En vän har gått ur tiden.
Den 15e december 2008 försvann han för all framtid.
Nu måste jag skaffa en ny men jag vet inte om jag nånsin kommer hitta en så bra igen.
Min svartrutiga skjorta. Glömd på en bar i Thailand. Numera ägd av en thailändare. Hoppas han uppskattar den lika mycket som jag gjorde.
Ni har alla säkert något favoritminne av mig i min rutiga skjorta. Tänk på det minnet och skicka en stilla nickning till mig i min mörka tid.
Alltså på riktigt, jag började nästan gråta när jag upptäckte att den var försvunnen. Jag minns när jag fick den, eller köpte den av PippyD som hade köpt den på Judiths men i för liten storlek. "Men prova iallafall" sa Pippy. "Nä, jag har inte skjorta" "Jomen testa" Och jag testade.Och sen dess har vi varit oskiljaktiga. Jag och skjortan.
En era går i graven. Snyft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
OJ. ja det känns lite konstigt det gör det onekligen, att den är borta alltså. men det jag undrar mest kära wille är hur det såg ut när du rev av dig skjortan för att sedan glömma den? var det i en vild dans eventuellt? säg att det var det.
jaaa det är klart det var!
Skicka en kommentar