Jag har vart lite töntig den senaste veckan och typ nojjat ut över småsaker som egentligen inte är nånting. Jag har inte riktigt fattat varför; jag är ju vanligtvis lite neurotisk av mig("-so you do you cook these alot? -no I just suck them frozen")
men inte såhär, jag har vart värsta gnälliga crybabien typ. Nu när jag stod och duschade så kom jag på en för mig ganska plausible explanation. Även om jag på ytan inte riktigt visar så mycket eller kanske ens känner så himla mycket på ytan för det här som händer nu med att farsan ligger i koma och ska dö, så ligger det typ och gnager. Jag har som en understhummer(för er som läst garp och hans värld) i magen som ligger och amplifierar alla eventuella negativa känslor jag får och försöker få mitt huvud till att tro att det är nåt helt annat det handlar om än vad det egentligen handlar om. Nu när jag kommit på vad det är kanske jag kan fokusera at the matter at hand istället för att låta vissa av mina kära vänner lida.
Nu ska jag läsa ett par kapitel ur the Salmon of Doubt för Clairebear.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
du får älta hur mycket du vill med mig. men bra att du tänker såhär. jag tror du är något på spåren. pusspuss.
o herregud. ja, jag tänker på dig jag med wille-boy!
vad tyckte claire om tveksamhetens lax?
hon uppskattade den, jag läste några av mina favoritbitar, det är en trevlig bok att hoppa in i lite här och där och bli lite glad
och tack för ni är så himla snälla!
jag har tappat bort smset från det gamla numret så jag har bara det nya... men om du vill prata så är det bara att ringa, det vet du!
Skicka en kommentar