such are the days of our lives

En nyvaken sol sträcker sig över Prags sömniga stenfasader och kastar långa skuggor över dom mörka kullerstensgatorna när vi sätter oss i taxin. På radion sjunger Joey Tempest om den slutgiltliga nedräkningen och vi rullar i maklig takt ut från staden. Vid ett gathörn vinkar vi glatt till Maxel som vinglar hem, visslandes en glad liten bit. Nere på housebåten står Danni och bjuder oss adieu med vevande armar och när vi åker över bron sitter Peter; fötterna dinglades ut i luften med sina skor stående bredvid, spanandes lyckligt bort längs med floden. Vid en husfasad står naturbarnen Christian och Anna på en byggnadsställning, med sina långa hårsvall skylandes deras kroppar, målandes en fresk föreställande en stenad norrman från Bergen. Bredvid dom på byggnadsställnngen står två små blåa porslinselefanter. Prag säger hejdå och godmorgon.

pragMatism

Ja å Håkan kom precis tillbaka från Prags sämsta restaurang. Inte bara glömde servitören påpeka att vi behövde beställa sideorders separat, vilket resulterade i mat utan tillbehör, han ställde även helt in tobbes vegetarianska alterntiv och tvingade honom därför att söka sig nån annanstans i jakt pånäring. När allt väl ordnat upp sig på ett ungefär och vi nästan ätit upp insåg vi dessutom att vi hade fått varandras mat.

Våra kroppar är numera nästan tillbaka i normaltillstånd och Tobbe har åter börjat skratta hånfullt åt tjecke-bananerna så jag tror allt kommer lösa sig fint.

Håkan har även anklagat tobbe för använding av härskartekniker; i det här fallet att han har mac book pro medans vi bara har vanliga macbookar; vilket då håkan menar gör att han( alltså tobbe) får ett psykologiskt övertag.

Nu ligger vi i varsin säng och tjattar med varandra lite. Helt vanligt bakfulla i tjeckien.

bildgåta, vad gör dom

Men..men..bajen då?

Jag kan två trick. Idag har jag använt mig av båda. Mitt första trick är att boka hotell på fel datum, och mitt andra trick är att fylla nessecären med schampoo från en en illa stängd schampooflaska.

Det är inte helt mitt fel att hotellet var felbokat eftersom jag antog att länken tobbe skickade till mig var inställd och klar på rätt dagar, men men, man kan inte lita på någon nuförtin och vi har fått ett nytt rum och jag har avbeställt det gamla med förhoppningen att vi får våra surt förvärvade pengar tillbaka.

Skämt vi har dragit än så länge:

We would like to Czech into your room please

Can we have the Czech please?

I can doubleCzech if you want

Äh, ta dig i Pragen nu.


Tobbe spelar Mattias Alkberg på sin laptop, Håkan försöker febrilt få upp en vinflaska genom attt trycka korken och jag har långt gående planer på att dra igång Torsk på tallin i bakgrunden för att skapa en vänlig och stämningsfylld ljudkulliss.

Klockan sju möter vi Christian för våran första upplevelse i den tjeckiska natten.

Ps. Rasbiologen i mig vill bara tillägga att jag tänkte att människorna här skulle vara mer ryskt slaviska men dom är mer åt det tyska hållet. Ds. Fast dom pratar fortfarande som borat. Ds2.

Vid dagens ände

Min dator brummar just nu lite mer än vad jag känner hade varit bekvämt. Vi är inte vänner just nu.

Alltså på riktigt, jag försöker skriva men den bara SUUUUUS SUUUUUUUS; känns som jag sitter på ett flygplan, exakt samma sus är det. På torsdag ska jag åka flygplan; då ska pippi å håkan å wille åka till Prag och lära sig dricka öl på tjeckiska. Vi kan väldigt lite om Prag men som tur var så har vi en guide i form av Christian som väntar på oss där. Han ska lära oss allt han kan om snitzlar å chevapchichi å det där åhmen gud vad heter det det tjeckiska ölet man alltid dricker alltså jag är ju dum i huvet det står helt still vänta ska försöka googla det här är ju löjligt, haha! nu kom jag på innan jag googlade, Staropramen förstås.

Och allt annat som är bra och välkänt med Tjeckien och Prag ska vi förstås också ta oss en liten titt på.



Ps. Jag glömde nyckeln på jobbet idag så jag var tvungen att gå tillbaka och hämta den. Ds.

Ps2. Det var det jag egentligen hade tänkt skriva om men så kom det här med flygplan upp och jag började tänka i dom banorna och det gick ju ändå tydligen att sammanfatta med en mening. Ds2.

meja sen

Tillbaks på ett tåg. Troligtvis samma tåg faktiskt som sist, fast åt andra hållet nu.
På hitvägen hade jag glömt att ta med mig underhållning och hann bara nabba åt mig The Undercover economist; men upptäckte att jag var alldeles för trött och spenderade därför hela tågresan med att bråka med Alex på msn om varför datoranimerade dinosaurier såg bättre ut 1993 än vad dom gör nu.

ÅÅHHHH nu får jag klimakteriesvallningar av den kvarhängande baksmällan; måste blunda och tänka på en skogsdunge en stund innan jag kan fortsätta.

tips från kocken

Magnus tipsar:

Om man tar sönder en fläskotlett ser den ut som kassler.








Livet är allt bra fascinerande.

My mind is officially blown.

Jag hittade bara på namnen Martin och Andreas, jag erkänner. Det var bara hittepå. Trodde jag.

Tills han jag kallade Martins telefon ringde och bara HALÅÅÅ DET ÄR MARTIN!


Gud, tala till mig, jag lyssnar.

Martin och Andreas -två rätt vanliga killar bara

Jag är på ett tåg.

Bredvid mig sitter Martin och Andreas. Dom ser likadana ut förutom att den ena har page och kavaj och den andra har lundsbergssnebena och mintgrön svettskjorta. En svettskjorta är en skjorta som är så tunn att man alltid ser svettig ut för att den är genomskinlig by default.

Dom har likadana svarta Dell-laptops och pratar om sitt jobb på bred göttebosska. Tydligen har Stenberg visat sig vara en utmärkt kontorschef trots att han bara var tillförordnad för Hjortlund under semestern i somras och till råga på allt är han inte alls speciellt gammalt, bara runt de trettio, men har ändå gjort så strålande karriär inom företaget. Vilket sorts företag dom jobbar på är fortfarande lite luddigt men efter att dom knäckte upp sina norrlandsguld sa svettskjortan >>skå vi tå å leka litte me bödgeten öllör?<<. Jag gillar Martin och Andreas. Dom verkar vara sköna killar, städade och välvårdade och alltid artiga mot gamla på bussen, men ändå inte rädda för att släppa loss och dra ett tequilarace i Magaluf när det bjuds på återföreningsresa med lumpengänget; "man har det ju ändå göttast med grabbarna och nu var det ju ändå 3 år sen man möckade."

Om jag inte hade råkat tugga sönder min sladd så hade ni kunnat få se bilder på dom. Jag tog ungefär 90 stycken som jag nån gång i framtiden skall sätta ihop till en liten kortfilm. Dom trodde att jag satt och spelade ett spel; jag fejkdrog med vänsterfingrarna på skärmen för att det skulle se ut som jag gjorde nåt samtidigt som jag fotograferade.

Nu är jag i Göteborg om två timmar

En baj i sinom tid

Nästa vecka ska vi till prag.

Håkan Pettersson säger:
Står fortfarande inte nånstans vad fan superior är för nåt
Håkan Pettersson säger:
http://www.three-crowns-hotel-prague.com/en/prices.html
Håkan Pettersson säger:
Nada
Tobias Dahl säger:
hehe
Tobias Dahl säger:
ring och fråga
wille säger:
håkan bara
Håkan Pettersson säger:
Njet
Tobias Dahl säger:
kaffe håkan?
wille säger:
Duuu what is so superior?
wille säger:
och dom bara
wille säger:
>>The room<<
Håkan Pettersson säger:
Ja. Och en baj i sinom tid

Funderar lite på vad jag ska ge till Lina i födelsedagspresent och kom på att det äckliaste man kan ge nån i present är en kudde stoppad med luddfiltersludd som man samlat under ett år. En sån ska hon inte få.

Idag är det sjukdag. Jag har sällan sjukdagar men eftersom jag jobbat intensivt så länge nu , tänkte kroppen att det var dags att smyga in lite förkylning när jag ändå inte gjorde nånting vettigt.

På min sjukdag har jag lärt mig följande

1.Det finns ingen Ö
2.Amerikaner röker crack
3.Amerikaner har aldrig tröja på sig
4.Ibland går man till jobbet ett par timmar även när man är sjuk
5.Det kan inte vara sunt
6.Tranbärsjuicen hade flyttats till en annan hylla; den var aldrig slut
7.Dagarna är väldigt långa om man inte jobbar
8.Nästa vecka ska jag till Prag.Där har jag aldrig varit.
9.Jag är var inte lika sugen på isterband som jag trodde att jag skulle vara
10.Ibland äter man saker fast man inte är sugen på dom och det är rätt bra

Jag tycker att det varit en lärorik dag; jag har ju inte ens listat vissa grejer, typ att dom hittat en ny sorts Leguan nånstans i skogen nånstans i världen. Det har jag lärt mig idag.Också.

Jag har ingen självbevarelsedrift. Att dom här generna lyckats resa 6 miljarder år utan att vid nåt tillfälle äta ihjäl sig innan fortplantning skett är bortom min förståelseförmåga. För jag är väldigt nära döden just nu. Köttdöden.

here and there and everywhere

Om du om nån månad sådär ställer dig frågan >>Ja var är Wille egentligen?<< så är det inte speciellt konstigt. För jag kommer vara ungefär överallt förutom just här. I november når jag slutet på den långa och envetna process som har varit att göra färdigt spelet och jag kommer gå på en lång och välförtjänt semester. I början på november åker jag till Tokyo där jag ska äta freshnessburgers, titta på robotar, gå på fängelsetematiserad nattklubb och bara allmänt känna som att jag är i framtiden. Sen när vi tröttnat på det megapolis som är Tokyo , bär det av med inrikesflyg till ön Okinawa i stilla havet/sydkinesiska sjön. Okinawa är mest känt för dess stora och många amerikanska militärbaser, samt att det agerade backdrop till en av världshistoriens största underdogstories, Karate Kid 2. På Okinawa har dom även världens äldsta befolkning och medelåldern är ungerfär 322 år. Dom äter bara rå paprika och spelar boule och tränar på sin familjekarate hela dagarna och det ser jag fram emot att ta del av. Karaten uppfanns förövrigt på Okinawa och om jag inte kan göra en ordentlig trana i pallet på dig när jag kommer hem så har jag inte prioriterat mina semesteraktivititer ordentligt. I Början på december flyger vi tillbaka till Tokyo för att förbereda hemfärd till Sverige.

Skulle man kunna tro. Men nejdå, jag tänker att när jag ändå flugit 16 timmar så kan ju få valuta för mina flygtimmar och tar istället och klimatförstör mig till Thailand där några andra av mina kära kollegor kommer anlända samma dag. Där ska jag fortsätta med att göra ingenting, förutom kanske lite ladugårdsfighter där jag kommer spöa skiten ur motståndet med min nyinlärda myiagi-do karate. Sen 22e december flyger jag hem och landar hemma hos mamma mitt på dagen dagen innan julafton. 7 veckor lite drygt blire i utlandet och jag känner att det är lite som en etch-a-sketch-omstart på livet efter detta traumatiserande 2008.

Nu ska jag städa.Duscha.Äta.Åka gruppbuss till Adelsö. Fira att Carro fyller 30.

Omnia Mutantur

Ibland känns det som att allt bara blir sämre. Och ibland har man fel.
För att illustrera detta påstående vill jag använda mina dryckesvanor som exempel.
Den senaste tiden har jag upptäckt ,ungefär sist i hela universum, att tranbärsjos är det bästa en människa kan dricka och jag har konsumerat eventuellt ohälsosamma mängder för att kompensera för den totala brist mitt tidigare liv haft på denna gudarnas nektar.
Det gick alldeles utmärkt till en början och jag var väldigt nöjd med min upptäckt, tills den dagen då den rena tranbärsjosen tog slut i affären och jag i min desperation fick gå över till halvmesyren tranbär/granatäpple. Det var fortfarande en uppfriskande och renande upplevelse men jag kände nånstans att det inte var samma sak - i själen.
Sen kom dagen. Dagen då allt rasade och jag insåg till min stora förfäran att tranbär/granatäpple tagit slut och det nu bara var två gapande hål på hyllorna bredvid vad ansåg vara den lägsta stegpinnen: ren granatäpplejos. INGEN TRANBÄR ALLS. Jag svalde min stolthet och betalade med sammanbiten min. Sedan gick jag hem, lagade middag och hällde upp ett glas. Jag smakade. Inte tokigt. Inte tokigt alls. Helt drickbart. Inte tranbärsjos, men heller inte sämre, bara annorlunda. Det här var för ett par timmar sen och nu sitter jag här helt uppladdad på granatäpplejos och tänker att sålänge den inte tar slut och jag tvingas ta bort granaten och bara dricka äpplejos så tänker jag fortsätta med den här fantastiska drycken långt efter att tranbär åter finns på hyllan.

Den vanliga människan

Efter en morgon påbörjad på ett tåg i sydnorrland tillsammans med sveriges livsblod: den vanliga människan, sitter jag nu med värkande leder efter en hård arbetsdag i min soffa för att fortsätta höstens uppdrag. Höstens uppdrag är att bli en av dom: En vanlig människa.

Saker jag hittills gjort som gör att jag är lite mer som en vanlig människa:

1.Köpt en jacka som jag faktiskt använder så att folk slipper säga "fryser du inte?" och "Är det inte kallt" och "Wille, du borde köpa en jacka"

2.Slutat Snusa så att folk slipper säga "vad äckligt det är med snus" och "kan jag få en snus?" och "du har lite bajs där?"

3. Lämnat bort katterna så att folk slipper säga "Är det inte jobbigt att ha två katter i en så liten lägenhet?" och "Vadå, ska jag tömma _lådan_ också när jag matar dom, vad äckligt" och "Alltså wille... Håkan älskar ju dig va och bara 'måste ringa wille' å så va, men alltså, han gillar INTE att vakta dina katter, men du vet..säg till mig bara så 'fixar' jag det". Här betyder "fixar" att vrida nacken av dom. Även en handrörelse för att illustrera utfördes.

Nu låter det ju lite granna som jag gjort dom här grejerna för att göra andra nöjda och glada men så det ju naturligtvis inte, det hade bara inte varit lika roligt att lista dom saker som blir bättre för mig genom att göra dom här grejerna. Den listan hade sett ut ungefär såhär

1. Inte bli sjuk hela tin
2. Sova bättre
3.Lättare att hålla rent och slippa vara låst

Inte så himla underhållande.

På teven gråter Ben Affleck för att Jlo är död och hon alven från sagan om ringen jobbar i videoaffär och har andnöd. Will Smith är Will Smith och Kevin Smith har gjort filmen. På plattan står en kastrull He-man-soppa. He-man-soppa är vad jag kallade Bongs köttsoppa när jag gick på dagis, med motiveringen att det gör en stark. Det tror jag fortfarande; imorgon kommer jag flytta berg.

Herregud, det här var ju nästan en dikt, det är inte likt mig, och tillråga på allt så har jag dessutom köpt en blomma. En gul gerbera som ska plantera solen i min lägenhet nu när den kalla och bistra nordanvinden börjar göra sig påmind även här i landets tekniskt sett sydliga del.

Alltså, jag har aldrig fattat varför folk pissar så mycket på Jerseygirl, det mesta med den förutom Jlo(som i ärlighetens namn bara är med i typ 4.3 sekunder) är rätt bra och tillochmed Arwen framstår nästan helt mänsklig, eller så är det jag som är lite blödig såhär på kvällskanten.

Nu är soppan klar.

He-man-soppan.

länge leve dumheten

Ska precis hoppa in å duscha men alltså på riktigt, IKEAS jävla reklam.

Dom har ju en serie olika reklamfilmer där det är par som berättar om hur dom träffades och typ hur dom vill inreda sina hem och där har dom då utöver dom hetro paren även tryckt in två lesbiska tjejer som berättar sin historia, och det är ju naturligtvis alldeles utmärkt och bra och som det ska vara. Men EFTER att dom pratar klart och dom visar loggan osv så går dom upp med en stor fet text bara "LÄNGE LEVE MÅNGFALDEN",
som för att visa att HAHA! nu har vi duktiga va? normalt sett hade det bara varit hetropar, men vi är hippa, vi vet vad som gäller nuförtin, lesbiskt är det nya svarta, vi hänger med.... eller?