'It was the best of times, it was the worst of times, a time of wisdom and a time of foolishness'. Så börjar Dickens a 'A tale of two cities' lite förkortat och det är lite så jag känner för tillfället. Förklaringen kommer liksom lite updelad i dom kommande trefyra inläggen.
Imorse klockan 6 kom bussen fram till Kao San Road i Bangkok, efter en skakig och kissnödig färd genom den Thailändska natten. Vi möttes av de sista nattrumlarna -19 åringarna från essex som med sänkta huvuden snubblade runt, fortfarande krampaktigt greppandes sina whiskeybuckets och de desperata medelålders männen som trots den nu inte ens sena, utan istället tidiga timmen fortfarande satt och sluddrigt försökte få en ladyboy i en säck med sig hem. Det var en ganska nedslående men väntad bild. Jag och en annan Stockholmit vadade igenom det sista nattmörkret och hittade tillslut ett härbärge med lediga rum. Han behövde sova och gick in till sitt och nannade medans jag begav mig ut på upptäcktsfärd i den nya staden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar