helt vanlig Varan! Jag vaknade med ens till med ett ryck och samtidigt som varanen hävde sin långa muskulösa kropp ur vattnet för att lägga sig på stenarna och gassa i solskenet så var jag redan borta vid exitskyltarna med gympadojorna trefyra meter framför resten av kroppen återigen på väg ut i Bangkoks myller.

A tale of one city

2008-12-27T13:49:00.000+01:00

'It was the best of times, it was the worst of times, a time of wisdom and a time of foolishness'. Så börjar Dickens a 'A tale of two cities' lite förkortat och det är lite så jag känner för tillfället. Förklaringen kommer liksom lite updelad i dom kommande trefyra inläggen.
Imorse klockan 6 kom bussen fram till Kao San Road i Bangkok, efter en skakig och kissnödig färd genom den Thailändska natten. Vi möttes av de sista nattrumlarna -19 åringarna från essex som med sänkta huvuden snubblade runt, fortfarande krampaktigt greppandes sina whiskeybuckets och de desperata medelålders männen som trots den nu inte ens sena, utan istället tidiga timmen fortfarande satt och sluddrigt försökte få en ladyboy i en säck med sig hem. Det var en ganska nedslående men väntad bild. Jag och en annan Stockholmit vadade igenom det sista nattmörkret och hittade tillslut ett härbärge med lediga rum. Han behövde sova och gick in till sitt och nannade medans jag begav mig ut på upptäcktsfärd i den nya staden.

Alltså för 2 dagar sen på PhiPhi

2008-12-27T09:15:00.001+01:00

Jag vaknade av ett skrik imorse och hörde uppjagade röster. Tänkte att någon hittat en insekt i sin säng så jag vände mig och skulle fortsätta småsova. Men rösterna och skriken fortsatte så jag drog på mig byxor å linne och gick ut genom dörren för att se efter vad som försegicks. Där ute stod 3 personer, en gråtandes och skrikandes tjej och 2 killar. Den ena killen verkade försöka stå lite vägen för den andra killen som stod och vrålade 'YEAH YOU FUCKING WHORE! YOU FUCKING RUINED XMAS YOU FUCKING BITCH WHORE BLADIBLADIBLAh'. Jag gick ner för trappan till avsatsen under där dom stod och frågade "Everything ok down here?". Då slutade killen vråla och sprang uppför trappan, förbi mig, och in på ¨rummet som han och tjejen hade tillsammans.
Hon stod kvar där nere och lipade så jag gick ner till henne och killen, som visade sig vara svensk, för att kolla att allt var ok.
Killen förklarade att han precis bara sett den andra snubben freaka ut och börja skrika och veva och undrade om jag kunde hjälpa till att få ut killen från rummet så att hon kunde hämta sina saker. 'Ja, det är klart', sa jag och så vi började gå upp för trappan igen. Då kom den arga killen ut igen och skrek 'ITS OPEN YOU CAN GET YOUR STUFF YOU WHOOORE' och kutade iväg utom synhåll. Jag följde tjejen till rummet där hon upptäckte att han hade slitit sönder alla hennes kläder och slängt alla prylar i marken så allt var paj. Hon undrade om jag kunde stanna kvar och se till att inte killen kom tillbaka medans hon packade så det gjorde jag. Sen när hon var klar frågade jag om hon hade nånstans att ta vägen och hon förklarade att hon hade en kompis på ön hon kunde gå till så jag önskade henne lycka till och hjälpte henne på med ryggsäcken. Då sa hon "Thank you, it can only get better from now though, right?"
'Yeah, I guess you are right' sa jag innan jag gick och åt frukost med mina australiensiska grannar.

Bangkok

2008-12-27T03:15:00.002+01:00

Sadar, efter en skrackfylld natt pa en obekvam buss ar jag i Bangkok. Jag har skrivit en massa men kan inte posta nu eftersom jag inte har laptopen just nu sa det far komma lite retroaktivt. Nu ar jag iallafall sjalv och varldens kanns inte lika farlig nu som innan jag faktiskt blev sjalv. Har traffat massa folk, bade trevligt och otrevligt, men mer om det senare nar jag kan pasta in det fran maccen. Jag har det bra iaf och nu ska jag ga pa zoo.

Hejsvejs i slasket.

En dikt

2008-12-25T11:40:00.001+01:00

Jag skrev på en grej om afrika förut men det bidde inget och bidde den här dikten istället:

Lilla Zebra.
Om du kunde tvätta bort dina ränder.
Skulle du ändå inte vara en häst.
Men du kanske får ligga med en.

Är lite osäker på den där sista raden, får se om den trimmas innan publikation.

2008-12-25T05:09:00.000+01:00

Man träffar roliga stereotyper när man är på luffen(ah från å med nu e ja på luffen)
Dom bästa dom senaste dagarna har varit den arga tysken och den dryga fransosen.

Tysken träffade vi efter att jag å Jochen klättrar runt på ett jungelklätt berg en timme för att hitta en lagun. När vi nästan var nere igen stod han där på marken med sin flickvän och såg arg ut. Han skrek

-Iz dis ze vay to ze lagooon?
-yes
-hav lang das it take
-I dont know, maybe ten minutes
-TEN MINITS?
(här bryter hans tjej in med ett tyst 'scheisse')
-Yeah, something like that, its not very amazing or anything
-JA, VE KNOW! NOZZING HIER IST VERY AMAZING! VE ARE SO DISAPOINTED
började han skrika, och fortsatte sedan raljera
-VE JAST COME FROM KOH LIPE IT VAZ LIKE PERADISE BUT THIS IS SO BAD
(här ekade hans flickvän "Yez, so bad"
-AND EVRIZING IZ SO EXPENSIVE TOOO
jag bara
-ah...

Sen gick dom.

Fransosen var egentligen en rätt trevlig prick men han hade ett stort pet peeve här i världen. Han hatade klättrare. Det är normalt sett inte ett speciellt stort problem eftersom det för det mesta är ganska lätt att undvika dom. Dessvärre hade han hyrt en bungalow på Tonsai Beach som bara är överfullt med LE CLEIMBERS!

Konversationen började rätt vanligt med att jag bara frågade vart han bodde typ och han drog igång på en gång:

-Ah leeeve et Tonsai! is vary buttyfull! Yu shudd live there!
-ok, sounds good
-BUT! is full of climbers!
Dom andra tjejerna på båten sa typ i kör - He hates climbers
-AH THE CLIMBERS! DONTSTART! AH Fuckin ATE le CLEIMBERS! THey Just dalk abut cleimbing ALL teh TIME! I CLeimb dis I climb dat! Dey nevur shattap!
-A bit like the divers then, sa jag
-NO! NO! NOT LIKE THE DIVERS! NOT LIKE LE DIVERS at ALL! Atlest Le divers shut up during de day! cus dey cant speak with de snorkel in deir muths! but CLIMBERS! All dey! All night!
-Yeah.. I guess that can be pretty annoying...

Han såg dessutom ut som Vincent Cassel.

morkast fore gryning

2008-12-23T13:44:00.001+01:00

Nu ar det sadar igen. Att jag har forlorat nanting.

Den har gangen min alskade telefon. Dagen innan julafton av alla dagar.

Idag ar jag inte jatteglad.

En stunds stilla kontemplation

2008-12-18T13:18:00.002+01:00

En vän har gått ur tiden.
Den 15e december 2008 försvann han för all framtid.
Nu måste jag skaffa en ny men jag vet inte om jag nånsin kommer hitta en så bra igen.
Min svartrutiga skjorta. Glömd på en bar i Thailand. Numera ägd av en thailändare. Hoppas han uppskattar den lika mycket som jag gjorde.

Ni har alla säkert något favoritminne av mig i min rutiga skjorta. Tänk på det minnet och skicka en stilla nickning till mig i min mörka tid.

Alltså på riktigt, jag började nästan gråta när jag upptäckte att den var försvunnen. Jag minns när jag fick den, eller köpte den av PippyD som hade köpt den på Judiths men i för liten storlek. "Men prova iallafall" sa Pippy. "Nä, jag har inte skjorta" "Jomen testa" Och jag testade.Och sen dess har vi varit oskiljaktiga. Jag och skjortan.

En era går i graven. Snyft.

Tredje kapitlet

2008-12-17T11:03:00.002+01:00

I vilket Wille ser en murana, forbereder sig infor ensamheten och ett par gamla bekanta dyker upp pa on -Men ar det ett kart aterseende? Stanna kvar for nasta rafflande avsnitt av Willes aventyr i den stora vida varlden.

Tänk om jag hade en liten liten apa

2008-12-13T12:24:00.002+01:00

Jag HAR en apa på riktigt nu. Eller han är ju inte min i ordets allra strikaste bemärkelse men jag leker med honom varje dag flera gånger. I början var jag lite skraj för honom att kanske skulle bli aggro å bitas å så om man kom för nära så jag bara mata lite med banan på avstånd men nu har bi blivit scratch buddies. Jag började försiktigt lite granna på ryggen bara lite med ett finger. Sen nästa gång när jag kom dit så bara ställde hans ig mot gallret på en gång i värsta korsposen med ryggen uppkörd mot gallret väntandes på att bli kliad. Så då kliade jag mer och han bara UHUHUHUHAHAHA som apor låter. Åh sen stack han ut armarna genom gallret och jag vände mig på stolen jag satt på och han kliade MIG på ryggen. Men ha tröttnade rätt snabbt och ville bli kliad istället.

Jag har en apa. Börja gapa.gapa.gapa.

jag ger dig min morgon

2008-12-13T03:13:00.001+01:00

När jag vaknar på mornarna hör jag vatten. Vatten som studsar och vatten som porlar och vatten som rinner. Kanske betyder alla dessa saker porlar. Jag vaknar iallafall till dessa ljud och tänker "jahopp, då var det regn idag". Så vaknar jag varje dag. Sen tar det några sekunder tills jag kommer på att är våran pool som låter så då öppnar jag ögonen och ser Jochen gå ut genom dörren. Han kanske eventuellt gör hemliga kator på stranden en halvtimme för 30 minuter senare när jag når frukostbuffen så sitter han där och har precis börjat äta.

äggstekerskan på hotellet börjar lära känna mig nu, när jag kommer till äggstationen säger hon genast "two egg sir?" och jag säger "yes, thank you" och medans jag väntar på att mina två sunny-side-up-ägg skall bli färdigkoagulerade och lite fint brynta i kanterna så plockar jag åt mig en stor hög bacon, en slev vita bönor i tomatsås och en enda liten tysk griskorv. Sen äter jag alltihopa och går in en andra gång. Då säger stekerskan "one egg sir?" Det är så finurligt att hon räknat ut mitt beteende : först två ägg sen ett. Jag känner mig som en chimpans som en forskare gör experiment på och kartlägger rutiner. Jag tar mera bacon. Mera bönor. En liten liten tysk griskorv. Sen är det dags för smörgåsbatchen. Smörgåsbatchen är kanske den viktigaste delen för det är den som avgör om jag får våfflor eller inte. Om jag inte äter upp mina smörgåsar får jag ingen efterätt. 4 skivor salami, 2 skivor hönskorv, 4 bitar ost och 6 skivor gurka måste jag trycka i mig på två skivor rostat grovt bröd. Om jag lyckas får jag pannkakor och våfflor och fattiga riddare och färst frukt indränkt i sirap. Sen går jag ner till stranden.

Det är mina mornar det.

Saken jag är bra på.

2008-12-11T15:49:00.001+01:00

Jag var aldrig bäst på att kasta liten boll. Men idag var jag under vatten i 2 minuter. Rekord.

My life such as it is

2008-12-11T11:21:00.002+01:00

Eftersom jag är i Thairand nu och inte gör så himla mycket mer än slappar så händer inte så mycket skrivvärdigt men några såna här vanliga saker gör jag på dagarna:

1) Hänger med min apa. Han heter Johnny Banana och bor dessvärre i en bur men vi är rätt bra buddies ändå.

2)Seglar Katamaran, jag har ju sjön i blodet va. Rob ba "ahmen GL att ni kan segla den där" men ja ba "mm visst, titta mig titta mig" och seglade skiten ur hela havet i raketfart.

3)Solar. Ansvarsfullt. Mycket solkräm och inte för långa stunder i solen för maximal opting.

4)ändrar flygbiljetter. Jag kommer inte hem till jul. Jag saknar er alla men det är så tråkigt att flyga att jag får ta och stanna här så länge jag kan när jag väl flugit hit. Kommer hem tidigt i februari.

phuket shipet

2008-12-06T02:04:00.000+01:00

Nu sitter jag i det flådigaste rummet Phuket har att erbjuda; utomhusjacuzzi å allt. Dessvärre är det inte mitt rum utan rob å myodas. Mitt rum ligger ett par hundra meter härifrån och har en rosa disneybalkong med volanger. Mitt hotell ägs av italienare och är ungefär 10 gånger billigare än det här. Men mig går det verkligen ingen nöd på. Jag lyckades ta mig ifrån Patong med en läxa lärd och några tusen baht fattigare men nu har jag sällskap, bra hotell och lysande utsikter för framtiden. Tillochmed en vettig wifi-uppkoppling.

en fråga:

Varför får man russinfingrar men inte tillexempel russinlår?

en annan fråga:

Vems jobb är det att designa tshirtar med texten

"Good guy goes to heaven, bad guy goes to Pattaya"

Nån får betart fört.

thairand

2008-12-03T11:30:00.002+01:00

När folk whinar på mig för att jag inte tar klimathotet på så stort allvar så brukar jag säga att jag iaf inte är specielt klimatosmart; jag kör inte bil, jag bor litet osv osv, men jag kan inte säga så längre. Idag var jag nämligen en gigantisk miljöbov.

Jag kollade upp min flight igårkväll för att se hur den hade påverkats av bangkokdramat; den hade enligt internet påverkats på det sättet att den ställts in. Ett av dom större sätten en flight kan påverkas. Jag försökte ringa till Thai air i japan men dom hade naturligtvis stängt för kvällen, så istället gick jag upp tidigt och tog första bussen från hotellet till flygplatsen för att se om jag kanske kunde få ett nytt plan; det hade ju inte varit så himla mycket begärt nu när jag ändå betalt fört. Det visade sig att ja, visserligen var min flight inställd men istället skulle jag få flyga till Pattaya på ett plan som gick en timme tidigare, så det var ju en faslig tur att jag är neurotisk och åker till flygplatser alldeles för tidigt.

Jag går på planet och tänker "oj, ja va först på, det har aldrig hänt innan", sen säger en flygvärdinna "You can sit anywhere" när jag letar efter min plats så jag bara sätter mig på första bästa och tänker inte mer på det. Planet lyfter och wooooaaps så är jag på väg till thailand. Jag kollar på film(eller Dexter för att vara precis) så jag är inte så uppmärksam på min omgivning, men efter ett tag tittar jag upp och inser att jag är i stort sett ensam på planet. Det är jag och 3-4 andra personer utspridda över en hel 747:a(en 747a är alltså inte bara en Kentplatta utan även dom där största planen, sån som John Maclane slåss på i Die hard 2). Det kan inte vara klimatsmart. Men jag kände mig som Tony Stark ungefär(alltså Iron Man för er icke-nördar) (Han är jätterik) (så ni fattar vad jag menar) .

Nu är jag iaf i Thailand och ska försöka ta ett standbyflyg till Phuket imorn för att möta upp Rob å Myoda å Jeep å Joch. Jag har precis ätit två stora skålar nudlar med kyckling hos en gammal tant och nu väntar jag på att sjukdomen ska komma.

nota:

2x kyckling med nudlar
1xvatten(50cl)
1xcola (33cl)

totalt:

25 kronor

Jag gav henne femti kronor för att det var så gott. Och för att jag fick the white mans guilt.

2008-12-03T11:30:00.001+01:00

Vemodigt är det att lämna Tokyo som nu blivit höst bakom våra ryggar medans vi varit och spankulerat i den södra övärlden med sol på våra nackar. Och lite läskigt.

Men det skall bli spännande att flyga helt själv till Thailand och försöka träffa upp dom andra där. Som det ser ut nu så flyger jag inte till bangkok utan till ett militärt flygfält utanför pattaya så hur jag ska ta mig ner till södra thailand utan att åka rullskridskor(och utan att sluta rulla) vet bara gudarna.

Härlig sak hände just som sammanfattar Japan bra för mig :

Jag sitter på Narita Epress, alltså flygplatsexpresståget. Det är tisdagskväll och därmed nästan hela tomt på tåget. Jag har inte kollat på min biljett utan satte mig bara lite på måfå eftersom det ändå är helt tomt. Efter 10 min kommer en konduktör och tittar på min biljett och förklarar att jag sitter på fel plats, i fel vagn faktiskt och trots att tåget är helt tomt och min egentliga plats är samma klass som den jag sitter på just nu, så följer han mig snällt till min i förväg utvalda plats. Var sak på sin..plats antar jag.

inget försvar

2008-11-29T08:42:00.000+01:00

Ett steg för min hunger

2008-11-24T01:04:00.000+01:00

Jag har ljugit.I minst tusen år. Iallafall om man får tro min tunga. Min tunga är så svart att man skulle kunna tro att jag har ätit bläckfiskbläck -Och det är precis vad jag har gjort.

Dom senaste veckorna har vi haft oumbärlig hjälp av Tomoko som hjälpt oss bort från hotelluncherna och in i det japanska finrummets innersta kulinariska kammare. Vi har ätit rå lever, rå bläckfisk i snorsås, bläckfiskbläck, inlagt sjögräs, hundra olika sorters sake(fast alltså druckit), löv med snor på, rå ål(onagi!), Nedsmält skogsande(också som snor). Här i japan äter man mycket saker som egentligen påminner om snor men som är ganska goda med wasabi och öl. Fast man funderar lite på om man inte skulle kunna skära bort mellanhanden så att säga och bara äta wasabi och öl.

Det här är inte en klagan, jag är medveten om jag kan låta negativ ibland men allt här är asbra. Ishigaki är ungefär paradiset på jorden och jag har hittat sötvattenskällor i grottor och klappat getter och nästan alltså på RIKTIGT blivit biten av en orm I NATUREN. Jag ska berätta mer om det sen. har laddat ner Karatekid och ska visa för Tomoko nu innan sovdags.

2008-11-23T13:49:00.000+01:00

Jag ber lite om ursäkt för tonen i det föregående inlägget, jag var väldigt upprymd när det skrevs.

Ishigaki -Stone wall

2008-11-23T13:45:00.001+01:00

Vi stiger av planet, kisar in i solnedgången och går med raska steg in i flygplatsbyggnaden och fram till informationsdisken. Tomoko och informatören börjar livligt diskutera boendealternativ och vi, då vi ändå inte förstår vad som sägs, tänker på annat och pratar lite förstrött om dittan och dattan medans vi väntar.
Här tar vi en liten paus så jag får berätta lite mer om platsen vi befinner oss på.

Ishigaki är den västligaste ön i Japan och gränsar till Taiwan. det är 4 timmars flygtid från Tokyo och ön bebos av lite drygt 48000 invånare och är på sin längsta sträcka 10 mil lång. Det är med andra ord en väldigt liten ö mitt ute i ingenstans.

Tillbaka till flygplatsen. Tomoko och informatören håller som bäst på att reda ut vilken prisklass vi ska ha på vårt hotell då hon(informatören alltså), vänder sig till oss och säger : Är ni från sverige? . Vi har här lyckats snubbla på den enda personen förutom oss själva på den här lilla ön mitt ute i ingenstans som kan prata svenska. Det visar sig att hon bott 11 år i sverige men inte pratat svenska dom senaste 10. Hon säger också att vi är dom första svenskarna hon har sett på Ishigaki någonsin. Vi är lite av pionjärer.

En liten stund senare, fortfarande lite medtagna av detta otroliga sammanträffande sitter vi i våran hyrbil, susandes fram längsmed den pittoreska kusten med natur hämtad från valfri resebroschyr på ena sidan och en solnedgång hämtad från valfritt 3dprogram på den andra, kommer vi till en liten bukt med en strand. Det är kanske 20 minuter från totalt mörker och havet är alldeles orangt av den stora sjunkande solen. Längst borta vid horisonten ser vi Ishigakis dimhöljda grannö och allt ser bara helt...fejk ut Som en scen hämtad från King Kong eller Jurassic Park. Vi kliver ur bilen och bara står helt flabbergastade och orörliga och bara stirrar. Det finns inte på riktigt, det är bara hittepå. Vi sitter en stund på betongmuren som skiljer oss från havet och när solen nästan försvunnit och man känner att nu kan det nog inte bli bättre,så får jag en väldig lust att känna på vattnet. Vi går bort hundra meter till ett ställe på muren där vi kan hoppa ner till sandstranden; kanske 2 meter ner, och jag är först över bord. Jag landar predvid en liten sten. Eller nej, en död sköldpadda! eller NEJ, en LEVANDE sköldpadda. Där sitter jag på knä i sanden, badandes i dom sista varma strålarna av den fånsnyggaste solnedgången en människa någonsin beskådat, på en tropisk ö, i linne med byxorna upprullade, dom sista dagarna i November, TILLSAMMANS MED EN JÄVLA SKÖLDPADDA. EN LIVS LEVANDE VILD SKÖLDPADDA.

Jag skäms nästan när jag sitter där och sköldpaddan sakta sparkar sand för hålet där den lagt sina ägg. Det känns som att jag hittar på allting allteftersom, som att jag ljuger ihop min egen verklighet för effekt, EFFEKTSÖKERI. Sköldpaddan kravlar ner i vattnet och simmar bort och vi går tillbaka till bilen och åker vidare. Det är nog det fånigaste jag nånsin varit med om. Men det var fint.

snabbis innan vi flyger i luften

2008-11-22T00:48:00.002+01:00

Vet du på hur många olika sätt man kan tillreda ananas? Det vet jag -100. Minst.
Vi åkte på en liten turistig busstur till lite olika 'sevärdheter' eftersom det var lättaste sättet att se det stora akvariet med hajar och valhajar och rockor och sjökor och sköldpaddor och andra djur jag tycker är roliga. En av dom andra attraktionerna vi stannade vid på vägen var THE PINEAPPLE PARK. Där hade dom ananas i burk, ananas i kon, ananas på vägg, ananasvin, ananaskorv, ananasglass, ananaskläder ,ananasmedicin osv osv osv. Jag gillar inte ananas men köpte en flaska ananasvin ändå för att dom inte skulle bli för ledsna.

Vi har bytt hotell här på Okinawa nästan varje dag för att se så mycket som möjligt av ön och nu när solen har börjat skina igen på oss så kan jag ju säga att inte var lika illa som jag först tyckte; men jag har fortfarande en naggande känsle av att jag är här 60 år för sent. Den amerikanska närvaron här är väldigt tydligt och ganska tråkig, alla affärer har specialpriser för US FORCES och det finns radio och tevekanaler helt dedikerade till THE HEROES. På restaurangerna spelar dom easy listeningen love-me-as-I-am-country.
Men jag hade rätt om det där med gamla människor, alla här är typ 400 år gamla och ser ut som Yoda; vår äldsta taxichauförr hittils var 87år gammal. Eller är.

Igår kom Tomoko och vi gick ut och söp på en bar där under dom timmarna vi var där inte en enda männska kom in, Okinawa är japans norrland, alla unga sticker därifrån så fort dom kan och flyttar till stockholm och startar indieband. Fast till tokyo och spelar J-pop istället.

Snart flyger vii till Ishigaki island.

Things to do on Okinawa when you are dead

2008-11-19T08:12:00.001+01:00

Vi begav oss ut i kvällningen för att hitta någonstans att äta som inte var på hotellet men upptäckte till vårt stora förtret att hela Naha stänger klockan 18.30 . Vi promenerade runt i det svala duggregnet någon timme och var nästan tillbaka vid hotellet när vi såg en liten röd papperslampa utanför vad som såg ut som ett vanligt bostadshus. Vi chansade och gick in och befanns oss plötsligt på en liten restaurang bestående av 3 bord och en tjock liten tant. Menyn var helt på japanska och inte ens med bilder uppsatta på väggen gick det helt lätt att beställa.
Hennes man var också där och tillsammans hade dom någon form av liten minirestaurang i sitt vardagsrum bara avdelat med pappväggar. Ytterligare en gäst kom efter en stund, slog sig ner,och fick utan att säga något en flaska sake av Mikku, den söta men tysta servitrisen som gick runt i stora chinos, anorack och mössa inomhus fast det var lätt över 25 grader i den lilla lokalen.
Mannen jobbade på ett agriculture Co-op
och kallade tanten och farbrorn för mama och papa. Det visade sig senare att han inte alls var deras son utan bara grannen som brukade äta middag där; hans fru dök även upp någon timme senare.
Mama och Papa plockade fram sina okinawanska banjos och började spela och sjunga gamla sånger för oss medans vi åt och drack och konverserade styltigt med mannen som trots 4 års engelskastudier förklarade att det enda han kunde säga på riktigt bra engelska var "This is a pencil".

Papa visade oss sake med en stor orm i och förklarade med två väldigt tydliga gester att man blev både stark och viril av att dricka den och efter att sången och spelandet var färdigt förklarade grannmannen att "mama is heartbroken, because she cannot tell you the meaning of the words of song".

Han frågade oss också hur det kom sig att vi åkte till just okinawa, hur vi hade hört talas om det, för vi är dom första svenskarna ungefär nånsin här och när jag sa "karate kid" så sken han upp och bara !AH!KARATE KIDDU! Sensei Mr Myagi from Okinawa! His english not so good, but his heart..his heart is good"

-Yes and his karate is very strong , sa jag

Lite bilder också

2008-11-18T11:00:00.001+01:00

Lite text om tokyo

2008-11-18T10:59:00.001+01:00

Nu har vi lämnat Tokyo bakom oss för den här gången och flugit på vingar av silver till Okinawa. Än så länge imponerar det inte, Vi är på ett brunt fullyxigt resorthotell mitt i Naha högst upp på en kulle kantad av miljoner och åter miljoner små hus. Ungefär. Imorgon bitti skall vi dock så fort som möjligt bege oss härifrån och ut på landsbygden och bo lite mer strand-och-natur-mässigt. En annan sak som är helt SHJUKT med det här stället är att vi inte har internet på rummet. Fast ni ligger ju och sover nu ändå små tisseltassar.

Flygplanet hit delade vi med en hel högstadieskola, dom skrek som besatta när vi lyfte som att det vore en attraktion på en amusementpark(jag har vart borta från Sverige så länge nu att jag börjar tappa ord som ni förstår)
och klappade händerna och skrek ännu högre när vi landade.

Vi avslutade Tokyo igår med att Tomoko tog med oss ut i förorten långt ut på landet där vi besökte ett bambutempel.Det var helt stört. Det var bambu som var typ 20 meter höga. En hög, tät skog av bambu. Visste du att bambu är ett gräs och att det växer helt sjukt fort.Ungefär snabbast av alla gräs. Om man binder fast en snubbe på marken och planterar bambu under honom kan man använda det som en effektiv tortyrmetod för bambut växer rakt igenom honom på några dar typ. Nog om detta. Dessutom uppfann jag en tungvrickare på japanska: KodomoKodamaKomodo. Det betyder ungefär Barnskogsandekomodoödla. Japanerna är väldigt imponerade av min förmåga att vara vitsig på språk jag inte behärskar.

Bambutemplet och den natursköna förorten runt omkring den såg ut att vara hämtad rakt ur Mononoke Hime, Spirited away eller annan valfri Ghibli-film. Man fattar att Miyazaki blir inspirerad. Stor naturupplevelse. Sen promenerade vi längsmed en gigantisk sandstrand i solnedgången och Tomoko fortsatte sin guidade tur genom att ta oss till i en gigantisk Buddahstaty. Dai Butzo heter han tydligen på japanska. Dai betyder 'jätte' och Chibi betyder 'liten' . Jag har fått smeknamnet Chibi WirreHerrmu av japanerna; alltså Lille Wilhelm; för att jag är yngst.Alltså.

Kvällen avslutades med att vi gick å träffade speljournalisten Takashi på Sixteen shots; ett hål i väggen med 4 sittplatser och tvspel från golv till tak där Tokyos spelutvecklare hänger; så vi träffade lite folk från Square Enix.Jag hälsade artigt och dom sa att dom gillade Mirrors Edge. Jag hatar Square Enix spel så jag bara log och bockade.

Tack å hej, leverpastej

En sån smärta

2008-11-17T01:34:00.003+01:00

Det konstiga med den här bilen är att bredvid Oscar där till höger satt egentligen Tomoko, men hon försvann på nåt konstigt sätt på bilden och vägrar förklara hur. Kanske en vampyr.

Jag har sträckt ryggen/nacken för att jag är en idiot. Resultatet är att jag lever i en värld av smärta. Men jag lever också i en värld av mycket annat. Disneyland tillexempel. Jag tänker inte ens försöka förklara hur det var, jag försökte förklara för Lisa mendet slutade med att jag sa "Det var som att vara inne i 10 filmer samtidigt" och jag tror inte hon riktigt fattade vad jag menade; vilket iofs inte är så konstigt. Iallafall.

Såhär såg det ut lite granna.

åhmen lite till..

2008-11-13T09:35:00.002+01:00

Oscar kom just förbi med några bilder han tog idag och igår.Såhär kan det se ut i Japan sett från hans ögon.

2008-11-13T08:09:00.002+01:00

Det är sånt jävla rännande hitan och ditan och jag blir så trött och sömning nu när jag får vila så jag kan bara säga att jag har det bra. Såhär ser det ut från min balkong där jag sitter nu och tar igen mig innan vi ska på ninjarestaurangen ikväll.

Tommyknockers

2008-11-11T06:30:00.002+01:00

Det knackade just på min dörr. Där stod Oscar i bar överkropp med raklödder i hela ansiktet, frågandes efter en rakhyvel. Nere i receptionen har dom tvskärmar med alla korridorer i.

Nu ska jag beställa spa-tid

Dom dansande dagarna

2008-11-07T07:38:00.000+01:00

Den senaste halvtimmen har jag spenderat på min soldränkta balkong med Shinjukus glimrande och glittrande skyskrapor som fond. Avcabbad sittandes på en liten stol, fötterna uppe på räcket, ätandes sushi och drickandes flaskvatten efter en dags intensivt promenerade som tack vare en metrologisk miss förvandlades från en molning surdag till en gyllene bradag. Vi har vart uppe på 45:e våningen i Japans regeringsbyggnad där dom högst upp mot all förväntan, förutom en utomordentlig utsiktsplats, har en leksaksaffär. Inte ens från 45:e våningen ser man vart staden tar slut. Den försvinner bara vid horisonten.

Ikväll blir det konsert; Tomoko, Oscars vän har nämligen informerat oss om att Those Dancing Days spelar på en klubb här nånstans i krokarna så vi ska dit och visa vårt stöd för den gullblåa fanan.

Viktig språklektion

2008-11-06T10:20:00.001+01:00

"Hotdog" kan låta som "hotto" som betyder kaffe.
För att beställa en hotdog och inte kaffe är det bäst att man säger "Hotto Doggo" och pekar på skylten med en Hotto Doggo på.
Detta visste inte jag vilket ledde till att 4 fnissade snabbmatsbiträden bockade djupare och bad om ursäkt mer intensivt än vad forskare tidigare trott va möjligt.

Sen blev jag intervjuad av några skolbarn

"Herro"
"hello little fellas"
"Do you have time to tark?"
"yes"
"What country do you come from?"
"Sweden"
"Sweee-deeen? ok, do you rike Japan?"
"Yes, very much!"
"What spors do you rike?"
"Basketball"
"ok, can I take a picture with you?"
"yes"
Här ställer jag mig och poserar brevid dom små kepsbrydda barnen medans en av dom tar kort och jag ser i ögonvrån hur Servitriserna står och fnissar igen. Mina Hottodoggos är klara att hämtas.

Things that go boooom

2008-11-04T19:59:00.003+01:00

Jo en sak till bara innan vi bordar planet och åker till solens rike; jag har kommit på en sak som jag gillar. Jag whinar ju en hel del om saker jag inte gillar så jag blev rätt glad nu när jag kom på en sak jag jag älskar; människor som gör ljudeffekter.
Alltså inte ljudeffekter till filmer eller så utan vardagsljudeffekter, som maskingevärseld när man slår ett telefonnummer eller en explosion när man sätter i gång vattenkranen och vattnet forsar ut. Anledningen till att jag kom att tänka på det här nu var att våran servitris precis stod och lät typ RATATA DUFF DUFF WEEE DUFF DUFF när hon slåg in våran beställning.

Bra grej. Jag tror det visar på en ett välutvecklat självsliv och en god fantasi.

En helt vanlig dag i tyskland

2008-11-04T16:27:00.002+01:00

Jag tror att möjligheten att fälla tillbaks stolarna är ett test. Ett sätt för världen och flygbolagen att mäta sina kunders moraliska och världsliga värderingar. "Är mitt eget välbefinnande mer värt än min medmänniskas?". Resultatet av testet är skrämmande.SKRÄMMANDE.

Så ni kan ju ge pengar till fattiga barn i afrika, rädda ungdomar från drogträsket och hämta kattungar ur träd; men en sak ska ni ha väldigt klart för er. Jag och världens samlade flygbolag håller ögonen på er. Och ögonen dömer er.

Förövrigt sitter vi på flygplatsen i frankfurtt just nu och ska göra så i 6 timmar till så jag är lite gnällig.

hej svej leverpastej

Åh det var en sån himla gulli soldat på restaurangen vi åt på. Han hade full krigsmundering och hade typ kommit hem från ett krig nånstans och var jätteglad och jättefull och satte sig hos oss och pratade högt och sluddrigt och närgånget som fulla människor mitt på dan gör men vi var så trötta och lite rädda för att han skulle flippa och skjuta oss så tillslut gick han och satte sig vid ett bord längre bort och såg ut som en lessen hund. Då skar det till i hjärtat. Om jag ändå inte vore så rädd för fulla soldater.

Ren Information

2008-11-01T00:42:00.001+01:00

Febern greppar mig. Alltså resfebern. Jag har spenderat veckan med att försöka hinna träffa vänner jag inte sett på väldigt länge och fixa iordning allt inför flygning.Updaterat Yen-kursen en gång i timmen för att se om ekonomi-gudarna gjort mig en tjänst och samtidigt hållt två getögon på tokyovädret.

Ikväll var vi på Vernissage och tittade på Christians senaste verk. Det kliade i fingrarna att ha en Saldert på väggen men med den ekonomiska grisen(asså jag trodde aldrig på riktigt att jag skulle bli påverkad av sånt här, men nu när jag är EA-drone så ligger en del av min rikedom i aktier som just nu ligger rätt bottennoterat)
så får det nog vänta så att jag inte blir strandsatt där borta på andra sidan världen och måste sälja mig som lady-boy.

SÅ MYCKET jag ännu inte gjort. Inte vaccinerat. Inte hämtat mina glasögon. Inte storstädat klart, fast jag började nu ikväll och ska göra klart imorn för då kommer en tjeja som ska hyra min lägga när jag är borta. Måste städa bort alla skelett ur garderoben.

Om fyra dagar är jag i världens största stad. I 20 behagliga plusgrader. Ussäkta jag upprepar och skryter men jag behöver det här. Alltså inte skrytet, men bortresan. Men gud vad jag kommer sakna mina vänner som jag redan träffat för lite den senaste tiden.

Det här blev mer informativt än intressant. Men så är livet ibland.

2008-10-29T23:20:00.000+01:00

I Dagens DN:

Sommartid ökar risk för hjärtattack
Ny studie. "Effekten var liten, men den kan orsaka ungefär 20-30 extra fall i Sverige varje år."

himla nära ögat där.

Om Hösten faller världen för att resa sig igen

2008-10-29T00:57:00.002+01:00

Om jag hade vågat ut på det stora internetet utanför dom 4 sidorna jag går till femtielva gånger per dag så hade jag säkert överösts av bloggar som handlar om hösten. Men nu har jag inte gjort det så jag tänker ovetandes om dom andra skriva min egen lilla gräj.

Höst är Böst(bäst) har jag kommit fram till. Det finns många anledningar till detta.

1.Det luktar väldigt gott; allt som annars luktar illa och kvavt och konstigt blir helt plötsligt väldoftande och hemtrevligt. Tillochmed avgaser en kall morgon får en att vilja dra ett djupt andetag och börja dagen med ett härligt friskt allavibarnibullebynleende. And dont get me started on den mystiska vedspisdoften som på något konstigt sett sprider sig över hela södermalm på kvällarna. Älska.

2.Kylan gör att man blir piggare även om man inte vill erkänna det och det iofs motverkas av att det inte finns nån sol. Men när man stiger ut på morgonen och får sig ett litet köldbett så vaknar man till och hela dagen blir lite lättare.

3.Det blir sämre innan det blir bättre. Jag gillar känslan av att veta att nu jävlar kommer det bli riktigt ruttet ett tag framöver, men sen framåt vårkanten så blir allt bra igen. Det är som när man känner en hålfotskramp komma smygande och man bara lägger sig raklång och låter smärtan skölja över en, för man vet att den inte kan skada en och att när den nåt sin kulmen, när det är som jävligast, då blir det bara bättre sen av sig självt.

Det här är ju dock lite hittepå också för jag har ju i verkligheten inte gått utanför dörren tidigare än 12 på flera veckor, så dom där tidiga friska mornarna har jag ju bara conjurerat upp baserat på erfarenheter från tidigare liv och år. Men ni fattar vad jag menar.

2008-10-25T20:00:00.002+02:00

Jag har fått en diagnos nu av en riktig läkarstudent. Diagnos: Förkylning.

Också, en liten public anouncement, nån har skrivit nåt i min mobiltelefon och jag är ganska säker på att det inte är jag.

Det står "En dag är det du som är kung. Inte Simba"

vem?

parla con me tunga

2008-10-25T16:57:00.001+02:00

Nytt ord jag lärt mig: glossolali

Jag kommer försöker väva in det i konversation så snart som möjligt. Folk kommer häpna.

There was a dream that was Rome

2008-10-23T23:45:00.002+02:00

När jag var liten var min dröm att åka till Disneyland/Eurodisney/Disneyworld. Min dröm gick aldrig i uppfyllelse och med åren svalnade glöden i min mage för det magiska landet. ' Ah.. ännu en dröm som inte går i uppfyllelse, sånt är livet' , tänker du, men g-u-d vad fel du har. Nu brinner det nämligen i pojkhjärtat ska du veta. Jag har kommit på, eller rättare sagt så upplyste Oscar mig om, att det finns ett Disney Land i Tokyo. Inte bara det det, det finns nästan TVÅ. Ett vanligt och ett vattenland på nåt sätt. Jag ska uppleva skiten ur båda två om vädret tillåter.

Man säger ju att man skalar morötter. Men har egentligen moroten nåt skal eller är det bara den yttersta biten som hårdnat, som en häl ungefär?

ps. Nästa tisdag åker ja. Alltså inte nu på tisdag utan tisdan efter.om 12 dar ungefär.ds

Wille återberättar : andra världskriget

2008-10-20T23:50:00.001+02:00

Kärnvapen. Ordet får dig att darra. Spännande, farligt och den slutgiltliga gränsen att passera i krig. Bara den grymme, oresonlige eller okunnige skulle kunna fälla sådana avgrundsägg på mänskliga mål. Höjden av mänsklig uppfinningsrikedom och samtidigt en reflektion av hennes mörkaste sidor. Men var alternativet bättre?

Slaget om Okinawa var ett av de blodigaste och största slagen under hela stillahavskampanjen. 100.000 japanska soldater, 50.000 amerikanska soldater stöp och hundratusentals civila dog och skadades under de 80 dagar slaget pågick. Amerikanerna kom ut segrande men det var en bitter vinst. Hade dom verkligen råd att att upprepa det här på varenda ö dom behövde ta för att komma åt det japanska fastlandet? Nej var naturligtvis svaret och eftersom japanerna pågrund av sin heder aldrig nånsin skulle låta ge sig utan istället slåss till sista man valde man att istället spränga skiten ur två städer och därmed ge den japanska kejsaren möjligheten att säga OK ALLTSÅ VI GER OSS MEN INTE FÖR ATT NI ÄR BÄTTRE ÄN OSS UTAN FÖR ATT NI FUSKAR VI KAN INTE SLÅSS MOT NÅN SOM FUSKAR. Sagt och gjort, pang bom.

det dog lite drygt 250.000 människor i nagasaki och hiroshima ihop vilket naturligtis är frukstansvärt mycket människor men om man tar i beaktning att det var ungefär så mycket människor som dog bara under slaget om Okinawa så kan man räkna ut att det garanterat RÄDDADE hundratusentals människoliv eftersom det fick slut på kriget.

Det är konstigt att tänka på.

Things you do on Kocksgatan when you are ledig

2008-10-15T23:45:00.001+02:00

Idag kom jag och Alex på en grym ide till en Tv-serie. Dessvärre började vi bråka efter ungefär 3 minuter så detaljerna blev aldrig speciellt utkristalliserade men ungefär såhär var tanken:

En Utomjording landar på jorden för att lära sig mer om människorna. Han klär ut sig till männska och skaffar ett vanligt jobb på ett vanligt kontor i en vanlig amerikansk småstad. Eftersom han inte är nån riktig människa och försöker passa in i den här främmande kulturen blir det naturligtvis många helt hilarious kulturkrockar när han överkompenserar för sin okunskap.

Än så länge är det run of the mill 'Tredje klotet från solen' möter 'Alf' etc etc, men här kommer twisten: Alla andra är också utomjordingar. Fast dom vet inte det! Alla går runt och tror att alla andra är människor för på grund av nåt fel i utomjordingarnas uppdragsdator har alla skickats till samma plats ovetandes om varandra och alla försöker gå runt och vara så normala människor som möjligt vilket naturligtvis blir väldigt fel. Så kan man se det ur deras olika synvinklar och sådär.

Det håller väl kanske i nån säsong iallafall, sen kan man ju låta CIA komma dom på spåren och få in lite vanliga människor också och kanske nån fängelserymning och så ifall man behöver lite mer krydda..

Den lilla snabba för ålderns höst:

2008-10-14T20:36:00.001+02:00

Förra veckan:

#Skaffat glasögon med Oscar
#Hostat
#haft feber
#Ätit många olika former av köttfärs
#Åkt till Jönköping
#Ljugit om att åka till Jönköping
#Fått lektioner i jönköpingsskräck av Ellis
#Erkännt lögner om att åka till jönköping
#Tittat på Indiana Jones med en sovande Håkan och en Sovande Lisa och ett flytande huvud som såg ut som Pippi D. Teknikens under.

Jag sågade sågade havets vågade vågade

2008-10-14T00:43:00.003+02:00

Människoartens äventyrslusta mäts enklast genom att undersöka de namn folk ger sina båtar. Eftersom jag är ledig den här veckan har jag gott om tid att utreda sånt här.

Nere vid årstaviken finns i detta sammanhang en hel förmögenhet av information i form av de hundratals båtar som dragits upp ur vattnet och bäddats in i presenning inför kung bores intåg. Dom står där på sina träställningar och blir ompysslade av medelålders män som flytt sina fruar för en eftermiddag för att ta del av den manliga gemenskap och gemytlighet som bara kan infinna sig när man slipar däck, knäcker ett par folköl och delar på ett från hemmet medtaget paket mariekex.
Men det är inte bara testosteronet som vilar pintjockt över den tjärdoftande lilla småbåtshamnen. Det är något annat också. Äventyret. Havet. Okända horisonter.
Båtarna som ligger här har naturligtvis väldigt olika ambitionsnivå och det speglas som sagt i deras namn.

Pia, Lisa och Måsen representrar båtägaren som helst tar båten ut och dricker lite kaffe ett par sjömil ut i skärgården och sen åker hem lagom till kvällsnyheterna.

Mathilda, Svärdfisk och SexLaxar åker gärna på lite längre turer. Kanske till gotland och ligger i nån fin liten naturhamn på vägen och grillar och konverserar med andra likasinnade. 'Det är skönt att komma bort nån vecka sådär på sommaren om nu vädret tillåter'.

Sen har vi drömmarna, poeterna och äventyrarna. De män och kvinnor(fast det var mest män där idag) vars hjältar har namn som Thor Heyerdahl, Biggles och captain Cook. De döper sina båtar till Buena Ventura, Stormwind och Framtiden.
Dom drömmer om de eviga haven, here be dragons på kartan och att bara en enda månad slippa betala tillbaka på det där huslånet som bara växer i munnen för varje tugga.