such are the days of our lives

En nyvaken sol sträcker sig över Prags sömniga stenfasader och kastar långa skuggor över dom mörka kullerstensgatorna när vi sätter oss i taxin. På radion sjunger Joey Tempest om den slutgiltliga nedräkningen och vi rullar i maklig takt ut från staden. Vid ett gathörn vinkar vi glatt till Maxel som vinglar hem, visslandes en glad liten bit. Nere på housebåten står Danni och bjuder oss adieu med vevande armar och när vi åker över bron sitter Peter; fötterna dinglades ut i luften med sina skor stående bredvid, spanandes lyckligt bort längs med floden. Vid en husfasad står naturbarnen Christian och Anna på en byggnadsställning, med sina långa hårsvall skylandes deras kroppar, målandes en fresk föreställande en stenad norrman från Bergen. Bredvid dom på byggnadsställnngen står två små blåa porslinselefanter. Prag säger hejdå och godmorgon.