När stad möter land

Har det skämtats mycket hemma i Svedala om att Luuk tar över på Spåret? Jag vill bara nämna att jag faktiskt visste det före er alla eftersom jag satt bredvid Oldsbergs dotter när han ringde och berättade att han skulle lägga ner.

Det är inte bara ni häftiga stockholmare som frolikar med kändiseliten. Eller deras avkomma. Eller alltså sitter på samma internetcafe.

Houston we have a problem

När det är molnigt ute och bara sol ibland och jag ligger på stranden så leker jag rymdfärja. Då gör man så att man ligger på rygg på handduken och tittar på molnen och när man ser att solen är på väg fram så säger man "WE ARE READY FOR LIFTOFF , BRACE FOR STAGE ONE THRUSTERS" också tar man spjärn i sanden och regnar ner 1.2.3 och när solen kommer fram säger man WE HAVE TAKEOFF I REPEAT WE HAVE TAKEOFF när man känner solen bränna på en också låtsas man att det är lågorna från raketerna man känner genom rymdfärjans fönster. Man kan skaka också men det beror på hur mycket folk som är i närheten. Som ett tips inför sommarn.

Skorpanjon

Igårkväll skulle jag demonstrera thaibastuns storhet för Jaime, Brian och deras nya rekryt. På väg till den ombyggda vattentanken passerade vi ett litet mörkt skogsparti med stenig väg. Helt plötsligt skriker Brian till och kastar sig ned på marken och börjar vifta med foten i vädret och slå på den med händerna. en SKORPINJON hade stuckit honom! vi lös på marken med mobiltelefonslamporna och såg den lilla svarta krabaten fly in i buskaget. Nu är det kokta fläsket stekt för Brian tänkte jag. Han och Jaime sprang och satte sig hemma hos första bästa thaiare medans jag å Margo likt antiloper sprang till apoteket för att köpa skorpinjonmedicin. Brian överlevde angreppet men nån bastu blev det minsann inte.

Talk to me baby

Asså, såhär. Om man tar ett barn vid födseln och stoppar in barnet i typ ett litet rum eller nåt och låter det växa upp där utan att exponeras för mänskligt tal över huvudtaget. Inte ens det minsta. Ungen har inte en aning om hur svenska eller kroatiska eller rätoromanska(eller är det retro-rumänska?) låter. Hur ser då ungens tankar ut?Som en apas? Fast jag vet ju inte iofs hur en apas tankar ser ut, men jag antar att det är mer som..bilder liksom. Men ungen har ju fortfarande en högt utvecklad mänsklig hjärna som är gjord för att tala och tänka språk.Eller är människohjärnar samma som aphjärnor förutom att vi är bra på grammatik, men varför kan vi då inte lära apbarn prata esperanto(Jag tänker att om man ska lära apor prata människospråk så är nog esperanto lättast eftersom det är så himla lättillgängligt och väl använt). Kanske utvecklar barnet ett eget språk, eller så kanske det finns en primalt basspråk inkodat i DNA:t som ungen faller tillbaka på i brist på annat tankespråk. Som en dosprompt ifall inte windows är installerat. Jag tänker på svenska för det mesta. Eller rövarspråket om jag tänker hemlisar.

Detta har hänt.

Wilhelm Erik Wintertidh har lämnat Koh Chang, Monica och en oförtjänt status som bögikon bakom sig. Han har bytt ö mot stad, sololja mot luftföroreningar och kalifornska lesbianer mot kanadensiska smyckestillverkare. Kort sagt så har han åkt till Bangkok och återförenats med Jaime och Brian och ska leva lite storstadsliv några dagar innan hans visum går ut och han måste åka till Kambodja en liten liten sväng för att förnya.

Tidsbanditer

Min gamla vän Dj Axelsson som jag inte pratat med på tio år la precis till mig på msn.
Jag skickade genaste följande meddelande

"Göru? Jag ska till alex å kolla film nu men jag måste plugga sen för det är kemiprov för oss imorn och Mats sa att det skulle bli asasvårt"

Min förhoppning är att han kommer att tro att jag skickade det där meddelandet när han var offline 1998 och att det kom fram först nu när han pånytt la till mig. Som en försenad flaskpost på willevägar i internetvärlden.

Världen

är en stor plats. Vet du hur den ser ut? Så tänkte jag häromdan när jag låg i min hängmatta och läste skräplitteratur. Så jag tog fram mitt ritblock och en penna och försökta rita en världskarta utan att fuska. Testa själv. Du kommer känna dig outbildad och korkad.

regler:

1.Ett papper
2.En penna som inte går att sudda
3.Du får inte fuska
4.Du ska alltså rita in så många länder du kan, inte bara generella kontintentkonturer.
5.Ingen tidsbegränsning. Du kommer ändå ge upp ganska fort.

I thik I thaw a puttycat

En liten kisse hoppade just upp på mig '-'

Jamen bilderna då?

Jamen dom kommer dom kommer, men du kan ju kolla på facebook så länge ifall du är så himla nyfiken för det är bara samma ändå.. Förövrigt har både ja å månica blivit tokförkylda av att sova ute på den där ön. Nu kurerar jag mig i bungalon med thai-dvder och grillad kyckling. Det är ändå molnigt ute idag så det gör inte så mycket.

Lechucks Revenge

Kapitel 1.
Där Wille får höra om en mystisk ö och en expedition planeras.

Jag liksom alla andra småbarn som växt upp med Skattkammarön, Robinson Kruse och.. Villevalle i söderhavet? I allafall, det viktiga är att jag alltid velat vara på en öde och ha en eld och bygga grejer av trä. Helst gärna jaga djur och så också, så när Monica på sin breda kalifornska utropade 'Dude, we are sooo camping on one of those islands' och pekade ut mot mot dom bleka utfoggade klumparna vid horisonten, hade jag inte mycket annat att svara än 'Dude,we totally are'.
Vi började planera. Vi skrev listor på saker vi behövde och diskuterade fram och tillbaka på vilket sätt vi skulle ta oss till ön. Monica föreslog luftmadrasser. Jag påpekade att vi faktiskt behövde ha med oss drygt 30 liter dricksvatten och mat för en vecka. Hon ändrade sig och föreslog Kanot. Det dög inte heller och vi enades om att en fiskare med lagom stor båt nog var bäst. Eller enades och enades, Monica blev ett tag besatt av tanken på att köpa en helt egen båt tills jag med min mördande logik och påhittade thailändska sjöfartslag sköt hennes storslagna planer i proverbiell sank.

Kapitel 2.
I vilket wille får sin livs första machete och har möjligheten att äta svenska köttbullar

Vi tog en taxi. Det finns i stort sett bara en väg på Koh Chang, och den går runt ön längsmed kusten. Taxibilarna åker därför kontinuerligt runtruntrunt, vilket om man tänker efter gör att dom egentligen är mer som bussar eftersom det är omöjligt att få dom att ändra färdriktning hur mycket man än tjatar eller trugar med nävarna fulla av Baht.
Vi behövde köpa såg och machete och yxor och lite sånt som vi normalt sett hade köpt på tillexempel Järnia, men eftersom varken Järnia eller Wirströms har någon filial här på ön så var vi lite utelämnade åt turen. Våra försök att förklara för thaisen vad vi var ute efter var ganska döfödda och jag tror dom mest antog att vi ville slåss när jag med mina arma viftandes i den heta solen försökte illustrera vad jag antog var ett korrekt användande av en machete.
Med händerna som kepskärmar över ögonen spanande vi utmed vägarna för att hitta ett lämpligt byggvaruhus och till min stora förvåning skådade mitt norra öga just en sådan byggnad som i svenska sammanhang skulle kunna husera ett enklare Fridells. 'Dude, thats totally a home depot, man', sa jag(Home Depot, har jag lärt mig av amerikansk television, är typ byggvaruhusens Ikea i USA) och bankade på rutan så att taxin stannade. Detta var naturligtvis en total chansning och den lagerlokalsliknande byggnaden vi nu närmade oss med av upphetsning stapplande steg, hade lika gärna kunnat vara ett upplag för gamla vinterdäck. Men fru fortuna var med oss och vi presenterades med ett stort urval av vassa metallföremål, rep och spik och kunde med stor hårdvaruaptit mätta vår överlevnadslusta.På hemvägen hittade vi en svensk svennebananrestaurang där feta medelåldersmän satt och drack Singha med sina thaifruar, lyssnades på svenska rocknrollklassiker. Där demonstrerade jag svensk kok-konst för Monica och bjöd på svenska köttbullar med lingon. Det var mycket populärt, men att förklara för en amerikanska att lingon faktiskt inte var samma sak som tranbär, ja det verkade vara stört omöjligt.

Kapitel 3.
I vilket Wille blir strandsatt, bygger ett hem och skadar alla sina kroppsdelar.

Efter mycket om och men lyckades vi hitta oss en liten fiskargobbe och iväg for vi med ett båt lastad till bredden med mat, vatten och allmänna husgeråd. Väl på ön började jag genast leta efter byggmaterial och, äsch, jag låter bilderna tala för sig själva istället. Enjoy.

Det var då

Sitter vid min vackra eldstad på den öde ön. Jag har blåsor på händerna och brinnande axlar av hårt kroppsarbete. Jag har byggt en ställning till min hängmatta värdig Robinson Kruse själv och har sågat en stor jävla palm på mitten. Alltså en som var död och låg ner redan. Imorgon skall jag såga upp den i fina vedbitar. Sågen har en klinga av svensk stål står det. Bakom om finns bara djungel och framför mig bara mörkt hav. Jag har även sågat upp trä nog för att bygga ett litet bord imorgon. Skall jag bo på en ö ska jag fan göra det ståndsmässigt. Jag tittar upp i hörnet på min lilla lapp och ser att jag har wifi. Dessvärre måste jag köpa en prepaid kort för att komma längre än till deras gatewaysida. Men det är häftigt. Det här är framtiden mina damer och herrar. Och dåtiden. Nu möter igår kan man säga. Elden bestär mest av torra kokosnötsskal just nu. Imorgon blir det riktig brasved som det knastrar om. Vi har grävt ett stort hål i sanden och begravt all mat så den håller sig längre. Det knastrar i munnen när jag tuggar för det är omöjligt att bli av med all sand. Jag skriver många meningar med punkter. För det är så man gör när man är på öde öar. Och det är ju jag. Dags att krypa in i mitt egenhändigt byggda lilla nästanhus. Gonatt.