An old friend for dinner.

När Nicholas Cage som Charlie Kaufmann i adaptation ifrågasatte sin mer kommersiellt lyckade tvillingbrors ide till en historia som handlar om en snut som även är seriemördaren han jagar, hade han tydligen inte sett Dexter. Dexters manusförfattare måste ha suttit och kollat på Adaptation, skrattat åt den dumma iden och sen tänkt "hey, wait a second, this could actually wooork". Och det funkar. Fast kanske mest för att Michael C Hall är så grym. Thanks.

-So hows your therapy working out?
- Im a sociopath, he cant do anything for me.

Också älskar jag att Dexter vid ett tillfälle använder ett alias och väljer att kalla sig Patrick Bateman.

Jag gillar psykopater, eller sociopater eller vad man kallar det, eller vad de faktiskt är. Gillar kanske är ett konstigt ord, rättare sagt så är dom intressanta, eftersom dom är helt känslomässigt frånkopplade från resten av mänskligheten.
Tom Ripley i den ytterst mediokra filmen Ripleys Game sammanfattar det ganska bra med "I was born without a conscience, it bothered me as a child, but no more".
Det är spännande att dom ser världen, eller i alla fall mänskligheten och våra känslor med helt främmande ögon trots att dom på utsidan ser ut att vara precis som alla andra. Att dom på sin höjd kan förstå känslor, men inte själv uppleva dom.
Det finns ju naturligtvis grader av psykopati och filmpsykopaterna Bateman och Lecter är uppenbarligen extremfall, men frånkopplingen från normens känslomässiga verklighet är fortfarande intressant och tänkvärd.

Christian Bale i american psycho:

"There is an idea of a Patrick Bateman; some kind of abstraction. But there is no real me: only an entity, something illusory. And though I can hide my cold gaze, and you can shake my hand and feel flesh gripping yours and maybe you can even sense our lifestyles are probably comparable... I simply am not there. "

Nu är ju jag en total sucker för bra retorik så jag är ju lite biased, men tanken på hur dom uppfattar världen är helt mindbotteling(did you just say mind botteling?), för det är så långt ifrån hur en vanlig (och nu när jag skriver vanlig så hade jag egentligen tänkt använda citationstecken men det är så fult så jag vill inte) , person fungerar. Förlåt för dom långa parenteserna.

Jag tror att det närmaste man kommer att simulera hur en person med en sån här störning ser världen, är att gå på krogen nykter. Att se alla människor dansa och bete sig men inte förstå nånting. Igår gick på Debaser nykter, but I was simply not there.