Skriet från Willemarken

Imorgon åker vi till en öde ö. Machete, mat och kokkärl har inhandlats tillsammans med diverse andra inventarier. Kommer tillbaka till verkligheten om kanske 3 dar eller så om allt går som det ska, alltså om vi inte får för oss att stanna längre. Eller kortare. Man vet aldrig så noga. Det blir ett långt fotoreportage när jag kommer tillbaka men sålänge får ni nöja er med en gullig bild på en isbjörnsunge.

Secret of/Curse of/Escape from

Här står tiden stilla. Eller den kanske inte står stilla men den gör inte så himla mycket väsen av sig. Jag har varit här på Koh Chang nu i drygt 10 dagar och lyckats uträtta exakt ingenting.
>Dom första fyra dagarna spenderade jag i total avskildhet efter att ha rest runt med folk i 3 veckor. Jag låg blundades i en hängmatta och lyssnade på podcasts och ljudböcker dygnet runt tills Monica frågade varför jag låg där och garvade hela tiden. Då började jag hänga med henne och hennes rumskamrat Anna som tyvärr lämnade oss efter 4 dar, alltså hon är inte död, men hon var tvungen att åka tillbaka till Tyskland och intervjua en seriemördare i hans cell precis som Lammen tystnar för hon pluggar kriminologi som en tysk-karibisk Clarice Starling ungefär.

>Jag och Monica har planerat en expedition till en av dom små öarna här utanför för att campa på stranden några dagar och ha ö-råd och sånt, men pågrund av vårat gemensamma intresse att ligga i hängmattor och inte göra nånting alls så har vi ännu inte fått arslet ur men vi har iallafall gjort en lista på saker vi måste köpa innan vi åker.

listan inkluderar men slutar inte med:

-2 machetes
-2 knivar
-Burkmat (ifall vi inte är så bra på att jaga och fisk)
-Kastrull
-Metalplatta som kan agera stekpanna
-Massa rep så vi kan binda ihop saker, typ träd och sånt
-En låda Singha
-15 liter vatten
-Ris

Våran orginalplan var att paddla luftmadrass ut för det är bara nån kilometer men allteftersom förnödenheterna växte så insåg vi att vi nog måste anlita en liten fiskargubbe som kan köra och hämta.
Vi skulle åka till marknaden för en liten stund sen och shoppa men saker kom ivägen, som att vi blev hungriga och det faktiskt är bättre att åka på morgonen ändå och att vi ändå inte orkade bära så mycket just idag.

Oh och alltså jag kommer inte hem nu den 3e februari så ni kan avbeställa champagnen..Tänkte ta en sväng till Burma, eller Myanmar om jag ska vara viktig, så nytt hemresedatum är tolfte mars.

Om jag vore mer avslappnad skulle jag vara dödsförklarad.
Alltså inte för att skryta för dom av er som jobbar häcken av er just nu.
Jo och Mirja berättade att hon flyttat till stockholm, typ 100 meter från mig vilket är roliga nyheter förstås.

Så ligger jag här

Och lyssnar på p3 dokumentär om vansinnesdåden 2003.

Olika grejer man gör

Ibland badar man och ibland cyklar man i Kambodja.

Till Carolyna

Friskförklarad.

Morgonen gryr åter och jag är inte matförgiftad längre. Det gör inte ont att heta Wille Wintertidh om en säger.

äckle

'Alex...det är nåt fel på mig'
Så löd orden som kom ur munnen på den femtonåriga Wille en förmiddag i slutet på nittitalet. Alex stod förstenad av både skräck och undran vid sängkanten där hans vän låg ynklig och utslagen, insvept i ett svettigt täckte.
'Jag har...bajsat.. 14 gånger idag', fortsatte den matta lilla rösten och försvann återigen in i feberdimman.

Det var den senaste gången jag led av det jag lider av nu. Efter 2 månaders mage av svenskt stål har någonting lyckats slå ut mitt tydligen fragila ekosystem.

Jag kommer överleva, men...det är definitivt något fel på mig.

Batmen

Har äntligen köpt ett nytt batteri till min kamera. Dessvärre gjorde jag det EFTER att jag varit och tittat på Angkor Wat; jaja det är väl ingen större förlust, om du är så himla vrålsugen så är det bara att googla så hittar du ungefär fyrahundratrettimiljoner bilder på Angkor.

Mest bestående minne:

Inne i ett mörkt rum i en gammal ruin rände två kambodjanska 9-åringar runt och sköt slangbella i taket så det regnade ner fladdermöss.
'Hunt?', frågade jag.
'Yumyum', svarade dom.

Köpte Jonathan Safran Foers "Extremely loud & incredibly close' igår och har sträckläst halva. Fantastique.

Tuktuk

Tar en dag ledigt från partajandet och ligger på mitt hotellrum i Siem Reap och kollar på The Killing Fields på Dvd. Kom precis att tänka på våran lilla tuktukchaufför som körde oss till Killing Fields och S21. Han var så liten och smal och hade en så stor skjorta och en sån dålig TukTuk som knappt orkade dra mig och Jaime. Han var 33 år men inte större än en skorpa och berättade på knagglig engelska om khmertiden i Phnom Penn.Efter varje hemskhet han berättade , log han stort och skrattade som för att visa att det var över nu. När jag inte blev insläppt i det kungliga palatset för att jag hade linne på mig erbjöd han mig sin skjorta.

copypaste

Det är egentligen bara två saker jag saknar just nu. Och nu menar jag saker, inte människor för den listan är mycket längre.

dom två sakerna är:

1.Prata svenska
2.Svensk musik

Jag har inte pratat svenska på typ 2 veckor nu utöver nåt enskilt 'hejhej'. I den är takten kommer jag vara Dolph när jag kommer hem. Måste lösa.

2.Av någon idiotisk anledning laddade jag inte upp datorn med mina favvislåtar innan jag åkte och jag lider nu av en stor och grav abstinens så igår kväll gick jag in på itunes store och köpte Hurricane Gilbert, Nu kan du få mig så lätt och Vi två, sjutton år. Det tog typ 3 timmar att ladda ner dom för bredbandsrevolutionen verkar inte riktigt ha nått kambodja än, men jag njuter nu iaf, fast det är lite tråkigt för det är så svårt att dela Håkan med människor från andra länder.

En sak jag kom på i duschen igår var att tänk att man träffar en helt random person kanske på krogen eller dylikt och går hem till den personen och upptäcker att individen i fråga bor i din gamla lägenhet. Hur skulle det kännas? Jag skulle tycka det var otäckt.

Klockan är typ 8 på morgonen och jag sitter på min veranda och krigar. Inget krig där bomber smäller av och barn skriker; heller inget krig landminor läggs ut och människor skadas, utan ett kallt krig. Mittemot mig på andra grusgången, på sin veranda, sitter min mystiska granne nämligen. Eller alltså innan jag visste att hon var min granne så träffade jag henne på stranden på kvällen och frågade om hon ville dricka öl med oss, men hon var på väg nånstans och skulle komma senare (trooligt) och naturligtvis dök hon inte upp, men så på morgonen efter när jag gick ut morgontrött och grusig så stod hon typ utanför min dörr och hon bara "Oh so you live here too? I couldnt find you guys yesterday" men eftersom jag var så morgontrött och grusig och blind som en fladdermus gjorde jag inte kopplingen till gårkvällen och bara "yeahgrumblegrumblegrumble" och gick upp för trappan för att äta, så nu har vi hamnat i en slags terrorbalans som jag då rakt inte tänker bryta så det är en himla tur att vi Åker till Phnom Pehn idag. Vi lär ju dock hamna bredvid varandra på bussen så vi kan sitta och igga varandra i 5 timmar.
Jess och Stacy åkte vidare till Kampot igår så nu är det jag och dom Kanadensiska smyckesimportörerna kvar som ska ta oss upp till huvudstaden.

Igår hade vi lite artworkshop i restaurangen och jag å Jamie målade portätt av alla i personalen till deras stora förtjusning. Jag målade med akvarell så mina blev nog tjusigast.


förövrigt så säger jag TJATJATJA och ni fattar ingenting.


Lite senare:
Jag löste kalla kriget genom att gå över och dricka te med grannen istället för att sitta å kriga. Hon var från holland men var brun som en pepparkaka så jag tror hon ljög. Man vet aldrig med folk.
Nu sitter jag å Jamie å Brian på den väldigt varma bussen till Kambodjas huvudstad och snett framför mig sitter en skåning och kräks. HAUR DAU IN PAUSE JAU MAUSTE KRAEKAS sa han. Så då fick han en påse och då kräktes han. Undra om han hållt sig om han inte fått påsen.Isåfall är jag nästan skyldig till hans kräkningar. Jamie och Brian har trollat fram två ansiktsmasker dom använder för att skydda sig mot lukten. Mmm. Jag lyssnar på Hurricane Gilbert i mina nyinköpte hörlurar.


Sitter med ryggen mot, ja vad är det egentligen, en sjö, måste kolla guideboken, jo boeng kak heter den visst. Guesthouset är byggt på stockar ute i sjön mitt inne i Phnomm Phenn förstår ni, och det är mycket tjusig utsikt. Det är sådär tidigt nu igen. Jag vaknar runt halv 8 oberoende av vilka äventyr jag ger mig ut på, men det är fint i storstäder på morgonen så de gör inget alls. Jag har tysk frisyr som Jamie klippte till igår. Eller hon spenderade halva tiden på golvet roterandes av skratt så det är mer som en halv klippning, men det är ganska fint om jag får säga själv.

Idag blir det inget bada och skoj och glam.Idag är en allvarligt semesterdag för idag blir det utflykt till The Killing Fields och Genocidemuseet där vi ska titta på människoskallar från dom röda Khemerernas framtåg. Också, det visas film på guesthouset här på kvällarna; gårdagens film - The killing fields.Undrar hur ofta den visas. Antagande : ofta. Men vi kollade inte på den, vi gick på Jurassic 5 konsert ute på en båt på floden. Ja, dom har faktiskt både en flod och en sjö här. Lyllos.

Jo jag har ju läst Couplands The Gumthief också kom jag på nu.

MINAÖGONMINAÖGON

Mitt Hjärta mitt hjärta.
Kambodja är ett dåligt land att vara i om man är en blödig typ som jag. Folk utan ben, folk utan armar, folk utan huve nästan, folk utan vare sig armar eller ben är överallt och tigger - och naturligtvis ger jag till varenda kotte och börjar nästan grina, igår sprang jag efter en snubbe utan händer och gav honom påfyllning på almosan jag gav honom tidigare. fyfan.

Undrar om Bofors ledning har varit här och kollat nån gång och dunkat varandra i ryggen och bara "bra jobbat grabbar, det är kvalitet på våra varor"

Läsbart

En onthetopofmyheadlista över böcker jag läst än så länge i Thailand men jag känner att jag missat några för jag har gett bort så många.

Confessions of a Shopahollic(fråga inte)
A Shopahollic in New York(nej på riktigt, fråga inte)
Du har inte rätt att inte älska mig (stal, snyggt omslag)
Carter beats the Devil (älska)
Narrow Dog to Carcassone (meh)
Lång väg hem(biografri av en barnsoldat från diamantkriget i Sierra Leone, komplimenterad av att dom visade Blood Diamond med Leonardo Dicaprio på bussen till Bangkok)
Then we came to the End(Lite som Jpod fast mörkare och om en reklambyrå)

Böcker jag läser just nu
Biografi över Genghis Khan(orkar inte gå upp och kolla titel)
Company of Spears (historia, Zulukrigen i Afrika)
Memory of running(precis börjat)
Club Dead(för jag kollade klart på True blood för en månad sen)

Holiday in Cambodia

Kambodja, Koh Kong
Now you pay him for carry bag, now you pay him for open door, now you pay him for help visa, now you pay me for help pay them.

Efter att jag upptäckt att mitt visum i Thailand redan gått ut lämnade jag Bree på Kochang och hoppade på bussen mot Kambodja tillsammans med Jessie och Stacy, som vi träffat några dar tidigare. Eftersom Kochang ligger så nära Kambodjanska gränsen tog bussresan bara ett par timmar och vi promenerade genom ingemanslandet mellan Thailand och Kambodja med våra väskor. Efter mycket om och men och straffböter för mitt utgångna visum var vi välkomna in.
Just nu befinner vi oss i en gränsstad som heter KohKong som är typ Mos Eisely i Starwars, ' A wretched hive of scum and villany', men vi är vid gott mod och har gått på den lokala marknaden och handlat grönsaker och gjort kycklingmackor och spelat biljard med hotellägarn. Imorgon bitti åker vi vidare till vår första riktiga anhalt Senoukville vid kusten innan vi åker til huvudstaden Phnom Phenn och sen med båt upp till Angkor Wat.

kochang dag 1 bladibla

Bangkok-Kochang.
En dag och en natt i Bangkok var nog för tillfället och jag begav mig på morgonen, efter en natts hårt öldrickande med nya bekantskaper, österut på en lokalbuss mot Kochang. Jag var egentligen påväg mot kambodja men tänkte att jag kunde behöva några dagars strandande innan jag begav mig in i djungeln. Efter åtta timmars färd, en nattlig ankomst och några timmars solande hyrde jag en moppe och brummade fram dom 4 bergiga milen till båtpiren för att försöka möta upp Bree som jag träffat i Bangkok och som skulle anlända till kochang en dag senare än mig. Eftersom jag inte visste om att det fanns 3 pirer på ön och inte bara en så misslyckades jag naturligtvis i mitt uppdrag och körde tillbaka till Ronrey Beach för att försöka hitta henne där där vi från började skulle mötts. Vi hade ju dessvärre i fyllans positivism inte bestämd en exakt plats vilket ledde till en kattråttalek bland bungalowerna. Tillslut gav jag upp och vände på tassen för att gå och äta istället. Då såg jag en liten kattunge slåss med nånting under en bungalow inne i skogen en bit bort från stranden och eftersom jag inte kan motstå jagande kattungar så gjorde jag den naturligtvis sällskap under bungalåwn och satt som åskådare till dennes grymma lek med en liten gecko. Då hörde jag fotsteg och knakanden innifrån och jag klättrade ut från understidan och tittade upp på verandan så att hyresgästen inte skulle bli rädd för den gollumlika varelse som smög omkring under huset.
Oh, THERE you are! sa en välbekant röst och där stod hon.Klart å betart.