Nu har vi lämnat Tokyo bakom oss för den här gången och flugit på vingar av silver till Okinawa. Än så länge imponerar det inte, Vi är på ett brunt fullyxigt resorthotell mitt i Naha högst upp på en kulle kantad av miljoner och åter miljoner små hus. Ungefär. Imorgon bitti skall vi dock så fort som möjligt bege oss härifrån och ut på landsbygden och bo lite mer strand-och-natur-mässigt. En annan sak som är helt SHJUKT med det här stället är att vi inte har internet på rummet. Fast ni ligger ju och sover nu ändå små tisseltassar.
Flygplanet hit delade vi med en hel högstadieskola, dom skrek som besatta när vi lyfte som att det vore en attraktion på en amusementpark(jag har vart borta från Sverige så länge nu att jag börjar tappa ord som ni förstår)
och klappade händerna och skrek ännu högre när vi landade.
Vi avslutade Tokyo igår med att Tomoko tog med oss ut i förorten långt ut på landet där vi besökte ett bambutempel.Det var helt stört. Det var bambu som var typ 20 meter höga. En hög, tät skog av bambu. Visste du att bambu är ett gräs och att det växer helt sjukt fort.Ungefär snabbast av alla gräs. Om man binder fast en snubbe på marken och planterar bambu under honom kan man använda det som en effektiv tortyrmetod för bambut växer rakt igenom honom på några dar typ. Nog om detta. Dessutom uppfann jag en tungvrickare på japanska: KodomoKodamaKomodo. Det betyder ungefär Barnskogsandekomodoödla. Japanerna är väldigt imponerade av min förmåga att vara vitsig på språk jag inte behärskar.
Bambutemplet och den natursköna förorten runt omkring den såg ut att vara hämtad rakt ur Mononoke Hime, Spirited away eller annan valfri Ghibli-film. Man fattar att Miyazaki blir inspirerad. Stor naturupplevelse. Sen promenerade vi längsmed en gigantisk sandstrand i solnedgången och Tomoko fortsatte sin guidade tur genom att ta oss till i en gigantisk Buddahstaty. Dai Butzo heter han tydligen på japanska. Dai betyder 'jätte' och Chibi betyder 'liten' . Jag har fått smeknamnet Chibi WirreHerrmu av japanerna; alltså Lille Wilhelm; för att jag är yngst.Alltså.
Kvällen avslutades med att vi gick å träffade speljournalisten Takashi på Sixteen shots; ett hål i väggen med 4 sittplatser och tvspel från golv till tak där Tokyos spelutvecklare hänger; så vi träffade lite folk från Square Enix.Jag hälsade artigt och dom sa att dom gillade Mirrors Edge. Jag hatar Square Enix spel så jag bara log och bockade.
Tack å hej, leverpastej
tisdag, november 18, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
oh bejbi, dig saknar man. tex i lördags på balladklubben. tex imorgon på södra teatern och klungan. tex idag när man läser dina fina små historier. ha det gott my dear friend. xo.
åh tack, jag saknar er också men jag kommer hem snart och sjunger med!
*eller inte snart men om ett tag*
vet du vad jag fick lära mig igår. jo att xoxo betyder fitta på katalanska.
*kan också grejer*
haha, dessutom en bra grej, nu kan jag diversifera mitt språk!
sjukt avundsjuk på Klungan. Japansk humor är löständer och bananskal.
säker på att tänderna är lös?
Skicka en kommentar