Lechucks Revenge

Kapitel 1.
Där Wille får höra om en mystisk ö och en expedition planeras.

Jag liksom alla andra småbarn som växt upp med Skattkammarön, Robinson Kruse och.. Villevalle i söderhavet? I allafall, det viktiga är att jag alltid velat vara på en öde och ha en eld och bygga grejer av trä. Helst gärna jaga djur och så också, så när Monica på sin breda kalifornska utropade 'Dude, we are sooo camping on one of those islands' och pekade ut mot mot dom bleka utfoggade klumparna vid horisonten, hade jag inte mycket annat att svara än 'Dude,we totally are'.
Vi började planera. Vi skrev listor på saker vi behövde och diskuterade fram och tillbaka på vilket sätt vi skulle ta oss till ön. Monica föreslog luftmadrasser. Jag påpekade att vi faktiskt behövde ha med oss drygt 30 liter dricksvatten och mat för en vecka. Hon ändrade sig och föreslog Kanot. Det dög inte heller och vi enades om att en fiskare med lagom stor båt nog var bäst. Eller enades och enades, Monica blev ett tag besatt av tanken på att köpa en helt egen båt tills jag med min mördande logik och påhittade thailändska sjöfartslag sköt hennes storslagna planer i proverbiell sank.

Kapitel 2.
I vilket wille får sin livs första machete och har möjligheten att äta svenska köttbullar

Vi tog en taxi. Det finns i stort sett bara en väg på Koh Chang, och den går runt ön längsmed kusten. Taxibilarna åker därför kontinuerligt runtruntrunt, vilket om man tänker efter gör att dom egentligen är mer som bussar eftersom det är omöjligt att få dom att ändra färdriktning hur mycket man än tjatar eller trugar med nävarna fulla av Baht.
Vi behövde köpa såg och machete och yxor och lite sånt som vi normalt sett hade köpt på tillexempel Järnia, men eftersom varken Järnia eller Wirströms har någon filial här på ön så var vi lite utelämnade åt turen. Våra försök att förklara för thaisen vad vi var ute efter var ganska döfödda och jag tror dom mest antog att vi ville slåss när jag med mina arma viftandes i den heta solen försökte illustrera vad jag antog var ett korrekt användande av en machete.
Med händerna som kepskärmar över ögonen spanande vi utmed vägarna för att hitta ett lämpligt byggvaruhus och till min stora förvåning skådade mitt norra öga just en sådan byggnad som i svenska sammanhang skulle kunna husera ett enklare Fridells. 'Dude, thats totally a home depot, man', sa jag(Home Depot, har jag lärt mig av amerikansk television, är typ byggvaruhusens Ikea i USA) och bankade på rutan så att taxin stannade. Detta var naturligtvis en total chansning och den lagerlokalsliknande byggnaden vi nu närmade oss med av upphetsning stapplande steg, hade lika gärna kunnat vara ett upplag för gamla vinterdäck. Men fru fortuna var med oss och vi presenterades med ett stort urval av vassa metallföremål, rep och spik och kunde med stor hårdvaruaptit mätta vår överlevnadslusta.På hemvägen hittade vi en svensk svennebananrestaurang där feta medelåldersmän satt och drack Singha med sina thaifruar, lyssnades på svenska rocknrollklassiker. Där demonstrerade jag svensk kok-konst för Monica och bjöd på svenska köttbullar med lingon. Det var mycket populärt, men att förklara för en amerikanska att lingon faktiskt inte var samma sak som tranbär, ja det verkade vara stört omöjligt.

Kapitel 3.
I vilket Wille blir strandsatt, bygger ett hem och skadar alla sina kroppsdelar.

Efter mycket om och men lyckades vi hitta oss en liten fiskargobbe och iväg for vi med ett båt lastad till bredden med mat, vatten och allmänna husgeråd. Väl på ön började jag genast leta efter byggmaterial och, äsch, jag låter bilderna tala för sig själva istället. Enjoy.