lördag, november 29, 2008
måndag, november 24, 2008
Ett steg för min hunger
Jag har ljugit.I minst tusen år. Iallafall om man får tro min tunga. Min tunga är så svart att man skulle kunna tro att jag har ätit bläckfiskbläck -Och det är precis vad jag har gjort.
Dom senaste veckorna har vi haft oumbärlig hjälp av Tomoko som hjälpt oss bort från hotelluncherna och in i det japanska finrummets innersta kulinariska kammare. Vi har ätit rå lever, rå bläckfisk i snorsås, bläckfiskbläck, inlagt sjögräs, hundra olika sorters sake(fast alltså druckit), löv med snor på, rå ål(onagi!), Nedsmält skogsande(också som snor). Här i japan äter man mycket saker som egentligen påminner om snor men som är ganska goda med wasabi och öl. Fast man funderar lite på om man inte skulle kunna skära bort mellanhanden så att säga och bara äta wasabi och öl.
Det här är inte en klagan, jag är medveten om jag kan låta negativ ibland men allt här är asbra. Ishigaki är ungefär paradiset på jorden och jag har hittat sötvattenskällor i grottor och klappat getter och nästan alltså på RIKTIGT blivit biten av en orm I NATUREN. Jag ska berätta mer om det sen. har laddat ner Karatekid och ska visa för Tomoko nu innan sovdags.
Dom senaste veckorna har vi haft oumbärlig hjälp av Tomoko som hjälpt oss bort från hotelluncherna och in i det japanska finrummets innersta kulinariska kammare. Vi har ätit rå lever, rå bläckfisk i snorsås, bläckfiskbläck, inlagt sjögräs, hundra olika sorters sake(fast alltså druckit), löv med snor på, rå ål(onagi!), Nedsmält skogsande(också som snor). Här i japan äter man mycket saker som egentligen påminner om snor men som är ganska goda med wasabi och öl. Fast man funderar lite på om man inte skulle kunna skära bort mellanhanden så att säga och bara äta wasabi och öl.
Det här är inte en klagan, jag är medveten om jag kan låta negativ ibland men allt här är asbra. Ishigaki är ungefär paradiset på jorden och jag har hittat sötvattenskällor i grottor och klappat getter och nästan alltså på RIKTIGT blivit biten av en orm I NATUREN. Jag ska berätta mer om det sen. har laddat ner Karatekid och ska visa för Tomoko nu innan sovdags.
söndag, november 23, 2008
Ishigaki -Stone wall
Vi stiger av planet, kisar in i solnedgången och går med raska steg in i flygplatsbyggnaden och fram till informationsdisken. Tomoko och informatören börjar livligt diskutera boendealternativ och vi, då vi ändå inte förstår vad som sägs, tänker på annat och pratar lite förstrött om dittan och dattan medans vi väntar.
Här tar vi en liten paus så jag får berätta lite mer om platsen vi befinner oss på.
Ishigaki är den västligaste ön i Japan och gränsar till Taiwan. det är 4 timmars flygtid från Tokyo och ön bebos av lite drygt 48000 invånare och är på sin längsta sträcka 10 mil lång. Det är med andra ord en väldigt liten ö mitt ute i ingenstans.
Tillbaka till flygplatsen. Tomoko och informatören håller som bäst på att reda ut vilken prisklass vi ska ha på vårt hotell då hon(informatören alltså), vänder sig till oss och säger : Är ni från sverige? . Vi har här lyckats snubbla på den enda personen förutom oss själva på den här lilla ön mitt ute i ingenstans som kan prata svenska. Det visar sig att hon bott 11 år i sverige men inte pratat svenska dom senaste 10. Hon säger också att vi är dom första svenskarna hon har sett på Ishigaki någonsin. Vi är lite av pionjärer.
En liten stund senare, fortfarande lite medtagna av detta otroliga sammanträffande sitter vi i våran hyrbil, susandes fram längsmed den pittoreska kusten med natur hämtad från valfri resebroschyr på ena sidan och en solnedgång hämtad från valfritt 3dprogram på den andra, kommer vi till en liten bukt med en strand. Det är kanske 20 minuter från totalt mörker och havet är alldeles orangt av den stora sjunkande solen. Längst borta vid horisonten ser vi Ishigakis dimhöljda grannö och allt ser bara helt...fejk ut Som en scen hämtad från King Kong eller Jurassic Park. Vi kliver ur bilen och bara står helt flabbergastade och orörliga och bara stirrar. Det finns inte på riktigt, det är bara hittepå. Vi sitter en stund på betongmuren som skiljer oss från havet och när solen nästan försvunnit och man känner att nu kan det nog inte bli bättre,så får jag en väldig lust att känna på vattnet. Vi går bort hundra meter till ett ställe på muren där vi kan hoppa ner till sandstranden; kanske 2 meter ner, och jag är först över bord. Jag landar predvid en liten sten. Eller nej, en död sköldpadda! eller NEJ, en LEVANDE sköldpadda. Där sitter jag på knä i sanden, badandes i dom sista varma strålarna av den fånsnyggaste solnedgången en människa någonsin beskådat, på en tropisk ö, i linne med byxorna upprullade, dom sista dagarna i November, TILLSAMMANS MED EN JÄVLA SKÖLDPADDA. EN LIVS LEVANDE VILD SKÖLDPADDA.
Jag skäms nästan när jag sitter där och sköldpaddan sakta sparkar sand för hålet där den lagt sina ägg. Det känns som att jag hittar på allting allteftersom, som att jag ljuger ihop min egen verklighet för effekt, EFFEKTSÖKERI. Sköldpaddan kravlar ner i vattnet och simmar bort och vi går tillbaka till bilen och åker vidare. Det är nog det fånigaste jag nånsin varit med om. Men det var fint.
Här tar vi en liten paus så jag får berätta lite mer om platsen vi befinner oss på.
Ishigaki är den västligaste ön i Japan och gränsar till Taiwan. det är 4 timmars flygtid från Tokyo och ön bebos av lite drygt 48000 invånare och är på sin längsta sträcka 10 mil lång. Det är med andra ord en väldigt liten ö mitt ute i ingenstans.
Tillbaka till flygplatsen. Tomoko och informatören håller som bäst på att reda ut vilken prisklass vi ska ha på vårt hotell då hon(informatören alltså), vänder sig till oss och säger : Är ni från sverige? . Vi har här lyckats snubbla på den enda personen förutom oss själva på den här lilla ön mitt ute i ingenstans som kan prata svenska. Det visar sig att hon bott 11 år i sverige men inte pratat svenska dom senaste 10. Hon säger också att vi är dom första svenskarna hon har sett på Ishigaki någonsin. Vi är lite av pionjärer.
En liten stund senare, fortfarande lite medtagna av detta otroliga sammanträffande sitter vi i våran hyrbil, susandes fram längsmed den pittoreska kusten med natur hämtad från valfri resebroschyr på ena sidan och en solnedgång hämtad från valfritt 3dprogram på den andra, kommer vi till en liten bukt med en strand. Det är kanske 20 minuter från totalt mörker och havet är alldeles orangt av den stora sjunkande solen. Längst borta vid horisonten ser vi Ishigakis dimhöljda grannö och allt ser bara helt...fejk ut Som en scen hämtad från King Kong eller Jurassic Park. Vi kliver ur bilen och bara står helt flabbergastade och orörliga och bara stirrar. Det finns inte på riktigt, det är bara hittepå. Vi sitter en stund på betongmuren som skiljer oss från havet och när solen nästan försvunnit och man känner att nu kan det nog inte bli bättre,så får jag en väldig lust att känna på vattnet. Vi går bort hundra meter till ett ställe på muren där vi kan hoppa ner till sandstranden; kanske 2 meter ner, och jag är först över bord. Jag landar predvid en liten sten. Eller nej, en död sköldpadda! eller NEJ, en LEVANDE sköldpadda. Där sitter jag på knä i sanden, badandes i dom sista varma strålarna av den fånsnyggaste solnedgången en människa någonsin beskådat, på en tropisk ö, i linne med byxorna upprullade, dom sista dagarna i November, TILLSAMMANS MED EN JÄVLA SKÖLDPADDA. EN LIVS LEVANDE VILD SKÖLDPADDA.
Jag skäms nästan när jag sitter där och sköldpaddan sakta sparkar sand för hålet där den lagt sina ägg. Det känns som att jag hittar på allting allteftersom, som att jag ljuger ihop min egen verklighet för effekt, EFFEKTSÖKERI. Sköldpaddan kravlar ner i vattnet och simmar bort och vi går tillbaka till bilen och åker vidare. Det är nog det fånigaste jag nånsin varit med om. Men det var fint.
lördag, november 22, 2008
snabbis innan vi flyger i luften
Vet du på hur många olika sätt man kan tillreda ananas? Det vet jag -100. Minst.
Vi åkte på en liten turistig busstur till lite olika 'sevärdheter' eftersom det var lättaste sättet att se det stora akvariet med hajar och valhajar och rockor och sjökor och sköldpaddor och andra djur jag tycker är roliga. En av dom andra attraktionerna vi stannade vid på vägen var THE PINEAPPLE PARK. Där hade dom ananas i burk, ananas i kon, ananas på vägg, ananasvin, ananaskorv, ananasglass, ananaskläder ,ananasmedicin osv osv osv. Jag gillar inte ananas men köpte en flaska ananasvin ändå för att dom inte skulle bli för ledsna.
Vi har bytt hotell här på Okinawa nästan varje dag för att se så mycket som möjligt av ön och nu när solen har börjat skina igen på oss så kan jag ju säga att inte var lika illa som jag först tyckte; men jag har fortfarande en naggande känsle av att jag är här 60 år för sent. Den amerikanska närvaron här är väldigt tydligt och ganska tråkig, alla affärer har specialpriser för US FORCES och det finns radio och tevekanaler helt dedikerade till THE HEROES. På restaurangerna spelar dom easy listeningen love-me-as-I-am-country.
Men jag hade rätt om det där med gamla människor, alla här är typ 400 år gamla och ser ut som Yoda; vår äldsta taxichauförr hittils var 87år gammal. Eller är.
Igår kom Tomoko och vi gick ut och söp på en bar där under dom timmarna vi var där inte en enda männska kom in, Okinawa är japans norrland, alla unga sticker därifrån så fort dom kan och flyttar till stockholm och startar indieband. Fast till tokyo och spelar J-pop istället.
Snart flyger vii till Ishigaki island.
Vi åkte på en liten turistig busstur till lite olika 'sevärdheter' eftersom det var lättaste sättet att se det stora akvariet med hajar och valhajar och rockor och sjökor och sköldpaddor och andra djur jag tycker är roliga. En av dom andra attraktionerna vi stannade vid på vägen var THE PINEAPPLE PARK. Där hade dom ananas i burk, ananas i kon, ananas på vägg, ananasvin, ananaskorv, ananasglass, ananaskläder ,ananasmedicin osv osv osv. Jag gillar inte ananas men köpte en flaska ananasvin ändå för att dom inte skulle bli för ledsna.
Vi har bytt hotell här på Okinawa nästan varje dag för att se så mycket som möjligt av ön och nu när solen har börjat skina igen på oss så kan jag ju säga att inte var lika illa som jag först tyckte; men jag har fortfarande en naggande känsle av att jag är här 60 år för sent. Den amerikanska närvaron här är väldigt tydligt och ganska tråkig, alla affärer har specialpriser för US FORCES och det finns radio och tevekanaler helt dedikerade till THE HEROES. På restaurangerna spelar dom easy listeningen love-me-as-I-am-country.
Men jag hade rätt om det där med gamla människor, alla här är typ 400 år gamla och ser ut som Yoda; vår äldsta taxichauförr hittils var 87år gammal. Eller är.
Igår kom Tomoko och vi gick ut och söp på en bar där under dom timmarna vi var där inte en enda männska kom in, Okinawa är japans norrland, alla unga sticker därifrån så fort dom kan och flyttar till stockholm och startar indieband. Fast till tokyo och spelar J-pop istället.
Snart flyger vii till Ishigaki island.
onsdag, november 19, 2008
Things to do on Okinawa when you are dead
Vi begav oss ut i kvällningen för att hitta någonstans att äta som inte var på hotellet men upptäckte till vårt stora förtret att hela Naha stänger klockan 18.30 . Vi promenerade runt i det svala duggregnet någon timme och var nästan tillbaka vid hotellet när vi såg en liten röd papperslampa utanför vad som såg ut som ett vanligt bostadshus. Vi chansade och gick in och befanns oss plötsligt på en liten restaurang bestående av 3 bord och en tjock liten tant. Menyn var helt på japanska och inte ens med bilder uppsatta på väggen gick det helt lätt att beställa.
Hennes man var också där och tillsammans hade dom någon form av liten minirestaurang i sitt vardagsrum bara avdelat med pappväggar. Ytterligare en gäst kom efter en stund, slog sig ner,och fick utan att säga något en flaska sake av Mikku, den söta men tysta servitrisen som gick runt i stora chinos, anorack och mössa inomhus fast det var lätt över 25 grader i den lilla lokalen.
Mannen jobbade på ett agriculture Co-op
och kallade tanten och farbrorn för mama och papa. Det visade sig senare att han inte alls var deras son utan bara grannen som brukade äta middag där; hans fru dök även upp någon timme senare.
Mama och Papa plockade fram sina okinawanska banjos och började spela och sjunga gamla sånger för oss medans vi åt och drack och konverserade styltigt med mannen som trots 4 års engelskastudier förklarade att det enda han kunde säga på riktigt bra engelska var "This is a pencil".
Papa visade oss sake med en stor orm i och förklarade med två väldigt tydliga gester att man blev både stark och viril av att dricka den och efter att sången och spelandet var färdigt förklarade grannmannen att "mama is heartbroken, because she cannot tell you the meaning of the words of song".
Han frågade oss också hur det kom sig att vi åkte till just okinawa, hur vi hade hört talas om det, för vi är dom första svenskarna ungefär nånsin här och när jag sa "karate kid" så sken han upp och bara !AH!KARATE KIDDU! Sensei Mr Myagi from Okinawa! His english not so good, but his heart..his heart is good"
-Yes and his karate is very strong , sa jag
Hennes man var också där och tillsammans hade dom någon form av liten minirestaurang i sitt vardagsrum bara avdelat med pappväggar. Ytterligare en gäst kom efter en stund, slog sig ner,och fick utan att säga något en flaska sake av Mikku, den söta men tysta servitrisen som gick runt i stora chinos, anorack och mössa inomhus fast det var lätt över 25 grader i den lilla lokalen.
Mannen jobbade på ett agriculture Co-op
och kallade tanten och farbrorn för mama och papa. Det visade sig senare att han inte alls var deras son utan bara grannen som brukade äta middag där; hans fru dök även upp någon timme senare.
Mama och Papa plockade fram sina okinawanska banjos och började spela och sjunga gamla sånger för oss medans vi åt och drack och konverserade styltigt med mannen som trots 4 års engelskastudier förklarade att det enda han kunde säga på riktigt bra engelska var "This is a pencil".
Papa visade oss sake med en stor orm i och förklarade med två väldigt tydliga gester att man blev både stark och viril av att dricka den och efter att sången och spelandet var färdigt förklarade grannmannen att "mama is heartbroken, because she cannot tell you the meaning of the words of song".
Han frågade oss också hur det kom sig att vi åkte till just okinawa, hur vi hade hört talas om det, för vi är dom första svenskarna ungefär nånsin här och när jag sa "karate kid" så sken han upp och bara !AH!KARATE KIDDU! Sensei Mr Myagi from Okinawa! His english not so good, but his heart..his heart is good"
-Yes and his karate is very strong , sa jag
tisdag, november 18, 2008
Lite text om tokyo
Nu har vi lämnat Tokyo bakom oss för den här gången och flugit på vingar av silver till Okinawa. Än så länge imponerar det inte, Vi är på ett brunt fullyxigt resorthotell mitt i Naha högst upp på en kulle kantad av miljoner och åter miljoner små hus. Ungefär. Imorgon bitti skall vi dock så fort som möjligt bege oss härifrån och ut på landsbygden och bo lite mer strand-och-natur-mässigt. En annan sak som är helt SHJUKT med det här stället är att vi inte har internet på rummet. Fast ni ligger ju och sover nu ändå små tisseltassar.
Flygplanet hit delade vi med en hel högstadieskola, dom skrek som besatta när vi lyfte som att det vore en attraktion på en amusementpark(jag har vart borta från Sverige så länge nu att jag börjar tappa ord som ni förstår)
och klappade händerna och skrek ännu högre när vi landade.
Vi avslutade Tokyo igår med att Tomoko tog med oss ut i förorten långt ut på landet där vi besökte ett bambutempel.Det var helt stört. Det var bambu som var typ 20 meter höga. En hög, tät skog av bambu. Visste du att bambu är ett gräs och att det växer helt sjukt fort.Ungefär snabbast av alla gräs. Om man binder fast en snubbe på marken och planterar bambu under honom kan man använda det som en effektiv tortyrmetod för bambut växer rakt igenom honom på några dar typ. Nog om detta. Dessutom uppfann jag en tungvrickare på japanska: KodomoKodamaKomodo. Det betyder ungefär Barnskogsandekomodoödla. Japanerna är väldigt imponerade av min förmåga att vara vitsig på språk jag inte behärskar.
Bambutemplet och den natursköna förorten runt omkring den såg ut att vara hämtad rakt ur Mononoke Hime, Spirited away eller annan valfri Ghibli-film. Man fattar att Miyazaki blir inspirerad. Stor naturupplevelse. Sen promenerade vi längsmed en gigantisk sandstrand i solnedgången och Tomoko fortsatte sin guidade tur genom att ta oss till i en gigantisk Buddahstaty. Dai Butzo heter han tydligen på japanska. Dai betyder 'jätte' och Chibi betyder 'liten' . Jag har fått smeknamnet Chibi WirreHerrmu av japanerna; alltså Lille Wilhelm; för att jag är yngst.Alltså.
Kvällen avslutades med att vi gick å träffade speljournalisten Takashi på Sixteen shots; ett hål i väggen med 4 sittplatser och tvspel från golv till tak där Tokyos spelutvecklare hänger; så vi träffade lite folk från Square Enix.Jag hälsade artigt och dom sa att dom gillade Mirrors Edge. Jag hatar Square Enix spel så jag bara log och bockade.
Tack å hej, leverpastej
Flygplanet hit delade vi med en hel högstadieskola, dom skrek som besatta när vi lyfte som att det vore en attraktion på en amusementpark(jag har vart borta från Sverige så länge nu att jag börjar tappa ord som ni förstår)
och klappade händerna och skrek ännu högre när vi landade.
Vi avslutade Tokyo igår med att Tomoko tog med oss ut i förorten långt ut på landet där vi besökte ett bambutempel.Det var helt stört. Det var bambu som var typ 20 meter höga. En hög, tät skog av bambu. Visste du att bambu är ett gräs och att det växer helt sjukt fort.Ungefär snabbast av alla gräs. Om man binder fast en snubbe på marken och planterar bambu under honom kan man använda det som en effektiv tortyrmetod för bambut växer rakt igenom honom på några dar typ. Nog om detta. Dessutom uppfann jag en tungvrickare på japanska: KodomoKodamaKomodo. Det betyder ungefär Barnskogsandekomodoödla. Japanerna är väldigt imponerade av min förmåga att vara vitsig på språk jag inte behärskar.
Bambutemplet och den natursköna förorten runt omkring den såg ut att vara hämtad rakt ur Mononoke Hime, Spirited away eller annan valfri Ghibli-film. Man fattar att Miyazaki blir inspirerad. Stor naturupplevelse. Sen promenerade vi längsmed en gigantisk sandstrand i solnedgången och Tomoko fortsatte sin guidade tur genom att ta oss till i en gigantisk Buddahstaty. Dai Butzo heter han tydligen på japanska. Dai betyder 'jätte' och Chibi betyder 'liten' . Jag har fått smeknamnet Chibi WirreHerrmu av japanerna; alltså Lille Wilhelm; för att jag är yngst.Alltså.
Kvällen avslutades med att vi gick å träffade speljournalisten Takashi på Sixteen shots; ett hål i väggen med 4 sittplatser och tvspel från golv till tak där Tokyos spelutvecklare hänger; så vi träffade lite folk från Square Enix.Jag hälsade artigt och dom sa att dom gillade Mirrors Edge. Jag hatar Square Enix spel så jag bara log och bockade.
Tack å hej, leverpastej
måndag, november 17, 2008
En sån smärta
Det konstiga med den här bilen är att bredvid Oscar där till höger satt egentligen Tomoko, men hon försvann på nåt konstigt sätt på bilden och vägrar förklara hur. Kanske en vampyr.
Jag har sträckt ryggen/nacken för att jag är en idiot. Resultatet är att jag lever i en värld av smärta. Men jag lever också i en värld av mycket annat. Disneyland tillexempel. Jag tänker inte ens försöka förklara hur det var, jag försökte förklara för Lisa mendet slutade med att jag sa "Det var som att vara inne i 10 filmer samtidigt" och jag tror inte hon riktigt fattade vad jag menade; vilket iofs inte är så konstigt. Iallafall.
Såhär såg det ut lite granna.
torsdag, november 13, 2008
åhmen lite till..
Oscar kom just förbi med några bilder han tog idag och igår.Såhär kan det se ut i Japan sett från hans ögon.
tisdag, november 11, 2008
Tommyknockers
Det knackade just på min dörr. Där stod Oscar i bar överkropp med raklödder i hela ansiktet, frågandes efter en rakhyvel. Nere i receptionen har dom tvskärmar med alla korridorer i.
Nu ska jag beställa spa-tid
Nu ska jag beställa spa-tid
fredag, november 07, 2008
Dom dansande dagarna
Den senaste halvtimmen har jag spenderat på min soldränkta balkong med Shinjukus glimrande och glittrande skyskrapor som fond. Avcabbad sittandes på en liten stol, fötterna uppe på räcket, ätandes sushi och drickandes flaskvatten efter en dags intensivt promenerade som tack vare en metrologisk miss förvandlades från en molning surdag till en gyllene bradag. Vi har vart uppe på 45:e våningen i Japans regeringsbyggnad där dom högst upp mot all förväntan, förutom en utomordentlig utsiktsplats, har en leksaksaffär. Inte ens från 45:e våningen ser man vart staden tar slut. Den försvinner bara vid horisonten.
Ikväll blir det konsert; Tomoko, Oscars vän har nämligen informerat oss om att Those Dancing Days spelar på en klubb här nånstans i krokarna så vi ska dit och visa vårt stöd för den gullblåa fanan.
Ikväll blir det konsert; Tomoko, Oscars vän har nämligen informerat oss om att Those Dancing Days spelar på en klubb här nånstans i krokarna så vi ska dit och visa vårt stöd för den gullblåa fanan.
torsdag, november 06, 2008
Viktig språklektion
"Hotdog" kan låta som "hotto" som betyder kaffe.
För att beställa en hotdog och inte kaffe är det bäst att man säger "Hotto Doggo" och pekar på skylten med en Hotto Doggo på.
Detta visste inte jag vilket ledde till att 4 fnissade snabbmatsbiträden bockade djupare och bad om ursäkt mer intensivt än vad forskare tidigare trott va möjligt.
Sen blev jag intervjuad av några skolbarn
"Herro"
"hello little fellas"
"Do you have time to tark?"
"yes"
"What country do you come from?"
"Sweden"
"Sweee-deeen? ok, do you rike Japan?"
"Yes, very much!"
"What spors do you rike?"
"Basketball"
"ok, can I take a picture with you?"
"yes"
Här ställer jag mig och poserar brevid dom små kepsbrydda barnen medans en av dom tar kort och jag ser i ögonvrån hur Servitriserna står och fnissar igen. Mina Hottodoggos är klara att hämtas.
För att beställa en hotdog och inte kaffe är det bäst att man säger "Hotto Doggo" och pekar på skylten med en Hotto Doggo på.
Detta visste inte jag vilket ledde till att 4 fnissade snabbmatsbiträden bockade djupare och bad om ursäkt mer intensivt än vad forskare tidigare trott va möjligt.
Sen blev jag intervjuad av några skolbarn
"Herro"
"hello little fellas"
"Do you have time to tark?"
"yes"
"What country do you come from?"
"Sweden"
"Sweee-deeen? ok, do you rike Japan?"
"Yes, very much!"
"What spors do you rike?"
"Basketball"
"ok, can I take a picture with you?"
"yes"
Här ställer jag mig och poserar brevid dom små kepsbrydda barnen medans en av dom tar kort och jag ser i ögonvrån hur Servitriserna står och fnissar igen. Mina Hottodoggos är klara att hämtas.
tisdag, november 04, 2008
Things that go boooom
Jo en sak till bara innan vi bordar planet och åker till solens rike; jag har kommit på en sak som jag gillar. Jag whinar ju en hel del om saker jag inte gillar så jag blev rätt glad nu när jag kom på en sak jag jag älskar; människor som gör ljudeffekter.
Alltså inte ljudeffekter till filmer eller så utan vardagsljudeffekter, som maskingevärseld när man slår ett telefonnummer eller en explosion när man sätter i gång vattenkranen och vattnet forsar ut. Anledningen till att jag kom att tänka på det här nu var att våran servitris precis stod och lät typ RATATA DUFF DUFF WEEE DUFF DUFF när hon slåg in våran beställning.
Bra grej. Jag tror det visar på en ett välutvecklat självsliv och en god fantasi.
Alltså inte ljudeffekter till filmer eller så utan vardagsljudeffekter, som maskingevärseld när man slår ett telefonnummer eller en explosion när man sätter i gång vattenkranen och vattnet forsar ut. Anledningen till att jag kom att tänka på det här nu var att våran servitris precis stod och lät typ RATATA DUFF DUFF WEEE DUFF DUFF när hon slåg in våran beställning.
Bra grej. Jag tror det visar på en ett välutvecklat självsliv och en god fantasi.
En helt vanlig dag i tyskland
Jag tror att möjligheten att fälla tillbaks stolarna är ett test. Ett sätt för världen och flygbolagen att mäta sina kunders moraliska och världsliga värderingar. "Är mitt eget välbefinnande mer värt än min medmänniskas?". Resultatet av testet är skrämmande.SKRÄMMANDE.
Så ni kan ju ge pengar till fattiga barn i afrika, rädda ungdomar från drogträsket och hämta kattungar ur träd; men en sak ska ni ha väldigt klart för er. Jag och världens samlade flygbolag håller ögonen på er. Och ögonen dömer er.
Förövrigt sitter vi på flygplatsen i frankfurtt just nu och ska göra så i 6 timmar till så jag är lite gnällig.
hej svej leverpastej
Åh det var en sån himla gulli soldat på restaurangen vi åt på. Han hade full krigsmundering och hade typ kommit hem från ett krig nånstans och var jätteglad och jättefull och satte sig hos oss och pratade högt och sluddrigt och närgånget som fulla människor mitt på dan gör men vi var så trötta och lite rädda för att han skulle flippa och skjuta oss så tillslut gick han och satte sig vid ett bord längre bort och såg ut som en lessen hund. Då skar det till i hjärtat. Om jag ändå inte vore så rädd för fulla soldater.
Så ni kan ju ge pengar till fattiga barn i afrika, rädda ungdomar från drogträsket och hämta kattungar ur träd; men en sak ska ni ha väldigt klart för er. Jag och världens samlade flygbolag håller ögonen på er. Och ögonen dömer er.
Förövrigt sitter vi på flygplatsen i frankfurtt just nu och ska göra så i 6 timmar till så jag är lite gnällig.
hej svej leverpastej
Åh det var en sån himla gulli soldat på restaurangen vi åt på. Han hade full krigsmundering och hade typ kommit hem från ett krig nånstans och var jätteglad och jättefull och satte sig hos oss och pratade högt och sluddrigt och närgånget som fulla människor mitt på dan gör men vi var så trötta och lite rädda för att han skulle flippa och skjuta oss så tillslut gick han och satte sig vid ett bord längre bort och såg ut som en lessen hund. Då skar det till i hjärtat. Om jag ändå inte vore så rädd för fulla soldater.
lördag, november 01, 2008
Ren Information
Febern greppar mig. Alltså resfebern. Jag har spenderat veckan med att försöka hinna träffa vänner jag inte sett på väldigt länge och fixa iordning allt inför flygning.Updaterat Yen-kursen en gång i timmen för att se om ekonomi-gudarna gjort mig en tjänst och samtidigt hållt två getögon på tokyovädret.
Ikväll var vi på Vernissage och tittade på Christians senaste verk. Det kliade i fingrarna att ha en Saldert på väggen men med den ekonomiska grisen(asså jag trodde aldrig på riktigt att jag skulle bli påverkad av sånt här, men nu när jag är EA-drone så ligger en del av min rikedom i aktier som just nu ligger rätt bottennoterat)
så får det nog vänta så att jag inte blir strandsatt där borta på andra sidan världen och måste sälja mig som lady-boy.
SÅ MYCKET jag ännu inte gjort. Inte vaccinerat. Inte hämtat mina glasögon. Inte storstädat klart, fast jag började nu ikväll och ska göra klart imorn för då kommer en tjeja som ska hyra min lägga när jag är borta. Måste städa bort alla skelett ur garderoben.
Om fyra dagar är jag i världens största stad. I 20 behagliga plusgrader. Ussäkta jag upprepar och skryter men jag behöver det här. Alltså inte skrytet, men bortresan. Men gud vad jag kommer sakna mina vänner som jag redan träffat för lite den senaste tiden.
Det här blev mer informativt än intressant. Men så är livet ibland.
Ikväll var vi på Vernissage och tittade på Christians senaste verk. Det kliade i fingrarna att ha en Saldert på väggen men med den ekonomiska grisen(asså jag trodde aldrig på riktigt att jag skulle bli påverkad av sånt här, men nu när jag är EA-drone så ligger en del av min rikedom i aktier som just nu ligger rätt bottennoterat)
så får det nog vänta så att jag inte blir strandsatt där borta på andra sidan världen och måste sälja mig som lady-boy.
SÅ MYCKET jag ännu inte gjort. Inte vaccinerat. Inte hämtat mina glasögon. Inte storstädat klart, fast jag började nu ikväll och ska göra klart imorn för då kommer en tjeja som ska hyra min lägga när jag är borta. Måste städa bort alla skelett ur garderoben.
Om fyra dagar är jag i världens största stad. I 20 behagliga plusgrader. Ussäkta jag upprepar och skryter men jag behöver det här. Alltså inte skrytet, men bortresan. Men gud vad jag kommer sakna mina vänner som jag redan träffat för lite den senaste tiden.
Det här blev mer informativt än intressant. Men så är livet ibland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)