'Alex...det är nåt fel på mig'
Så löd orden som kom ur munnen på den femtonåriga Wille en förmiddag i slutet på nittitalet. Alex stod förstenad av både skräck och undran vid sängkanten där hans vän låg ynklig och utslagen, insvept i ett svettigt täckte.
'Jag har...bajsat.. 14 gånger idag', fortsatte den matta lilla rösten och försvann återigen in i feberdimman.
Det var den senaste gången jag led av det jag lider av nu. Efter 2 månaders mage av svenskt stål har någonting lyckats slå ut mitt tydligen fragila ekosystem.
Jag kommer överleva, men...det är definitivt något fel på mig.
tisdag, januari 13, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar