Livets osäkra vånda.

I min lägenhet har det länge funnits en grej. Det är en svart liten plastsak som är ganska platt och formad lite som en gaffel på ena sidan och en liten krok på den andra. Den har inget tydligt användningsområde och är ganska ful.Och jag har ingen ANING om vart den kommer ifrån. Men jag har inte hjärta att slänga den. Det finns egentligen två anledningar. Den första anledningen är att jag tycker lite synd om den för att den är så ful och värdelös men den största och viktigaste anledningen är att jag inte vågar. Jag vågar inte riskera att slänga den, glömma bort den och tre år senare höra knackningar på dörren. Knackningar som kommer från en slemmig utomjordisk hand. Utomjordingen kanske kommer säga :

- Var hälsad Jording
- Hello, säger jag
- Jo nu är det såhär att jag har kraschlandat här på jorden och jag har lite bråttom hem för min fru ska föda precis alldeles strax.
-ja? säger jag och fattar inte hur det angår mig.
- Jo alltså mitt skepp är lite trasigt och jag skulle behöva en transcendal hydralikfluxnyckeltång. Du råkar inte ha en sån liggandes?
-nää..tror inte det.. hur ser den ut?
- Jo den är liten, platt och gjord i svart plast. Den har lixom en liten gaffel i ena änden och en liten krok i andra och verkar inte direkt ha nåt syfte.
-Jaså den. Den har jag slängt.
-VA?
BOOOM SÅ SPRÄNGER HAN HELA JORDEN AV ILSKA FÖR ATT JAG I MIN IGNORANS SLÄNGT HANS VERKTYG.

Jag vill inte ta risken. Den får ligga kvar.