Akillesironin

Jag har ju länge skrikit högljutt och vitt att ironin är död. Jag och Papadahl har lollat åt att Henrik Schyffert är den enda som inte fattat att den tog livet av sig någon gång i mitten på 2006. Jag har ofta sagt kaxigt att "ohme!ironi, kul, grymt 1997". MEN. MEN. Jag säger bara MEN. Universum verkar ha fått nog av min hybris och slagit ner på mig likt en blixt från klar himmel för att säga åt mig att tagga ner ett par hekto och inte vara så jävla dryg. Jag köpte en ny mobil i söndags. En jättefin smal sak som jag var så glad över. Nu kan jag äntligen ta schyssta bilder. I affären skulle jag teckna extra försäkring men hade inte min kontonummer och sa "nää, det är lugnt, jag kan komma förbi med det imorn så fixar vi det, vad kan hända på 24 timmar". Så kommer måndagen och universum och gud och buddha tittar på mig med sarkastiska små äckliga leenden och säger "Fuck you wille wintertidh, fuck you to hell, smaka på det här". Jag är på väg till affären för att teckna min försäkring, sträcker mig ner i fickan för att se om jag har min nyckel med mig. På vägen upp drar jag med mig min telefon, den flyger upp i luften, tiden saktas ned till slowmotion. "noooooooo" känner jag i mitt inre att jag skriker med nedpitchad slomoröst när jag likt frodo försöker greppa om min precious i luften. Jag missar och den brakar ner i kullerstenen vid Katarinakyrkan. Displayen går åt helvete. På VÄGEN till affären där jag skall skaffa extraförsäkring.hah,the irony of it. Nästan värre ironi än att den grekiska, mytologiska hjälten både hette Akilles OCH hade en akilleshäl. back to my old number for now. I 10 dar iaf.