I Dagens DN:

Sommartid ökar risk för hjärtattack
Ny studie. "Effekten var liten, men den kan orsaka ungefär 20-30 extra fall i Sverige varje år."

himla nära ögat där.

Om Hösten faller världen för att resa sig igen

Om jag hade vågat ut på det stora internetet utanför dom 4 sidorna jag går till femtielva gånger per dag så hade jag säkert överösts av bloggar som handlar om hösten. Men nu har jag inte gjort det så jag tänker ovetandes om dom andra skriva min egen lilla gräj.

Höst är Böst(bäst) har jag kommit fram till. Det finns många anledningar till detta.

1.Det luktar väldigt gott; allt som annars luktar illa och kvavt och konstigt blir helt plötsligt väldoftande och hemtrevligt. Tillochmed avgaser en kall morgon får en att vilja dra ett djupt andetag och börja dagen med ett härligt friskt allavibarnibullebynleende. And dont get me started on den mystiska vedspisdoften som på något konstigt sett sprider sig över hela södermalm på kvällarna. Älska.

2.Kylan gör att man blir piggare även om man inte vill erkänna det och det iofs motverkas av att det inte finns nån sol. Men när man stiger ut på morgonen och får sig ett litet köldbett så vaknar man till och hela dagen blir lite lättare.

3.Det blir sämre innan det blir bättre. Jag gillar känslan av att veta att nu jävlar kommer det bli riktigt ruttet ett tag framöver, men sen framåt vårkanten så blir allt bra igen. Det är som när man känner en hålfotskramp komma smygande och man bara lägger sig raklång och låter smärtan skölja över en, för man vet att den inte kan skada en och att när den nåt sin kulmen, när det är som jävligast, då blir det bara bättre sen av sig självt.

Det här är ju dock lite hittepå också för jag har ju i verkligheten inte gått utanför dörren tidigare än 12 på flera veckor, så dom där tidiga friska mornarna har jag ju bara conjurerat upp baserat på erfarenheter från tidigare liv och år. Men ni fattar vad jag menar.

Jag har fått en diagnos nu av en riktig läkarstudent. Diagnos: Förkylning.

Också, en liten public anouncement, nån har skrivit nåt i min mobiltelefon och jag är ganska säker på att det inte är jag.

Det står "En dag är det du som är kung. Inte Simba"

vem?

parla con me tunga

Nytt ord jag lärt mig: glossolali

Jag kommer försöker väva in det i konversation så snart som möjligt. Folk kommer häpna.

There was a dream that was Rome

När jag var liten var min dröm att åka till Disneyland/Eurodisney/Disneyworld. Min dröm gick aldrig i uppfyllelse och med åren svalnade glöden i min mage för det magiska landet. ' Ah.. ännu en dröm som inte går i uppfyllelse, sånt är livet' , tänker du, men g-u-d vad fel du har. Nu brinner det nämligen i pojkhjärtat ska du veta. Jag har kommit på, eller rättare sagt så upplyste Oscar mig om, att det finns ett Disney Land i Tokyo. Inte bara det det, det finns nästan TVÅ. Ett vanligt och ett vattenland på nåt sätt. Jag ska uppleva skiten ur båda två om vädret tillåter.

Man säger ju att man skalar morötter. Men har egentligen moroten nåt skal eller är det bara den yttersta biten som hårdnat, som en häl ungefär?

ps. Nästa tisdag åker ja. Alltså inte nu på tisdag utan tisdan efter.om 12 dar ungefär.ds

Wille återberättar : andra världskriget

Kärnvapen. Ordet får dig att darra. Spännande, farligt och den slutgiltliga gränsen att passera i krig. Bara den grymme, oresonlige eller okunnige skulle kunna fälla sådana avgrundsägg på mänskliga mål. Höjden av mänsklig uppfinningsrikedom och samtidigt en reflektion av hennes mörkaste sidor. Men var alternativet bättre?

Slaget om Okinawa var ett av de blodigaste och största slagen under hela stillahavskampanjen. 100.000 japanska soldater, 50.000 amerikanska soldater stöp och hundratusentals civila dog och skadades under de 80 dagar slaget pågick. Amerikanerna kom ut segrande men det var en bitter vinst. Hade dom verkligen råd att att upprepa det här på varenda ö dom behövde ta för att komma åt det japanska fastlandet? Nej var naturligtvis svaret och eftersom japanerna pågrund av sin heder aldrig nånsin skulle låta ge sig utan istället slåss till sista man valde man att istället spränga skiten ur två städer och därmed ge den japanska kejsaren möjligheten att säga OK ALLTSÅ VI GER OSS MEN INTE FÖR ATT NI ÄR BÄTTRE ÄN OSS UTAN FÖR ATT NI FUSKAR VI KAN INTE SLÅSS MOT NÅN SOM FUSKAR. Sagt och gjort, pang bom.

det dog lite drygt 250.000 människor i nagasaki och hiroshima ihop vilket naturligtis är frukstansvärt mycket människor men om man tar i beaktning att det var ungefär så mycket människor som dog bara under slaget om Okinawa så kan man räkna ut att det garanterat RÄDDADE hundratusentals människoliv eftersom det fick slut på kriget.

Det är konstigt att tänka på.

Things you do on Kocksgatan when you are ledig

Idag kom jag och Alex på en grym ide till en Tv-serie. Dessvärre började vi bråka efter ungefär 3 minuter så detaljerna blev aldrig speciellt utkristalliserade men ungefär såhär var tanken:

En Utomjording landar på jorden för att lära sig mer om människorna. Han klär ut sig till männska och skaffar ett vanligt jobb på ett vanligt kontor i en vanlig amerikansk småstad. Eftersom han inte är nån riktig människa och försöker passa in i den här främmande kulturen blir det naturligtvis många helt hilarious kulturkrockar när han överkompenserar för sin okunskap.

Än så länge är det run of the mill 'Tredje klotet från solen' möter 'Alf' etc etc, men här kommer twisten: Alla andra är också utomjordingar. Fast dom vet inte det! Alla går runt och tror att alla andra är människor för på grund av nåt fel i utomjordingarnas uppdragsdator har alla skickats till samma plats ovetandes om varandra och alla försöker gå runt och vara så normala människor som möjligt vilket naturligtvis blir väldigt fel. Så kan man se det ur deras olika synvinklar och sådär.

Det håller väl kanske i nån säsong iallafall, sen kan man ju låta CIA komma dom på spåren och få in lite vanliga människor också och kanske nån fängelserymning och så ifall man behöver lite mer krydda..

Den lilla snabba för ålderns höst:

Förra veckan:

#Skaffat glasögon med Oscar
#Hostat
#haft feber
#Ätit många olika former av köttfärs
#Åkt till Jönköping
#Ljugit om att åka till Jönköping
#Fått lektioner i jönköpingsskräck av Ellis
#Erkännt lögner om att åka till jönköping
#Tittat på Indiana Jones med en sovande Håkan och en Sovande Lisa och ett flytande huvud som såg ut som Pippi D. Teknikens under.

Jag sågade sågade havets vågade vågade

Människoartens äventyrslusta mäts enklast genom att undersöka de namn folk ger sina båtar. Eftersom jag är ledig den här veckan har jag gott om tid att utreda sånt här.

Nere vid årstaviken finns i detta sammanhang en hel förmögenhet av information i form av de hundratals båtar som dragits upp ur vattnet och bäddats in i presenning inför kung bores intåg. Dom står där på sina träställningar och blir ompysslade av medelålders män som flytt sina fruar för en eftermiddag för att ta del av den manliga gemenskap och gemytlighet som bara kan infinna sig när man slipar däck, knäcker ett par folköl och delar på ett från hemmet medtaget paket mariekex.
Men det är inte bara testosteronet som vilar pintjockt över den tjärdoftande lilla småbåtshamnen. Det är något annat också. Äventyret. Havet. Okända horisonter.
Båtarna som ligger här har naturligtvis väldigt olika ambitionsnivå och det speglas som sagt i deras namn.

Pia, Lisa och Måsen representrar båtägaren som helst tar båten ut och dricker lite kaffe ett par sjömil ut i skärgården och sen åker hem lagom till kvällsnyheterna.

Mathilda, Svärdfisk och SexLaxar åker gärna på lite längre turer. Kanske till gotland och ligger i nån fin liten naturhamn på vägen och grillar och konverserar med andra likasinnade. 'Det är skönt att komma bort nån vecka sådär på sommaren om nu vädret tillåter'.

Sen har vi drömmarna, poeterna och äventyrarna. De män och kvinnor(fast det var mest män där idag) vars hjältar har namn som Thor Heyerdahl, Biggles och captain Cook. De döper sina båtar till Buena Ventura, Stormwind och Framtiden.
Dom drömmer om de eviga haven, here be dragons på kartan och att bara en enda månad slippa betala tillbaka på det där huslånet som bara växer i munnen för varje tugga.

asså såhär.

Jag tog precis en kort paus i mitt läsande, greppade ett stort rött äpple, drog täcket över huvet, tog ett STORT bett av äpplet, dök ner i boken igen och kände mig exakt som lillkillen i Oändliga historien. Det är di små sakerna som gör det.

dom där två flugorna och den där ena smällen

Av någon anledning blev jag övertalad att gå på en fotouställning idag. Alltså jag blev övertalad igår att gå idag. Men först skulle vi äta brunch. När vi satt där och åt sa Håkan helt plötsligt "Asså...jag tror vi är klara för idag" och såg för väldigt förvirrad ut och jag bara "dårå?" och han bara "Det är ju här fotoutställningen är verkar det som". Alltså såhär nu känner jag att det inte var lika roligt att berätta om det när det hände. Men självcensur är ju inget snyggt.


*sammanfattning:

Vi råkade äta brunch på samma ställe som vi skulle gå på fotoutställning. Ovetandes.

Såhär på guds dag, vid helgens slut, finns det många frågor som kräver svar. Men det fina är att man kan fullständigt ignorera dom. Stanna inte upp och tänk vad du än gör.

Efter ett varv runt södermalm med Oscar, för att bota fredagens dumheter, låg jag i min säng och ojjade mig. Jag tänkte att jag minsann aldrig skulle lämna lägenheten igen och framförallt inte dricka mer. Fredagen hade slutat först 6 på morgonen och jag kände mig svag och sårbar som en nyfödd kalv. Som tur är har man ihärdiga vänner som gärna ignorera ens patetiska små ursäkter för att stanna inne, och eftersom jag redan var så sårbar var jag heller inte sen att ge efter för det grupptryck som effektivt applicerades när dom små orden >>häng med på middagen nu<< dök upp på skärmen. Så på 10 minuter var jag nyduschad, tandborstad och klar för att möta verkligheten igen och med raska steg begav jag mig till andra sidan götgatan där Oscars vänner bodde.

Efter middagen och stora mängder tjeckisk ambrosia visslade vi till oss en taxi och begav oss in till stan. Jag och Oscar var fortfarande rätt vingliga men lät återigen grupptrycket vinna. Av olika anledningar lämnade vi dock sällskapet bakom oss och tog t-banan till gamla stan och Hotel Reisens bakficka där mitt mer ordinare festsällskap höll till. Där fick jag ett så fint och hjärtligt mottagande att mitt lilla fågelhjärta nästan flög ur kroppen och vi sjöng powerballader och dansade tills lördag natt blev söndag morgon. Ok rent tekniskt sett stängde det klockan 2 men iallafall.

Retrospektion

Klockan är 10 på morgonen i Prag efter att vi kommit hem till hotellrummet 4 timmar tidigare efter en natt på Le Clan. Jag vaknar fortfarande småfull och går på toaletten och dricker ett glas vatten. Persiennerna är neddragna och det är mörkt i rummet men man skymtar solljuset utanför. Håkan sätter sig helt plötsligt raklång upp i sängen. "Vafan, har du stålmannenkalsonger också?", frågar han, tystnar en sekund och fortsätter sen "...rost i kalsongerna eller?..höhehe.." och somnar om , ljudligt snarkande.

information

Står och skär lök och insåg att jag inte riktigt vad vad som är bra med lök så jag kollade upp lite granna fort och det visade sig att lök är rätt kass. Det är typ bara vatten. Som en slags rund gråtgurka.