Nu ska jag sova igen. Jag verkar göra det nästan varje kväll. Jo doktorn förstår, det är så konstigt, varje kväll efter middagen nån gång mellan 10 och 12 så förlorar jag medvetandet och vaknar upp först 8 timmar senare. Det är mycket obehagligt. Efter denna lilla buskisuppvisning så kommer jag till det jag tänkte skriva om till att börja med.
Nu när jag ska sova så ska jag lyssna på radioteaterversionen av Sagan om Ringen. Jag har lyssnat på den minst 20 gånger sen den kom ut 1997 nån gång. Den är tretton timmar och har Peter Harrysson som Sam Gamgi.
Jag gillar egentligen inte sagan om ringen så värst. Jag tyckte filmerna var långa och tråkiga och själva storyn bygger på ett enormt(i mina ögon) logiskt hål som jag har lite svårt att släppa. Varför anlitade inte bara Gandalf jätteörnarna till att släppa ner ringen i mount doom? Det är ett av mitt livs stora mysterier.
Men SRs radioteater gillar jag. Egentligen är det ju inte SRs eftersom det är en översättning från BBCs version men strunt samma. Den har jag ju faktiskt också lyssnat på flera gånger. Jo iaf jag vet inte vart jag vill komma. Jag gillar den bara. Det e lite tryggt.
Roland Schutts 'Kådisbellan' lyssnade jag också på minst 100 gånger när jag hade den som kassettbok en gång i tiden. Det var roland Schutt som läste själv och han sa flera gånger saker som "Och den finns nu i Tyresö, så länge Roland finns där". Jag har länge tänkt ringa och tacka Roland för alla miljoner timmar som dom där uttjänta kasettbanden gett mig(Dom sista månaderna lyssnade jag bara på 3e bandet om och om igen för dom andra var borta). Men jag har aldrig vågat. Eller en gång ringde jag faktiskt men fick telefonsvararen och la på. Han måste vara ganska gammal nu.
Nu ska jag lyssna på CD 9. Tackåhej Leverpastej
Fast när jag skrev Tackåhej Leverpastej så kom jag på att jag faktiskt läst in en egen Bandbok. Berts Dagbok läste jag in på kasett till mig själv nån gång i början på högstadiet tror jag. Eller kanske i 6an.
nu ska jag sova på riktigt.
torsdag, oktober 04, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
autister behöver trygghet som de känner igen.
Skicka en kommentar