Barnvagnen var laddad med matkassar och mjukisdjur.Två barn var laddade med trötthet och två undercover tvåbarnsföräldrar på 23 och 21 år släpade ut hela kalaset från tvärbanan(kom igen, det är ju bara en spårvagn) med mycket möda och barnagråt. Jag upplevde i den stunden en helt ny sak. En ny blick.Eller blickar. Jag har fått många blickar i mina dar, "shit vad han ser trött ut har han jobbat 3 dar i sträck eller"-blicken, "jävlar vad full han är"-blicken "dags att klippa sig?"-blicken och "du, du har en snorkråka i näsan"blicken, men aldrig den blick(vilket konstigt ord blick är..blick blick) som jag och carro fick idag. Dagens blick var "dom skulle ha väntat" -blicken.
Nu var var det ju inte våra riktiga barn, utan carros småsystrar, Alma och Elsa(eller Selma som jag råkade säga flera gånger) som vi passade. Det var rätt grymt, fast uttröttande. Alma, den äldre av dom(8 år) var värsta smartkiddot som pratade vuxet och himlade med ögonen. När jag bar henne på ryggen på väg från tbanan så frågade hon om jag hade gift mig och när jag nekade så sa hon att jag skulle gifta mig med caroline. Då skrattade jag och hon svarade "nähä, då får du väl gifta dig med en toalett, eller dina byxor". Jag visste inte vad jag skulle svara på det.
Sen när vi var nere i källaren och hämtade upp två tältsängar(fältsängar?) och en av dom trillade på henne så sa hon "aj som satan". Jag är tydligen imponerad av barn som svär. Hon gjorde även ett godisarmband av lakritsremmar och godisbitar som hon borrade hål i med en korkskruv och gav till mig. Jag kanske inte är en sån himla bra pappa eftersom jag enligt carro inte säger ifrån tillräckligt men jag är nog en ganska rolig lekgubbe.
Den andra systern sov nästan hela kvällen fast vaknade sen till vid 10tiden och jag förvandlades till en mänsklig plint som tydligen skulle hoppas på och studsas över.Jaja alla har vi olika funktioner här i världen.
På vägen hem fanns det ingen pressbyrå uppe så jag kunde inte köpa nån biljett. Då kom det en kontrollant och jag var tvungen att köpa en biljett för 40 spänn på tåget.wtf, 40 spänn för att åka 500 meter typ. I ren protest mot SL, eller connex, eller vad dom kallar sig så gick jag av på gullmarsplan och promenerade över bron hem till ön, nynnandes "sanfransisco..nana.going to sanfransisco..the only place left in north america not destroyed by the government, nananaa, I was so filled with hate until I saw the golden gate..nana...and all that jazz" Väl tillbaka i mina säkra hemkvarter träffade jag på håkanbråkan papadahl och tingelinkan. Hello buddies!
oh, det grymmaste carros syster gjorde var ändå när jag träffade henne och sa "hello buddy". Då tittade hon på mig och sa "jag är inte din buddy, jag heter Alma".
Nu kom jag på vem hon påminde mig om. Dakota Fanning, fast det är lite jobbigt eftersom jag är livrädd för Dakota Fanning. Titta vad vuxen jag ser ut med pappaskägg och allt!
lördag, maj 12, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vilken konstig hatt hon har på första bilden
ja, claire sa "its a good thing your daughter has a big triangle growing out of her head so she is easy to find in a crowd"
haha. på flera sätt. sötisar.
om någon hittar de två nedre bilderna, ryckta ur sitt sammanhang, på din dator så ligger du illa till!
hah, jag vet!
Skicka en kommentar