onsdag, november 19, 2008

Things to do on Okinawa when you are dead

Vi begav oss ut i kvällningen för att hitta någonstans att äta som inte var på hotellet men upptäckte till vårt stora förtret att hela Naha stänger klockan 18.30 . Vi promenerade runt i det svala duggregnet någon timme och var nästan tillbaka vid hotellet när vi såg en liten röd papperslampa utanför vad som såg ut som ett vanligt bostadshus. Vi chansade och gick in och befanns oss plötsligt på en liten restaurang bestående av 3 bord och en tjock liten tant. Menyn var helt på japanska och inte ens med bilder uppsatta på väggen gick det helt lätt att beställa.
Hennes man var också där och tillsammans hade dom någon form av liten minirestaurang i sitt vardagsrum bara avdelat med pappväggar. Ytterligare en gäst kom efter en stund, slog sig ner,och fick utan att säga något en flaska sake av Mikku, den söta men tysta servitrisen som gick runt i stora chinos, anorack och mössa inomhus fast det var lätt över 25 grader i den lilla lokalen.
Mannen jobbade på ett agriculture Co-op
och kallade tanten och farbrorn för mama och papa. Det visade sig senare att han inte alls var deras son utan bara grannen som brukade äta middag där; hans fru dök även upp någon timme senare.
Mama och Papa plockade fram sina okinawanska banjos och började spela och sjunga gamla sånger för oss medans vi åt och drack och konverserade styltigt med mannen som trots 4 års engelskastudier förklarade att det enda han kunde säga på riktigt bra engelska var "This is a pencil".

Papa visade oss sake med en stor orm i och förklarade med två väldigt tydliga gester att man blev både stark och viril av att dricka den och efter att sången och spelandet var färdigt förklarade grannmannen att "mama is heartbroken, because she cannot tell you the meaning of the words of song".

Han frågade oss också hur det kom sig att vi åkte till just okinawa, hur vi hade hört talas om det, för vi är dom första svenskarna ungefär nånsin här och när jag sa "karate kid" så sken han upp och bara !AH!KARATE KIDDU! Sensei Mr Myagi from Okinawa! His english not so good, but his heart..his heart is good"

-Yes and his karate is very strong , sa jag

1 kommentar:

Schmarro sa...

http://blog.davidsundin.com/post/60651545/for-those-of-you-who-are-in-tokyo-this-weekend-and