Hello buddy, goodbye buddy

Jag och Papadahl tog den långa vägen hem från jobbet idag, dvs vi gick ett halvt varv runt söder och tittade på försommaren och pratade om livet, döden, barn, tjejer, jobb, chips, stureplan, årsta and so on and so forth. Vi slutade på en indier på Ölandsgatan som vi inte provat innan.
Där på marken bredvid oss vid bordet låg en stor schäfer. Jag tänkte att jag skulle interagera lite med den men borde lärt mig vid det här laget att jag varken ska försöka umgås med nya människor eller nya djur. Jag sa "hello buddy" och den svarade "ruff ruff" och la sig under bordet.So far allt väl. Men det tog inte många sekunder innan den reste på sig igen och gick ut på trottoaren, tittade sig lite lugnt omkring och började traska längsmed gatan. Ingen ägare i sikte."vafaaan" sa Papadahl och vi skrattade lite. Vi slutade skratta när vi såg att den aldrig stannade, den bara fortsatte och fortsatte och fortsatte. Då sprang jag upp och skulle hämta den och tobbe sprang in för att leta efter ägaren. Hunden försvann bakom ett hörn och vi såg den aldrig mer. Jag letade och visslade och hans ägare kom utspringande och började leta. Good bye doggy. Jag skäms, jag ville ju bara prata lite och jag försökte faktiskt hitta honom. Men jag kan väl inte hjälpa att han inte kopplat sin hund.
förlåt.