Såhär på guds dag, vid helgens slut, finns det många frågor som kräver svar. Men det fina är att man kan fullständigt ignorera dom. Stanna inte upp och tänk vad du än gör.

Efter ett varv runt södermalm med Oscar, för att bota fredagens dumheter, låg jag i min säng och ojjade mig. Jag tänkte att jag minsann aldrig skulle lämna lägenheten igen och framförallt inte dricka mer. Fredagen hade slutat först 6 på morgonen och jag kände mig svag och sårbar som en nyfödd kalv. Som tur är har man ihärdiga vänner som gärna ignorera ens patetiska små ursäkter för att stanna inne, och eftersom jag redan var så sårbar var jag heller inte sen att ge efter för det grupptryck som effektivt applicerades när dom små orden >>häng med på middagen nu<< dök upp på skärmen. Så på 10 minuter var jag nyduschad, tandborstad och klar för att möta verkligheten igen och med raska steg begav jag mig till andra sidan götgatan där Oscars vänner bodde.

Efter middagen och stora mängder tjeckisk ambrosia visslade vi till oss en taxi och begav oss in till stan. Jag och Oscar var fortfarande rätt vingliga men lät återigen grupptrycket vinna. Av olika anledningar lämnade vi dock sällskapet bakom oss och tog t-banan till gamla stan och Hotel Reisens bakficka där mitt mer ordinare festsällskap höll till. Där fick jag ett så fint och hjärtligt mottagande att mitt lilla fågelhjärta nästan flög ur kroppen och vi sjöng powerballader och dansade tills lördag natt blev söndag morgon. Ok rent tekniskt sett stängde det klockan 2 men iallafall.