onsdag, oktober 31, 2007

eko,eko,eko

Jag har en störning. När jag pratar i mobiltelefon så händer ibland att jag hör mig själv, lite som ett eko. Det händer ju alla, det är inte speciellt för mig och det är framförallt ingen rubbning. Men mitt sätt att hantera det är störande. Jag kan inte bara koppla bort det och låtsas som ingenting. Min hjärna hatar att höra den där rösten i osynk med min egen, så den försöker kompensera genom att tvinga mig att prata långsamare för att försöka synka med ekorösten. Och när jag pratar långsammare så pratar ju naturligtvis ekot långsammare oxå vilket leder till att jag pratar ÄNNU långsammare och min audioella skugga likaså. I slutändan kan jag inte prata alls utan lååååååååååååååteeeeeeeeeeeeeer ssssssååååååååååhäääääääääääär så att det är omöjligt att förstå vad jag säger. Kära bullen, vad ska jag göra åt det här?

tisdag, oktober 30, 2007

Pilkintonism

"nobody would ever help a slug with food like they do with ducks and monkeys. A slugs life is pretty bad. The only time it leaves its den is when its raining, so even its days out are depressing"
Idag var jag tidigt på jobbet. Eller tidigare än vanligt iaf för att slippa jobba så sent och bli hungrig och trött. Men kommer man typ 8 så är det ju FYRA TIMMAR till lunch. det är ju HELT sjukt. I ren panik har jag köpt alla säsonger av Ricky gervais show på I-tunes. Men hungrig är jag fortfarande. Och då har jag ändå redan ätit frukost. Men det är som att kroppen inte räknar frukosten. Den gillar bara lunch.

söndag, oktober 28, 2007

vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?

HELVEEETTE
ÅH klockan är 9 tänker jag. Då ska jag gå och lägga mig nu, även det är sjukt tidigt, så att jag blir galet pigg imorn och går till jobbet glad och utsövd som en lärka. BRA BRA. Jesus och alla änglarna skrattar i sin himmel. Klockan är bara 8. Och här ligger jag under täcket som ett att BARN som måste gå och lägga sig direkt efter Bollibompa.
Jason Bourne har gälar och kraschar flest bilar i filmhistorien.

lördag, oktober 27, 2007

dagens hjälte

Håkan har fixat min gitarr. Nu kan jag spela fel igen.

the man in black

Jag är rädd för människor med specialintressen. Speciellt specialintressen som jag har ett ickespecialiserat intresse av men gärna vill pula lite med. Musikaffärer ger mig the heebeejeebees. Jag och Dahl gick efter en näringsrik och sur(på grund av lemonaden) frukost på bakverket till 4sound för att köpa en gitarr till mig. Jag gör inga anspråk på att bli världsbäst på gitarr men nåt ska man ju göra med all sin lediga tid. Inne i affären står långhåriga , unga män och spelar skalor. Jag kan inte spela skalor, jag kan typ 5 ackord som jag kan byta mellan hyffsat. Försäljaren plockar fram en Ibanes åt mig och ber mig sitta ner och provspela. Den är helt ostämd och jag förstår inte vad meningen med denna prövning är. Vill han håna mig? Dahl viskar att Ibaneser är 80 och att jag absolut inte får köpa en sån. Jag försöker hänga upp den igen men det är jättehögt och trots min ansenliga längd så når jag inte. Det blir svettigt och mer pinsamt. Inte ens hänga UPP en gitarr kan jag göra. En annan försäljare hjälper mig hänga upp den. Han är ett huvud kortare än mig och jag förstår inte hur det går till. Jag hittar en svart fender och säger "jag vill ha den här on account att den är snyggare". Det är fin. Svart och blank. Jag går självsäkert därifrån med min erövring. Sen kommer jag hem och ska stämma den. Håkan har skickat över ett stämmningsprogram och det går ganska bra. Jag har aldrig stämt en gitarr från scratch innan men jag tycker att jag gör framsteg.tills. TWANG! understa strängen flyger av. Nu har jag en femsträngad gitarr. Och jag vågar inte gå tillbaks till affären och bli 2 centimeter lång och bara "uuhh...min snygga gitarr jag köpte..jag råkade dra av en sträng på den". ÅÅÅÅÅÅÅH.

fredag, oktober 26, 2007

tre små favvisar innan läggdags

ok tre av mina nördfavoritcitat från serier :

"ITS NOT EASY TO STAND BY YOUR FRIENDS WHEN THEY ARE STUCK ON A ROAD TO HELL!" skriks det i sista preacheralbumet. Tufft tycker nörden.

"Our bodies tell us to love so many, but there is room in the heart for so few" - sägs det finpretentiöst i Y- the last man.

Och favoriten just nu. Captain America slåss mot en utomjording som naturligtvis vill sabba jorden. Utomjordingen säger åt honom att surrendra och Captain America vrålar tillbaks fullproppad med testosteron och pekar mot sin panna(där han har ett stort A för er som inte är nördar): "SURRENDER? YOU THINK THE A STANDS FOR FRANCE?"
Efter fighting blir han retad av dom andra avengersna för att han hävde ur sig nåt så ostigt.

Nu måste jag sova.

onsdag, oktober 24, 2007

den nya kulturen presenteras av : mig

Såhär tänker jag i framtiden:

Chat-pjäser. Man loggar in på typ irc med kanske lite snygg grafik, lite röd siden och lite guld och så. Sen så kollar man på pjäs i chatform.

Man skulle tillochmed kunna få bottar att göra det, fast det blir ju inte samma livekänsla förstås.

meen guuuud

vad det är tråkigt att vara hemma från jobbet. Jag är så apatisk nu, efter bara en dag hemma, att jag bara orkar skriva det här med en hand. Det tar sjukt lång tid. Det finns en gräns för hur många teverserier man tycker det är roligt att kolla på innan man börjar känna sig som ett lättjefullt kolli. När jag var som mest desperat klädde jag på mig,lämnade sängen för enda gången på hela dan(praise the macbook) och gick ner till serieaffären och köpte bok 8-9 av Y- The last man on earth som är min senaste serie-hangup och min enda hittils helt kompletta samling album. En mystisk pest har dödat alla män på jorden och kvar finns 3 miljarder kvinnor, en kille och hans apa. Det är bra reading. Nu har jag rest mig upp på armbågarna och skriver med 2 händer för det tog alldeles för lång tid och jag börjar bli hungrig. Jag har en påse äpplen häruppe i sängen, men trots att jag behöver vitaminerna så kommer jag noga behöva något mer fyllande för att inte falla djupare ner i sängliggandeapati. Imorn ska jag gå till jobbet. Det här är alldeles för tråkigt.

måndag, oktober 22, 2007

Barnnaken:
att inte ha kläder på underkroppen utan bara på torson. Gärna i kombination med en tandborste i munnen. Det mesta sårbara en människa kan vara.

söndag, oktober 21, 2007

An old friend for dinner.

När Nicholas Cage som Charlie Kaufmann i adaptation ifrågasatte sin mer kommersiellt lyckade tvillingbrors ide till en historia som handlar om en snut som även är seriemördaren han jagar, hade han tydligen inte sett Dexter. Dexters manusförfattare måste ha suttit och kollat på Adaptation, skrattat åt den dumma iden och sen tänkt "hey, wait a second, this could actually wooork". Och det funkar. Fast kanske mest för att Michael C Hall är så grym. Thanks.

-So hows your therapy working out?
- Im a sociopath, he cant do anything for me.

Också älskar jag att Dexter vid ett tillfälle använder ett alias och väljer att kalla sig Patrick Bateman.

Jag gillar psykopater, eller sociopater eller vad man kallar det, eller vad de faktiskt är. Gillar kanske är ett konstigt ord, rättare sagt så är dom intressanta, eftersom dom är helt känslomässigt frånkopplade från resten av mänskligheten.
Tom Ripley i den ytterst mediokra filmen Ripleys Game sammanfattar det ganska bra med "I was born without a conscience, it bothered me as a child, but no more".
Det är spännande att dom ser världen, eller i alla fall mänskligheten och våra känslor med helt främmande ögon trots att dom på utsidan ser ut att vara precis som alla andra. Att dom på sin höjd kan förstå känslor, men inte själv uppleva dom.
Det finns ju naturligtvis grader av psykopati och filmpsykopaterna Bateman och Lecter är uppenbarligen extremfall, men frånkopplingen från normens känslomässiga verklighet är fortfarande intressant och tänkvärd.

Christian Bale i american psycho:

"There is an idea of a Patrick Bateman; some kind of abstraction. But there is no real me: only an entity, something illusory. And though I can hide my cold gaze, and you can shake my hand and feel flesh gripping yours and maybe you can even sense our lifestyles are probably comparable... I simply am not there. "

Nu är ju jag en total sucker för bra retorik så jag är ju lite biased, men tanken på hur dom uppfattar världen är helt mindbotteling(did you just say mind botteling?), för det är så långt ifrån hur en vanlig (och nu när jag skriver vanlig så hade jag egentligen tänkt använda citationstecken men det är så fult så jag vill inte) , person fungerar. Förlåt för dom långa parenteserna.

Jag tror att det närmaste man kommer att simulera hur en person med en sån här störning ser världen, är att gå på krogen nykter. Att se alla människor dansa och bete sig men inte förstå nånting. Igår gick på Debaser nykter, but I was simply not there.

fredag, oktober 19, 2007

lycka är

att en fredagskväll när man känner sig krasslig, efter en öl och curry på Gandhi(världens mest ironiska namn på en restaurang eftersom han inte åt så mycket..), hitta en bortglömd godispåse med allt favoritgodis och en teveserie man hade låga förväntingar på men som visade sig vara bra.

nu: Dexter och djungelvrål.

nu gör jag det , nu går jag till jobbet

Jag har sovit konstigt hela veckan. Inte direkt lite, men uppenbarligen ganska dåligt för jag har velat dö varje morgon. Kanske är det hösten, kanske är det nikotinet som börjat leta sig in i mitt system igen. Idag är det fredagsfrukost på jobbet. Mellan 8 och nånting, kommer inte ihåg när det slutar. Det hade varit gott men jag är för trött, jag måste nog ligga här och lyssna på radio en stund till och sen äta en delicatoboll till frukost när jag väl orkar masa mig ner till jobbet.

Igår argumenterade jag med kroken om vad som var konstigast, pengar eller aktier. Han menade att pengar är konstigare än aktier och för att backa upp det så sa han

- Men asså det är som att vi dricker KOmjölk istället för människomjölk, bara för att det blivit inpräntat att man ska göra det..
-Nja, det handlar väl kanske mer om att det vore lite konstigt om vi skulle mjölka kvinnor
-Nej! det är som att vi äter andra raser istället för att döda och äta vår egen
- ARTER, krok, ARTER

Här är min nya uppfinning. En Cattop.

tisdag, oktober 16, 2007

Mitt Liv 27/12 1991


Hej dagboken för två dagar sen var det julafton. De var skogikt. Jag fik Piff&Puff på nintendo o schampo penna pemfack ett spel som heter vrooom skriskor en sunebok & den här dagboken som jag skriver i nu. Idag e det en Bra film på Tv. Men som vanligt säger mamma & pappa nej den är för leskig Och sen ser dom själva på filmen.

Lämna mig ifred...

..jag är en fågel nu!

Med dom orden lämnade Klungan scenen, skuttandes som kanske fåglar. Mycket var bra, lite var mindre bra, bäst var Katla och mest kissnödig var jag. Helt värt att åka till förorten för men synd att man ska behöva. I pausen piratkissade jag. Dvs att när jag kom till betaltoaletterna på haningekulturhus så gick preeecis en annan ut och jag smög in utan att betala. Jag kissade mot lagen och var inte säker på om jag borde betala på vägen ut, men det gjorde jag inte. När vi skulle parkera igen hemma på ön så roadragade(alltså inte en felstavning av ragga, utan mer raaejah) Frida mot en kille som försökte ta våran parkeringsplats. Hon vann och vi fick platsen.

( vet du inte att du kissar mot lagen, sa polismannen och Bellman svarade "nä, jag kissar mot staketet").

måndag, oktober 15, 2007

Om vi nu skulle prata allvar en stund

-Har ju vart förkyld nu en vecka..
-mmhhm?
-Men det börjar ju bli bättre nurå...
-hmm, bra
-Fast jag har ju börjat få ont i fötterna nu istället...
-mm jämna plågor! (det här är kanske det mest idiotiska som nån någonsin sagt till en hemlös)
-Men asså man tänker inte påt när man har lägenhet och så va men man rör jävligt mycket på sig som hemlös

Sen gick han iväg med 12 kronor. vafan. 12 spänn. Jag skäms varje gång jag ger pengar till uteliggare för att det känns så otillräckligt hur mycket eller lite man än ger. Och jag skäms för att jag inte kan prata med dom som vanligt. jag beter mig ju som att dom vore dumma i huvet och bara hmmar åt dom när dom försöker prata lite. Men mest skäms jag över att jag sitter och ojjar mig över att jag beter mig fånigt när killen med förkylning och skoskav uppenbarligen har det mycket värre. Och nu skäms jag för att jag skäms för att jag skäms.

söndag, oktober 14, 2007

viktigt med internetbaserad Epost

Enligt DN idag är viktigt att man kan nå sin epost via internet.

"Nej. Titta på vad som erbjuds med abonnemanget. Det kan handla om antal epostadresser, möjlighet att nå eposten via internet och inte minst vilken kundsupport och kvalitet på servicen som operatören erbjuder. Det kan löna sig i längden att betala lite extra."

mr BW signing out.
Tog på mig ett par gamla gråa mjukisbrallor med utsvängda ben och tänkte "äh det är ju aldrig nå folk på kocksgatan på söndagar ändå" när jag skulle gå till Håkan å käka pizza. Väl ute på gatan insåg jag att jag hade fel. Nån form av gigantisk religös ritual pågick och typ hundratalsmänniskor bevittade min hemliga söndagssunk. Jag smög som en krabba längs väggarna till borgmästargatan.

Också tar vi den en gång till ...

Ett gäng luspudlar till mattisrövare sjunger rövarsången utanför fönstret. Rättelse; Dom har sjungit den 20 gånger. Men ska jag vara helt ärlig så har dom inte helt oävna röster. Jag är imponerad. bra tryck i det sista oooääääää:et.

lördag, oktober 13, 2007

dubbelmaccad

jag har en bra lördagskänsla i magen. Imorse var känslan varken lördag eller bra. Jag vaknade typ 8 till Simpsons på teve och ville dö. Jag som var så duktig igår och drack så mycket vatten och åt massa fett och salt innan sängdags.
Men nu är det bättre tider. Jag sitter med macbooken på tevebordet och teven i bakgrunden och den stationära maccen fint lysande från sidan. Snart ska vi på inflyttningsfest och jag är varm i magen av nudlarna jag precis förtärde som en apetizer. Jag är hooked up,online, dubblemacced och ready to drink folköl för jag orkar inte må så här dåligt imorn igen.

fredag, oktober 12, 2007

Klockan slog och haglet föll över kyrkogården. "åsså börjar det hagla oxå" sa jag till mig själv. Sen tänkte jag haglet står som spön i backen. Vad är ett spö? som ett ridspö? "Nu ska du få spö!" tänkte jag och kom på att jag aldrig tänkt på vart uttrycket kommer ifrån. Nu vet jag.

torsdag, oktober 11, 2007

Orenhetens berg

Problemet med att göra som jag och köpa nya kläder när man inte orkat fixa en tvätttid är att man in i slutändan har extremt mycket tvätt. Om jag skulle tvätta alla mina kläder nu skulle det ta 12 timmar. Minst. det är tre gånger så lång tid det tar att frysa ihjäl naken i tio minusgrader. Jag skulle vara tvungen att ta ledigt från jobbet för att tvätta alla mina kläder. Och jag gillar inte att tvätta lite i taget. Jag vill tvätta ALLT. Ska man göra nåt ska man göra det ordentligt. Men samtidigt är det lite frustrerande att veta att man har typ 30-40 par kalsonger i lägenheten men inte nåt som går att använda. Nåväl, jag tar väl vägen runt HM i morn på lunchen och fixar lite nya kallingar. Berget växer. Och jag orkar inte klättra.

tisdag, oktober 09, 2007

Det Episka

Här är resultat av kvällens pillande i all sin omixade och ofullständiga skönhet.

Nu: sova.

Kylan

Idag har stockholm blivit kallt. Nån borde skriva en låt om det.


Idag har jag:

1.Jobbat
2.Gått till tandläkaren
3.Lagat ett hål
4.Fått stryk av Kroken i Company of Heroes
5. Sett Resident Evil 3 med Caroline
6. Fått mitt Logic 8 från apple i en gigantisk låda

nu ska jag:

1.Äta
2.Se på heroes
3.Fundera över dagens nördighetskvot(eftersom dagen började med star trek på morgonen)
4.Komponera episk musik
5.Sova

måndag, oktober 08, 2007

tändkräkarskräck.

Ett, två tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det på det sjätte smäller deeeeet!
Imorgon skall jag till tandläkaren. Jag har inte vart där på 4500 år ungefär och jag räknar med att dom numera bytt till laserborrar och thermosprays som bedövning. Jag har ont i två tänder på min högra sida. Långt in. Säkert hål på väldigt svåråtkomliga ställe som innebär att man måste bända dom andra tänderna åt sidan innan man kan laga hålen. Men det skiter jag i. Nu ska här renoveras. Men jag är nervös.

söndag, oktober 07, 2007

nu kommer alla kräkningar på en och samma gång

Regel nr 1 för bakfylla.

Oavsett hur hungrig du är, beställ inte på både en pizza och en lasagne. Det är ett recipe for distaster.

Jag har alltså inte kräkits. Men jag mår inte bra.

lördag, oktober 06, 2007

genspöke



Min lillasyster testade precis en sån däringa sida där man tanka upp sin bild och se hur man skulle se ut som gammal eller som kille om man är tjej osv osv och det här blev skillnaden när hon fick domen på hur hon skulle se ut som kille. Är det nån som känner igen den här mannen(eller pojken)? bring on the lustigheter.

torsdag, oktober 04, 2007

Sju sorters apa!

Söndagens Klunganföreställning var dessvärre slutsåld men nu har 4 pinfärska biljetter inköpts till styckpriset av 90 riksdaler till deras föreställning den 16e. Ända till Haninge måste vi åka för att se Katla skrika SJU SORTERS APA(om Katla nu kommer) men roligt ska det bliva.

vi är bara tre än så länge som är spikade så den fjärde biljetten går till den som ringer mig och ropar SJU SORTERS APA i luren!

För dig som inte vad Klungan är så är det norrlänningarna som gör 'Mammas nya kille' i p3. Finns att lyssna på veveve punkt ess er punkt ess e snedstreck pe tre.

Till Schmarro(som inte finns på msn idag verkar det som)

Det är Klungan på söndag, ska man gå dit?

Och det här skrev jag långt ner i dina kommentarer precis:

"Alltså det är inte så himla svårt att förklara. När man sover försätts oftast kroppen i ett paralyserat tillstånd för att man inte ska kunna gå i sömnen när man drömmer(eftersom det då är lätt att skada sig och det är inte så bra tycker evolutionen).

Vid sömnparalys så somnar helt enkelt kroppen före huvudet, eller så vaknar huvudet före kroppen. Hjärnan tycker att det här är en mycket otrevlig situation och försöker få kroppen av vakna genom att hitta på ett hot som inte egentligen finns för att liksom kickstarta igång kroppens försvarsfunktioner och återfå rörelseförmågan. Därav känslan av att någon finns i rummet. Det är väl lite förenklat men så har jag förstått det iaf."

Jag är en viktigpetter i pseudovetenskap.

Radioteatern Presenterar:

Nu ska jag sova igen. Jag verkar göra det nästan varje kväll. Jo doktorn förstår, det är så konstigt, varje kväll efter middagen nån gång mellan 10 och 12 så förlorar jag medvetandet och vaknar upp först 8 timmar senare. Det är mycket obehagligt. Efter denna lilla buskisuppvisning så kommer jag till det jag tänkte skriva om till att börja med.

Nu när jag ska sova så ska jag lyssna på radioteaterversionen av Sagan om Ringen. Jag har lyssnat på den minst 20 gånger sen den kom ut 1997 nån gång. Den är tretton timmar och har Peter Harrysson som Sam Gamgi.
Jag gillar egentligen inte sagan om ringen så värst. Jag tyckte filmerna var långa och tråkiga och själva storyn bygger på ett enormt(i mina ögon) logiskt hål som jag har lite svårt att släppa. Varför anlitade inte bara Gandalf jätteörnarna till att släppa ner ringen i mount doom? Det är ett av mitt livs stora mysterier.

Men SRs radioteater gillar jag. Egentligen är det ju inte SRs eftersom det är en översättning från BBCs version men strunt samma. Den har jag ju faktiskt också lyssnat på flera gånger. Jo iaf jag vet inte vart jag vill komma. Jag gillar den bara. Det e lite tryggt.

Roland Schutts 'Kådisbellan' lyssnade jag också på minst 100 gånger när jag hade den som kassettbok en gång i tiden. Det var roland Schutt som läste själv och han sa flera gånger saker som "Och den finns nu i Tyresö, så länge Roland finns där". Jag har länge tänkt ringa och tacka Roland för alla miljoner timmar som dom där uttjänta kasettbanden gett mig(Dom sista månaderna lyssnade jag bara på 3e bandet om och om igen för dom andra var borta). Men jag har aldrig vågat. Eller en gång ringde jag faktiskt men fick telefonsvararen och la på. Han måste vara ganska gammal nu.


Nu ska jag lyssna på CD 9. Tackåhej Leverpastej

Fast när jag skrev Tackåhej Leverpastej så kom jag på att jag faktiskt läst in en egen Bandbok. Berts Dagbok läste jag in på kasett till mig själv nån gång i början på högstadiet tror jag. Eller kanske i 6an.

nu ska jag sova på riktigt.

måndag, oktober 01, 2007

Surt sa räven

När jag nu duschade och stod och sköldje(skjölde?schöllde?sjölde?) schampoot ur håret så nådde en doft mina näsborrar som fick mig att slungas tillbaka 10 år i tiden. Schampoot luktade som sura S. I högstadiet åt jag 100tals, kanske tusentals sura S. Min tunga var nästan jämt öm av den sura konfektyren. Men det var värt det. Jag hånglade ändå inte speciellt mycket.