En vanlig dag bland 18 miljoner thailändare

Kära Dagbok

Gårdagen spenderades med en lång busstur från Koh Chang till bangkok i sällskap av två frisörskor från Varberg. Det är dom enda svenskarna jag har pratat med på den här resan sen Myoda och Joc å Röb å Jeep å Julle åkte hem vid nyår. Det är ganska duktigt av mig. Men det innebär förstås att jag kommer prata utlanddsvenska när jag kommer hem. Efter bussresan gick vi och åt sushi hos en stenad israel på Kaosan.

Har idag lekt plastpappa åt mig själv och gett mig en heldag på stan. Jag började med att äta en stärkande frukost innan jag hoppade in i en taxi och begav mig till MBK-gallerian. Väl där sprang jag på lätta skor(alltså på riktigt, dom har typ ingen sula längre och är gjorda av crepepaper) upp till sjunde våningen och spelade House of the Dead 4 med dubbla UZIs tills mina händer blödde; jag har plåster på båda mina avtryckarfingrar nu för att dom har skavsår.

Sen gick till Pepper Lunch. Pepper Lunch är min favviskedja i japan och jag frispel när jag upptäckte att det fanns en i bangkok. Efter maten gick jag och köpte en biobiljett till Watchmen och medans jag väntade på att filmen skulle börja passade jag på att hoppa in hos tandstylisten och ge munnen en helrenovering till det nätta priset av två hundra kronor. 3 timmar senare stod jag hos den burmanesiske skräddaren och hämtade upp min kostym och nu sitter jag i en taxi på väg till flygplatshotellet.

Hejdå Dagboken.

Nähä nu kom vi fel och hamnade på flygplatsen istället. Måste ha konferens med chauförren.