Dag: Söndag 25:e Oktober 2009
Tid: 01:23
Det här kan vara det sista nån hör från mig. Snart kommer jag bara vara ett eko i tidsrymdens korridorer; kvarglömd på plattformen när primärtidslinjens tåg lämnar stationen. För varje timme som går flyter jag längre och längre bort från allt jag känner, ut i det okända. Min lägenhet, i vilken jag tejpat för fönster, dörrar och ventilation för att undvika temporala läckor, blir min farkost på resan in i icketidens mörker.
Medans resten av världen glatt firar den extra timmen vintertidsomställningen skapar, har jag tagit tillfället i akt att genomföra en livslång plan. För 6 och en halv primärtimmar sen, klockan 01:59 den 25:e Oktober 2009 lossade jag förtöjningen som höll mig kvar i eran värld. Jag ställde tillbaka klockan en timme tlll 01:00. En timme senare gjorde jag det igen. Och igen. Och Igen. Jag lever nu i en oändlig kronologisk fantomloop, cirka 6 primärtimmar ifrån er. Med tiden kommer det bli mer. Då jag skärmat av mina fönster, stängt av radion och tagit ur batteriet ur telefonen för att förhindra tidsparadoxer och därmed min egen undergång, vet jag ännu inte hur universum ser ut utanför mina förseglade fönster. Jag kommer att vänta några timmar till innan jag tittar ut, för att försäkra mig om att min kronodistans är tillräckligt stor för att inte längre utgöra något hot för eran verklighet.
Det här meddelandet är det enda jag vågar skicka ut i det som för 6 timmar sen var mitt universum. Kanske når det er. Kanske inte. Jag vet inte hur lång resan kommer bli, eller vart jag är på väg; men var inte oroliga och önska mig lycka till: Jag har all tid i världen.
söndag, oktober 25, 2009
torsdag, september 10, 2009
Sånt jag fnular på när jag ska sova
Jag skulle kunna vara rik just nu. Snuskigt rik. Om jag inte bara vore så lat. Anledningen till detta är att jag kommit på ännu en fantastisk film som om några år kommer snappas upp via jordens biomorfiska fält av en kokainberikad filmproducent och släppas på den globala marknaden som 2015 års stora kassako.
Eftersom jag vet att jag själv aldrig kommer slag i saken ska jag göra livet lättare för filmproducenten och nu ge bort iden alldeles gratis.
Titel : Miss Universum
Premiss:
Det är finalen i årets Miss universumtävling och amerikanskan *valfritt namn* står i rampljuset med tiara och blommor och har precis blivit utsedd till universum vackraste kvinna. På natten i hennes hotellrum dyker en mystisk främling upp och erbjuder henne att vara med i vad han kallar "det riktiga miss universum". Hon förstår inte vad han menar och tackar vänligt men bestämt nej. Han zappar henne med en zapppistol och hon vaknar upp på ett rymdskepp. HON SKA VARA MED I EN SKÖNHETSTÄVLING FÖR HELA UNIVERSUM. Kanske följer hennes zany småbögiga assistent med också för extra comic relief. Fantastiskt roliga äventyr följer i vimlet i skönhetstävlingen med alla dom andra tävlandena som naturligtvis är allt från groteska träskmonster till fågelälgar.
Kanske sitter hon i sminket och blir sminkad jättekonstigt för att sminkösen är utomjording och inte fattar hur en människa ska se ut.
Kanske träffar hon en snygg utomjordisk kille också.
Kanske lär hon sig en livsläxa för att hon varit dryg innan för att hon varit så snygg och hon får lära sig att skönhet faktiskt sitter i betraktarens öga genom att se alla dom andra skönhetsmisserna som från hennes smala mänskliga perspektiv ser konstiga ut.
Tänker att det även kanske finns nån form av konspiration bakom skönhetstävlingen som på nått sätt kan leda till universum undergång som hon kanske avslöjar.
Hursomhelst. Att den här filmen inte gjorts är ett jävla mysterium.
Vad väntar du på? GÖR FILMEN. Så blir du rik. MISS UNIVERSUM.
Eftersom jag vet att jag själv aldrig kommer slag i saken ska jag göra livet lättare för filmproducenten och nu ge bort iden alldeles gratis.
Titel : Miss Universum
Premiss:
Det är finalen i årets Miss universumtävling och amerikanskan *valfritt namn* står i rampljuset med tiara och blommor och har precis blivit utsedd till universum vackraste kvinna. På natten i hennes hotellrum dyker en mystisk främling upp och erbjuder henne att vara med i vad han kallar "det riktiga miss universum". Hon förstår inte vad han menar och tackar vänligt men bestämt nej. Han zappar henne med en zapppistol och hon vaknar upp på ett rymdskepp. HON SKA VARA MED I EN SKÖNHETSTÄVLING FÖR HELA UNIVERSUM. Kanske följer hennes zany småbögiga assistent med också för extra comic relief. Fantastiskt roliga äventyr följer i vimlet i skönhetstävlingen med alla dom andra tävlandena som naturligtvis är allt från groteska träskmonster till fågelälgar.
Kanske sitter hon i sminket och blir sminkad jättekonstigt för att sminkösen är utomjording och inte fattar hur en människa ska se ut.
Kanske träffar hon en snygg utomjordisk kille också.
Kanske lär hon sig en livsläxa för att hon varit dryg innan för att hon varit så snygg och hon får lära sig att skönhet faktiskt sitter i betraktarens öga genom att se alla dom andra skönhetsmisserna som från hennes smala mänskliga perspektiv ser konstiga ut.
Tänker att det även kanske finns nån form av konspiration bakom skönhetstävlingen som på nått sätt kan leda till universum undergång som hon kanske avslöjar.
Hursomhelst. Att den här filmen inte gjorts är ett jävla mysterium.
Vad väntar du på? GÖR FILMEN. Så blir du rik. MISS UNIVERSUM.
tisdag, september 08, 2009
Det nya, det svåra, det varma
Allt är inte guld och gröna skogar när man skaffar en ny lägenhet. Tillexempel finns det stor risk att man skadar sig på alla nya ateraljer och pinaler som man inte är vad vid. Idag var det min nya gasspis som var boven i dramat. Eller min egen dumhet. Såhär gick det iallafall till.
Jag sätter på köttbullar och makaroner på stekning/kokning och går ut och sätter mig i salongen. Då jag uppenbarligen missberäknat värmen på gaslågan känner jag redan efter någon minut att det börjar lukta bränt och springer ut i köket för att rädda situationen. Väl därinne börjar brandlarmet tjuta och jag snurrar runt på stället i panik, eftersom jag inte har en aning om var branvarnaren sitter i den här lägenheten. Det piper om larmet, fräser om pannan och köttbullarna ser inte alls glada ut över situationen. "Varfaaaan sitter brandvarnarn i den här lägenheten", skriker jag högt för mig själv, vänder på klacken och springer rakt in i kanten på köksdörren som jag i paniken ställt upp. Jag lyckas omtöcknad ta mig ut i hallen och följer nu som en fladdermus det öronbedövande ljudet tills jag hittar källan till olätet och sliter ur innanmätet i vredesmod.
Sen tillbaka ut i köket, sliter stekpannan från spisen och slänger köttbullarna i vasken. Väl där kommer jag på att makaronerna!dom blir ju överkokta! Jag tar tag i den gaffel som ligger bredvid spisen och som jag tidigare använt för att röra med. En blixtrande smärta far upp genom handen och armen och en nästan glödande gaffeln faller med en skräll tillbaka ner på den borstade stålytan. På med kranen. In med handen. Skölja skölja. Ajajaj, Men makaronerna! dom blir ju fortfarande överkokta; med den stackars skadade högerhanden fortfarande under vattenstrålen sträcker jag mig med vänsterhanden för att se om jag kanske når att röra samtidigt som jag kyler högern och greppar instinktiv första bästa redskap som verkar vara lämpligt för ändamålet. Dessvärre är det samma gaffel som förra gången och den korta luftturen den tidigare tagit då den vådasvett min högerhand har inte gjort mycket för att sänka temperaturen. Vänstertassen far upp i en spasm av smärta och på nytt är gaffeln luftburen. Den gör en nätt liten saltomortal och landar med ett ljudligt plums och en rejäl skvätt i den kokande kastrullen med nu ganska grötig pasta. In med andra handen under vattnet. Nu, sönderbränd och förödmjukad av min egen dumhet kan jag bara med en liten tår i ögat stå och se på när dom sista resterna av min så länge efterlängtade middag kokas ner till en oätbar sörja. Och bredvid min händer i vasken ligger 14 små, kolsvarta köttbullar och hånler.
Jag sätter på köttbullar och makaroner på stekning/kokning och går ut och sätter mig i salongen. Då jag uppenbarligen missberäknat värmen på gaslågan känner jag redan efter någon minut att det börjar lukta bränt och springer ut i köket för att rädda situationen. Väl därinne börjar brandlarmet tjuta och jag snurrar runt på stället i panik, eftersom jag inte har en aning om var branvarnaren sitter i den här lägenheten. Det piper om larmet, fräser om pannan och köttbullarna ser inte alls glada ut över situationen. "Varfaaaan sitter brandvarnarn i den här lägenheten", skriker jag högt för mig själv, vänder på klacken och springer rakt in i kanten på köksdörren som jag i paniken ställt upp. Jag lyckas omtöcknad ta mig ut i hallen och följer nu som en fladdermus det öronbedövande ljudet tills jag hittar källan till olätet och sliter ur innanmätet i vredesmod.
Sen tillbaka ut i köket, sliter stekpannan från spisen och slänger köttbullarna i vasken. Väl där kommer jag på att makaronerna!dom blir ju överkokta! Jag tar tag i den gaffel som ligger bredvid spisen och som jag tidigare använt för att röra med. En blixtrande smärta far upp genom handen och armen och en nästan glödande gaffeln faller med en skräll tillbaka ner på den borstade stålytan. På med kranen. In med handen. Skölja skölja. Ajajaj, Men makaronerna! dom blir ju fortfarande överkokta; med den stackars skadade högerhanden fortfarande under vattenstrålen sträcker jag mig med vänsterhanden för att se om jag kanske når att röra samtidigt som jag kyler högern och greppar instinktiv första bästa redskap som verkar vara lämpligt för ändamålet. Dessvärre är det samma gaffel som förra gången och den korta luftturen den tidigare tagit då den vådasvett min högerhand har inte gjort mycket för att sänka temperaturen. Vänstertassen far upp i en spasm av smärta och på nytt är gaffeln luftburen. Den gör en nätt liten saltomortal och landar med ett ljudligt plums och en rejäl skvätt i den kokande kastrullen med nu ganska grötig pasta. In med andra handen under vattnet. Nu, sönderbränd och förödmjukad av min egen dumhet kan jag bara med en liten tår i ögat stå och se på när dom sista resterna av min så länge efterlängtade middag kokas ner till en oätbar sörja. Och bredvid min händer i vasken ligger 14 små, kolsvarta köttbullar och hånler.
söndag, september 06, 2009
Vetenskapstimmen
Det här är några av de mest kända fotografierna i världen. De anses vara viktiga och betydelsefulla av många olika anledningar; och visst, det är tufft att luncha sådär högt upp; men det finns en bild, som inte lika många känner till men som borde toppa alla listor i världen över viktigaste fotografier. Det är hubbles deep field image från 1996.
Såhär ser den ut.
Nu tänker du kanske: "wille, det är en bild av rymden, rymden ser man ju varje natt, allvarligt talat hur kan det vara en viktigare bild än när dom amerikanska trupperna satte upp sin flagga på Iwo-jima och andra världskriget började gå mot sitt slut?"
Jo låt mig förklara.
Bilden du ser är inte rymden, eller snarare inte rymden vi ser varje gång solen går ner. 1996 fick några rymdforskare en lite annorlunda ide och bestämde sig för att rikta Hubbleteleskopet INTE mot coola stjärnkonstellarioner eller våra grannplaneter som dom brukade göra, utan valde istället att sikta in det på en av de få platser på stjärnhimlen där det fanns precis ingenting. En liten area inte större än ett sandkorn på en armlängsavstånd där ingenting syntes. Det gigantiska teleskopet fokuserade, öppnade sina linser och hölls öppet i hela 10 dagar. Forskare över hela världen var råsura över det här eftersom det ansågs vara ett fruktansvärt slöseri med resurser att fotografera precis ingenting med var som är världens dyraste kamera. Dom fick dock äta upp sin kritik med salt när resultatet kom.
Under de tio dagarna som teleskopet hölls öppet, nådde foton(alltså fåtåån, inte foton som i fotografi) efter foton de känsliga sensorerna och bilden som långsamt skapades var den du ser här ovan. Varje prick, färgklick och moln är en galax, en exploderande stjärna, eller resterna av döende himlakropper som ligger så långt bort att det i stort sett är rymden BAKOM våran rymd. Mycket av det som syns hände för 13 miljarder år sedan.Det är ett foto tagit 13 MILJARDER ÅR BAKÅT I TIDEN. Det är ett foto av vad som var ett mycket ungt universum strax efter dess födelse, och det bevisade en stor del av alla teorier vetenskapsmän har haft om universum ända sen dom gamla grekerna, och som får mig att känna mig väldigt väldigt pytteliten.
Jag fattar att inte alla finner det här lika fascinerande som jag gör, men tänk efter en stund vad bilden betyder. Vad den säger om universum; och framförallt vad den säger om våran planet och dess historia.
huh nu får jag rysningar igen. Älska rymden.
fredag, september 04, 2009
Jag har ett problem. Jag packade upp mina böcker/serier/dvder idag och insåg att om man inte kände mig och bara tittade i min bokhylla så skulle man kunna tro att
1) Jag är ett barn
2) Jag läser inte böcker
Fördelningen ser ut ungefär såhär:
60procent serier
20procent dvder
20procent böcker
Det ser dåligt ut. Jag har ju faktiskt läst väldigt många fler böcker än vad jag äger; problemet är att jag rätt ofta ger bort böcker när jag läst klart dom eller lånar ut dom och glömmer bort det. Ganska ofta hamnar böcker i badkaret också vilket inte gör dom speciellt presentabla. Men jag läser ju faktiskt ganska mycket böcker,iallafall periodvis; men det skulle man inte kunna tro om man tittade i min nyupppackade bokhylla. Bara på min senaste långsemester läste jag drygt 39 romaner och en faktabok(Om Genghis Kahn); eller om man så vill 8400 sidor(om man lite lågt räknar varje bok till 210 sidor), eller 60 sidor om dan om man låtsas att jag läste precis varje dag. Men det finns det ju inget bevis för eftersom jag gav bort allihopa till en thailändare som skulle starta ett bibliotek.
Jag har två alternativ här:
1) Försöka göra en lista med hjälp av min adressepok-metod över alla böcker jag har läst i livet och sen köpa varenda en för att ge min bokhylla den dignitet den förtjänar
eller
2)skita i vad folk tror och fortsätta med att stolt paradera kalleankaspocket nr.39 och årgångslarsson från 97
Ska tänka lite på saken.
1) Jag är ett barn
2) Jag läser inte böcker
Fördelningen ser ut ungefär såhär:
60procent serier
20procent dvder
20procent böcker
Det ser dåligt ut. Jag har ju faktiskt läst väldigt många fler böcker än vad jag äger; problemet är att jag rätt ofta ger bort böcker när jag läst klart dom eller lånar ut dom och glömmer bort det. Ganska ofta hamnar böcker i badkaret också vilket inte gör dom speciellt presentabla. Men jag läser ju faktiskt ganska mycket böcker,iallafall periodvis; men det skulle man inte kunna tro om man tittade i min nyupppackade bokhylla. Bara på min senaste långsemester läste jag drygt 39 romaner och en faktabok(Om Genghis Kahn); eller om man så vill 8400 sidor(om man lite lågt räknar varje bok till 210 sidor), eller 60 sidor om dan om man låtsas att jag läste precis varje dag. Men det finns det ju inget bevis för eftersom jag gav bort allihopa till en thailändare som skulle starta ett bibliotek.
Jag har två alternativ här:
1) Försöka göra en lista med hjälp av min adressepok-metod över alla böcker jag har läst i livet och sen köpa varenda en för att ge min bokhylla den dignitet den förtjänar
eller
2)skita i vad folk tror och fortsätta med att stolt paradera kalleankaspocket nr.39 och årgångslarsson från 97
Ska tänka lite på saken.
torsdag, september 03, 2009
Den nya vägen
Eftersom livet i backspegeln alltid bara är ett virrvarr av öl, födelsedagar, torsdaskvällar och bilresor till göteborg, så är det bra att kategorisera sina upplevelser för att inte helt tappa minnet. Jag gillar att måla med väldigt stora penseldrag och har därför valt att dela upp mitt livs epoker i adresser. Alltså för att slippa mikroanalysera allt och komma ihåg specialtillfällen där kanske bara egentligen hände en rolig grej så slår jag ihop allting som hänt under den tiden jag bor på samma adress till en enda vecka i minnet. Några exempel:
1.På madbäcksvägen var jag liten
2.På sanktgöransgatan var jag äcklig, solade solarium och åt mycket korv med bröd och samlade ihop pengar till min eftergymnasietresa
3.på, herregud jag minns inte vart jag bodde/där föll det resonemanget/, i sundbyberg iallafall hade jag långt hår, åt mycket kebabpizza och var sambo och sjöng singstar
4.På kocksgatan hade jag katter, var mycket på Carmen, skaffade facebook, fick massa nya vänner, och badade badkar och åkte till soptippar i en volvo.
Så tänker jag. Man behöver inte vara så noggrann.
Nu på min nya adress vet jag inte vad som kommer hända än. Det är här dom nya, vindlande willevägarna har sin början, och vart dom slutar; ja det vet bara Strindberg i sin himmel.
1.På madbäcksvägen var jag liten
2.På sanktgöransgatan var jag äcklig, solade solarium och åt mycket korv med bröd och samlade ihop pengar till min eftergymnasietresa
3.på, herregud jag minns inte vart jag bodde/där föll det resonemanget/, i sundbyberg iallafall hade jag långt hår, åt mycket kebabpizza och var sambo och sjöng singstar
4.På kocksgatan hade jag katter, var mycket på Carmen, skaffade facebook, fick massa nya vänner, och badade badkar och åkte till soptippar i en volvo.
Så tänker jag. Man behöver inte vara så noggrann.
Nu på min nya adress vet jag inte vad som kommer hända än. Det är här dom nya, vindlande willevägarna har sin början, och vart dom slutar; ja det vet bara Strindberg i sin himmel.
söndag, maj 31, 2009
bara vanligt vatten
jag har översvämmat mitt badkar. Allt flyter runt i badrummet. Jag leker Waterworld. Det blir nog dyrt det här. Fast det får det vara värt.
torsdag, maj 21, 2009
två generationer av små gratulationer
Grattis på födelsedagen mamma! Du fick en välskapt dotter som heter Julia Filippa just på detta datum. I vanliga fall kanske det är kostumärt att gratulera personen som föddes, men allvarligt talat så är det ju modern som gör allt jobb.
Naturligtvis en gratulation också till min lilla syster Julia som visserligen kom till världen, men som inte ansträngde sig speciellt mycket för att bli till och som sedan sin födsel spenderat ungefär 10 minuter i sitt hemland. Otacksamma skitunge.
GRATTIS LILLA SYSTER!
Naturligtvis en gratulation också till min lilla syster Julia som visserligen kom till världen, men som inte ansträngde sig speciellt mycket för att bli till och som sedan sin födsel spenderat ungefär 10 minuter i sitt hemland. Otacksamma skitunge.
GRATTIS LILLA SYSTER!
tisdag, maj 19, 2009
Min gud är större än din gud
Jesus är inget för mig och Shiva och Oden har inte många pluspoäng i min bok. Jag är inte religös, har aldrig varit, och kommer aldrig att bli. Trots att jag växte upp i sveriges Jerusalem, Fiskebäck(eller västkustens Jönköping) har jag aldrig haft behovet av en gud eller flera. Men jag kan förstå känslan. Ibland när jag tänker på universum så tror jag att jag får jag vad jag tror är en närmast religös upplevelse, och hur kan man inte få det.Lyssna här.
Från början fanns ingenting. Sen kom the big bang, som kanske inte alls var speciellt stor men eftersom det inte fanns nånting annat att jämföra med så var den ju oändligt mycket större än allting annat som inte fanns, och då skapades det vi kallar för universum. Då var typen allting ett enda stort moln av jättevarm gas som under miljarder år svalnade och blev stoft och planeter och asteroider och stjärnor och svarta hål och galaxer och troligtvis en miljard till saker som vi aldrig kommer att varken se eller höra. Nånstans där i den vevan skapades jorden som bara var ungefär en enda asstor och häftig vulkan som bara kräktes lava från sitt innanmäte. Sen genom en total chansning som var typ 1 mot 1111111000230300302002020203020203418535395959392920303020202340204024020420495202003, så kombinerade några atomer ihop sig där i den kokande sörjan och skapade liv. Sen blev atomerna lite bakterier och sen en fisk och en en apa och sen en människa som byggde en sjukt lång mur och nu har vi Iphones och har skickat radiostyrda bilar till mars. Vi formar komplexa sociala band, älskar, sörjer och förstår instinktivt hur man ska göra för att föra livet vidare och vi kan googlesöka och hitta flera tusen bilder på gulliga katter som inte kan stava. Vet du hur långt det är till mars? Det har jag kollat upp, det är EN HALV MILJARD KILOMETER.
en. halv. miljard.
Från början fanns ingenting. Sen kom the big bang, som kanske inte alls var speciellt stor men eftersom det inte fanns nånting annat att jämföra med så var den ju oändligt mycket större än allting annat som inte fanns, och då skapades det vi kallar för universum. Då var typen allting ett enda stort moln av jättevarm gas som under miljarder år svalnade och blev stoft och planeter och asteroider och stjärnor och svarta hål och galaxer och troligtvis en miljard till saker som vi aldrig kommer att varken se eller höra. Nånstans där i den vevan skapades jorden som bara var ungefär en enda asstor och häftig vulkan som bara kräktes lava från sitt innanmäte. Sen genom en total chansning som var typ 1 mot 1111111000230300302002020203020203418535395959392920303020202340204024020420495202003, så kombinerade några atomer ihop sig där i den kokande sörjan och skapade liv. Sen blev atomerna lite bakterier och sen en fisk och en en apa och sen en människa som byggde en sjukt lång mur och nu har vi Iphones och har skickat radiostyrda bilar till mars. Vi formar komplexa sociala band, älskar, sörjer och förstår instinktivt hur man ska göra för att föra livet vidare och vi kan googlesöka och hitta flera tusen bilder på gulliga katter som inte kan stava. Vet du hur långt det är till mars? Det har jag kollat upp, det är EN HALV MILJARD KILOMETER.
en. halv. miljard.
måndag, maj 18, 2009
A memory of running
Förr i tiden kunde jag springa. Klapp klapp klapp klapp lät det längsmed gatorna i påvelund när jag var på väg hem från kompisar, skola, eller av lokala föreningar arrangerade idrottsutövningar. Mamma kunde alltid höra flera minuter i förväg när jag var på väg hem, eftersom mina små snabba fågelhjärtsfotsteg ekade mellan tegelväggarna, husvagnarna och de prydligt trimmade häckarna som illa siktad maskingevärseld. Västsveriges Forrest Gump var jag och sprang överallt gjorde jag. Vårt 1.7 kilometer låga elljusspår tillryggalade lille Wille vid ett tillfälle på 6.24 minuter, vilket tydligen var väldigt fort.
Omnia mutantur. Allt förändras. Så även konditionen.
Efter 2 kilometer i den ljusa stockholmskvällen har jag blodsmak i munnen och dallriga ben av gele. Men jag kom längre än förra veckan iallafall. Inom en snar framtid skall jag resa hem till min barndoms gladiatorarena och springa elljusspåret på 6.23. Skall bara träna lite till först.
Omnia mutantur. Allt förändras. Så även konditionen.
Efter 2 kilometer i den ljusa stockholmskvällen har jag blodsmak i munnen och dallriga ben av gele. Men jag kom längre än förra veckan iallafall. Inom en snar framtid skall jag resa hem till min barndoms gladiatorarena och springa elljusspåret på 6.23. Skall bara träna lite till först.
torsdag, april 23, 2009
fuska inte och klicka på länken förns du gissat
Tobias Dahl säger:
vet du vad jag tyckte var det coolaste av allt när jag var liten? Jag bara sa "när jag blir vuxen skall jag skaffa mig en sån här"
wille säger:
en vadå?
Tobias Dahl säger:
gissa
wille säger:
jaha
wille säger:
umm
wille säger:
sköna skor?
Tobias Dahl säger:
om du gissar rätt på 10 försök får du 10 000kr
Tobias Dahl säger:
skor, fel
wille säger:
en mustasch
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
jag har inte skaffat den
wille säger:
är det nåt du HAR skaffat?
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
jag gillar den inte så mycket nu längre
wille säger:
nej jag kan inte komma på
wille säger:
mittbena
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
en grej
Tobias Dahl säger:
alltså en sak
Tobias Dahl säger:
pryl
wille säger:
freestyle
Tobias Dahl säger:
nop
wille säger:
ferrari
wille säger:
testarossa
Tobias Dahl säger:
hur många har du gissat nu
wille säger:
5
Tobias Dahl säger:
nej, men nära
wille säger:
lamborghini?
Tobias Dahl säger:
nop
Tobias Dahl säger:
6
wille säger:
en ferrari-overall
Tobias Dahl säger:
7
Tobias Dahl säger:
nooo
Tobias Dahl säger:
men nära
wille säger:
jag tyckte det var coolt när jag var liten
wille säger:
ferrarikeps
Tobias Dahl säger:
9
wille säger:
gud det här är ju omjöligt
Tobias Dahl säger:
inget med ferrari
Tobias Dahl säger:
bil
Tobias Dahl säger:
biltillbehör
Tobias Dahl säger:
sista nu
wille säger:
dubbla avgasrör?
Tobias Dahl säger:
nop
Tobias Dahl säger:
svaret:......
Tobias Dahl säger:
http://www.sixpackonline.se/images/produkter/20071122220840grt-741.jpg
wille säger:
lol
wille säger:
snyggt
Tobias Dahl säger:
kedjeratt
wille säger:
mmm
Tobias Dahl säger:
ganska fett
vet du vad jag tyckte var det coolaste av allt när jag var liten? Jag bara sa "när jag blir vuxen skall jag skaffa mig en sån här"
wille säger:
en vadå?
Tobias Dahl säger:
gissa
wille säger:
jaha
wille säger:
umm
wille säger:
sköna skor?
Tobias Dahl säger:
om du gissar rätt på 10 försök får du 10 000kr
Tobias Dahl säger:
skor, fel
wille säger:
en mustasch
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
jag har inte skaffat den
wille säger:
är det nåt du HAR skaffat?
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
jag gillar den inte så mycket nu längre
wille säger:
nej jag kan inte komma på
wille säger:
mittbena
Tobias Dahl säger:
nej
Tobias Dahl säger:
en grej
Tobias Dahl säger:
alltså en sak
Tobias Dahl säger:
pryl
wille säger:
freestyle
Tobias Dahl säger:
nop
wille säger:
ferrari
wille säger:
testarossa
Tobias Dahl säger:
hur många har du gissat nu
wille säger:
5
Tobias Dahl säger:
nej, men nära
wille säger:
lamborghini?
Tobias Dahl säger:
nop
Tobias Dahl säger:
6
wille säger:
en ferrari-overall
Tobias Dahl säger:
7
Tobias Dahl säger:
nooo
Tobias Dahl säger:
men nära
wille säger:
jag tyckte det var coolt när jag var liten
wille säger:
ferrarikeps
Tobias Dahl säger:
9
wille säger:
gud det här är ju omjöligt
Tobias Dahl säger:
inget med ferrari
Tobias Dahl säger:
bil
Tobias Dahl säger:
biltillbehör
Tobias Dahl säger:
sista nu
wille säger:
dubbla avgasrör?
Tobias Dahl säger:
nop
Tobias Dahl säger:
svaret:......
Tobias Dahl säger:
http://www.sixpackonline.se/images/produkter/20071122220840grt-741.jpg
wille säger:
lol
wille säger:
snyggt
Tobias Dahl säger:
kedjeratt
wille säger:
mmm
Tobias Dahl säger:
ganska fett
måndag, april 20, 2009
Dags att gnugga lampan
Världens bästa brittiska statliga tv gör mig idag väldigt lycklig. Ashes to ashes har säsongspremiär och Jag får gåshus bara jag tänker på Gene Hunt. The Gene genie.
Världens finaste svin.
I går var jag på pjemiär av Melvin också. Kortfilmen som jag slavade med samtidigt som Mirrors Edge crunchade som värst förra året. Men nu ska den tydligen visas på biografer runt om i lande som en del av nån form av barn-program så det får det vara värt. Barnen skrattade mycket på visningen och föräldrarna kommer nog ha ett sjå med att få dom att sluta kalla varandra för pucko.
Nu börjar det. Ashes.
THIS MEANS NOTHING TO MEEEE OHHH VIENNA sjunger ultravox och 80talet sköljer över mig som att dom senaste 20åren inte gått alls. Wake upp.
Världens finaste svin.
I går var jag på pjemiär av Melvin också. Kortfilmen som jag slavade med samtidigt som Mirrors Edge crunchade som värst förra året. Men nu ska den tydligen visas på biografer runt om i lande som en del av nån form av barn-program så det får det vara värt. Barnen skrattade mycket på visningen och föräldrarna kommer nog ha ett sjå med att få dom att sluta kalla varandra för pucko.
Nu börjar det. Ashes.
THIS MEANS NOTHING TO MEEEE OHHH VIENNA sjunger ultravox och 80talet sköljer över mig som att dom senaste 20åren inte gått alls. Wake upp.
onsdag, april 08, 2009
måndag, april 06, 2009
min favvis
är han(hon?) den lilla som står framför dom två stora. Hade han(hon) vart min hade hon(han) hetat 'Scrapper'. Och kunnat prata.
lördag, april 04, 2009
Historiens vingslag
På planet hit satt jag bredvid en äldre herre från Kalifornien. Hans namn var Mr. B1ngham Kirk och hade varit i 100 länder i sina dagar och tillochmed på Antarktis. Hans fru var också med och han förklarade att dom aldrig hade fått några barn och la alla sina pengar på att resa istället.
Han berättade också att han 1940 varit stridspilot i det amerikanska flygvapnet och flugit p-51 Mustanger över Europa i andra världskriget. Han slöt ögonen och började prata "I remember...it was the spring of 1940 and I had just turned twenty and the hun was pouring in over the borders..me and my buddy Carl; my wingman at the time, were on our first short distance recon mission..." och det kändes som början på en tomhankskrigsfilm, att kameran skulle zooma in på hans ögon och det skulle fejda över till ett blekt krigshärjat europa och en granat skulle explodera bredvid mig. Men det gjorde det inte. Istället kom matvagnen och Bingham avbröt sin berättelse och sa för femte gången "Excuse me young man, my name is B1ngham Kirk of California, what is your name?"
Han berättade också att han 1940 varit stridspilot i det amerikanska flygvapnet och flugit p-51 Mustanger över Europa i andra världskriget. Han slöt ögonen och började prata "I remember...it was the spring of 1940 and I had just turned twenty and the hun was pouring in over the borders..me and my buddy Carl; my wingman at the time, were on our first short distance recon mission..." och det kändes som början på en tomhankskrigsfilm, att kameran skulle zooma in på hans ögon och det skulle fejda över till ett blekt krigshärjat europa och en granat skulle explodera bredvid mig. Men det gjorde det inte. Istället kom matvagnen och Bingham avbröt sin berättelse och sa för femte gången "Excuse me young man, my name is B1ngham Kirk of California, what is your name?"
fredag, april 03, 2009
torsdag, april 02, 2009
dumpad
Jag blev precis rekommenderad websidan www.omegle.com . Där paras man ihop med en random person och kastas in i en en-mot-en-chat. Det är mycket obehagligt. Och jag är tydligen inte så himla bra på kallprat eftersom min första samtalspartner disconnectade efter 30 sekunder. Jag känner mig dumpad.
testa. Det är väldigt konstigt.
testa. Det är väldigt konstigt.
onsdag, april 01, 2009
Din lilla terrorist
2 timmar tog det. Två timmar innan man blev arresterad av arabiska säkerhetsstyrkor. Jag är väldigt nöjd. Hade räknat med minst 4. Nu har jag kanske lärt mig att inte ta detaljbilder på Finansministeriets brandutgångar.
Vi får se vad det blir imorgon.
Vi får se vad det blir imorgon.
lördag, mars 14, 2009
Hemma
Nu är jag hemma. Efter en lång och hård flygning över världen landade jag. Dessvärre hade jag inga varma kläder. Det var kallt.Ingen hade berättat att det skulle va snö. På kvällen skulle jag träffa håkan å tobbe å lisa å äta lite indisk mat innan jag slocknade av utmattning. När jag kom det var nya killen också där och jag började ana oråd. Sen trillade dom in en och en tills nästan alla borden var där. Mitt livs första welcome home surprise party. Jag blev generad. Och väldigt glad. Idag ska jag utforma en reklamkampanj som går ut på att man ska skänka sina glasögon till afrika.
torsdag, mars 12, 2009
Mera
Jag har ju varit inne ganska mycket på förritiden den senaste tiden. Idag kom jag på att i framtiden kommer ju ingen nånsin ha tråkigt för det kommer ju finnas en så stor buffer av litteratur och film och musik att man inte kommer hinna kolla igenom allt i bak-katalogen ens om man försöker.
När jag var liten fanns det typ karate kid, willow, dödligt vapen och starwars som var coolt. I framtiden kommer det finnas mycket mer. Det är orättvist och ingen kommer behöva vänta på nånting. Som typ nu att ah om man gillar Harry Potter tillexempel så måste man vänta 2 år tills nästa bok kommer osv, men i framtiden finns ju redan ALLA Harry Potterböckerna redan. Men då kom jag på att i förrtiden när böckerna började komma, alltså dom allra första böckerna då måste det ju vart skittråkigt för när man läst den senaste deckarn eller så så fanns det ju INGET annat att läsa heller medans man väntade på uppföljarn för det fanns ju bara typ 4 böcker och 2 av dom var bibeln. och dessutom trycktes det säkert bara typ 100 ex av varje bok så man var tvungen att låna av varandra och så och var säkert tvungen att vänta ännu längre på grund av det. Förritiden lär vart sjukt tråkigt.
När jag var liten fanns det typ karate kid, willow, dödligt vapen och starwars som var coolt. I framtiden kommer det finnas mycket mer. Det är orättvist och ingen kommer behöva vänta på nånting. Som typ nu att ah om man gillar Harry Potter tillexempel så måste man vänta 2 år tills nästa bok kommer osv, men i framtiden finns ju redan ALLA Harry Potterböckerna redan. Men då kom jag på att i förrtiden när böckerna började komma, alltså dom allra första böckerna då måste det ju vart skittråkigt för när man läst den senaste deckarn eller så så fanns det ju INGET annat att läsa heller medans man väntade på uppföljarn för det fanns ju bara typ 4 böcker och 2 av dom var bibeln. och dessutom trycktes det säkert bara typ 100 ex av varje bok så man var tvungen att låna av varandra och så och var säkert tvungen att vänta ännu längre på grund av det. Förritiden lär vart sjukt tråkigt.
En vanlig dag bland 18 miljoner thailändare
Kära Dagbok
Gårdagen spenderades med en lång busstur från Koh Chang till bangkok i sällskap av två frisörskor från Varberg. Det är dom enda svenskarna jag har pratat med på den här resan sen Myoda och Joc å Röb å Jeep å Julle åkte hem vid nyår. Det är ganska duktigt av mig. Men det innebär förstås att jag kommer prata utlanddsvenska när jag kommer hem. Efter bussresan gick vi och åt sushi hos en stenad israel på Kaosan.
Har idag lekt plastpappa åt mig själv och gett mig en heldag på stan. Jag började med att äta en stärkande frukost innan jag hoppade in i en taxi och begav mig till MBK-gallerian. Väl där sprang jag på lätta skor(alltså på riktigt, dom har typ ingen sula längre och är gjorda av crepepaper) upp till sjunde våningen och spelade House of the Dead 4 med dubbla UZIs tills mina händer blödde; jag har plåster på båda mina avtryckarfingrar nu för att dom har skavsår.
Sen gick till Pepper Lunch. Pepper Lunch är min favviskedja i japan och jag frispel när jag upptäckte att det fanns en i bangkok. Efter maten gick jag och köpte en biobiljett till Watchmen och medans jag väntade på att filmen skulle börja passade jag på att hoppa in hos tandstylisten och ge munnen en helrenovering till det nätta priset av två hundra kronor. 3 timmar senare stod jag hos den burmanesiske skräddaren och hämtade upp min kostym och nu sitter jag i en taxi på väg till flygplatshotellet.
Hejdå Dagboken.
Nähä nu kom vi fel och hamnade på flygplatsen istället. Måste ha konferens med chauförren.
Gårdagen spenderades med en lång busstur från Koh Chang till bangkok i sällskap av två frisörskor från Varberg. Det är dom enda svenskarna jag har pratat med på den här resan sen Myoda och Joc å Röb å Jeep å Julle åkte hem vid nyår. Det är ganska duktigt av mig. Men det innebär förstås att jag kommer prata utlanddsvenska när jag kommer hem. Efter bussresan gick vi och åt sushi hos en stenad israel på Kaosan.
Har idag lekt plastpappa åt mig själv och gett mig en heldag på stan. Jag började med att äta en stärkande frukost innan jag hoppade in i en taxi och begav mig till MBK-gallerian. Väl där sprang jag på lätta skor(alltså på riktigt, dom har typ ingen sula längre och är gjorda av crepepaper) upp till sjunde våningen och spelade House of the Dead 4 med dubbla UZIs tills mina händer blödde; jag har plåster på båda mina avtryckarfingrar nu för att dom har skavsår.
Sen gick till Pepper Lunch. Pepper Lunch är min favviskedja i japan och jag frispel när jag upptäckte att det fanns en i bangkok. Efter maten gick jag och köpte en biobiljett till Watchmen och medans jag väntade på att filmen skulle börja passade jag på att hoppa in hos tandstylisten och ge munnen en helrenovering till det nätta priset av två hundra kronor. 3 timmar senare stod jag hos den burmanesiske skräddaren och hämtade upp min kostym och nu sitter jag i en taxi på väg till flygplatshotellet.
Hejdå Dagboken.
Nähä nu kom vi fel och hamnade på flygplatsen istället. Måste ha konferens med chauförren.
onsdag, mars 11, 2009
söndag, mars 08, 2009
Orsak och Värkar
Vid nåt tillfälle i historien separerades vi frå resten av djurriket lite granna och fick våran fina stora människorhjärna. Men vi visste ju ingenting från början. Vi hade bara stora nästan helt tomma hjärnor som bara visste lika mycket som chimpanserna gjorde ungefär. Jag tror att detta ledde till väldig förvirring. Tillexempel : Barnafödande.
Hur många tusen år efter att vi fått våran analytiska förmåga tog det innan vi insåg att sex och graviditet hade ett samband? Det är ju en ganska lös koppling om man ser det utifrån. Det finns ju inget direkt med graviditeten som skriker : "SNOPPEN GJORDET". Folk måste ju ha trott att gravid var nånting man blev lite hipphoppsomhapp och var en naturlig(jaja, klart det är naturligt men du fattar) och oundviklig del av livet; som bakfyllan.
Hur många tusen år efter att vi fått våran analytiska förmåga tog det innan vi insåg att sex och graviditet hade ett samband? Det är ju en ganska lös koppling om man ser det utifrån. Det finns ju inget direkt med graviditeten som skriker : "SNOPPEN GJORDET". Folk måste ju ha trott att gravid var nånting man blev lite hipphoppsomhapp och var en naturlig(jaja, klart det är naturligt men du fattar) och oundviklig del av livet; som bakfyllan.
fredag, mars 06, 2009
Snipp snapp snut så var sagan slut
re: Visaförlängning efter 90dagar?
hej
tyvärr måste Du söka ett visum på en thailändsk ambassaden , kanske i Laos eller Kambodja, gränsen med 180 adgar är slopad sedan 25 nov.
Lycka till
Med vänlig hälsning
Konsulära avdelningen
Sveriges Ambassad Bangkok
re:re: Visaförlängning efter 90dagar?
Tack för hjälpen! Då flyger jag hem och lägger pengarna på ett solarium istället, ha det så bra!
hejhej
/wille
hej
tyvärr måste Du söka ett visum på en thailändsk ambassaden , kanske i Laos eller Kambodja, gränsen med 180 adgar är slopad sedan 25 nov.
Lycka till
Med vänlig hälsning
Konsulära avdelningen
Sveriges Ambassad Bangkok
re:re: Visaförlängning efter 90dagar?
Tack för hjälpen! Då flyger jag hem och lägger pengarna på ett solarium istället, ha det så bra!
hejhej
/wille
torsdag, mars 05, 2009
så klar
Jag var så klar, så färdig, så redo att åka hem. Nu kanske det inte blir så och isåfall är det håkanbråkans och pisstians fel. Men jag vet ännu icke om jag är välkommen att stanna längre i thailand för jag börjar närma mig mina maxdagar. Jag kanske blir utvisad. Vem vet inte jag, vem vet inte du.
söndag, mars 01, 2009
Änglahund
Det finns väldigt mycket hundar här. Häromdan stal en hund tillexempel min falska thaipod. Den här lilla vovven låg och sov utanför min dörr precis nu när jag skulle äta så det inte gick att öppna. Jag var tvungen att skjuta undan honom med dörren om en säger. Sen satte jag mig ner bredvid honom på verandan i mörkret och klappade honom i tystnad en stund.
Pengarpengarpengar
Idag har jag skattletat i min väska. I blandade valutor och valörer hittade jag ungefär 700 kronor som ackumelerats under de senaste 4 månaderna. Fast inga SEK då alltså eller jo en sliten tjuga som jag använt för att visa kokaintricket med.
Jag hittade även ett mynt som är stort som en liten lilltumnagel bara. Kopparfärgat Baht-mynt som jag aldrig sett förut. Det står 25 på det i pyttesmå bokstäver. Tror det är 0.25 baht. Måste fråga nån om det.
Guten tag Herr Duck!
Jag har till min stora glädje hittat ett tyskt jättetjockt kalankaspocket som ett abbrech i mitt Rosetta Stone-studerande. Nog för att ' Der Bus biegt links ab' är jättekul men det är roligare med Kalle. Men jag läser bara sidorna som har färg, dom andra är trrråkiga.
Donner
Åska är änglar som faller till jorden. Alla kratrar vi hittar överallt som vi tror är från kometer är egentligen ängelavtryck. Alla änglar orsakar förstås inte kratrar, bara dom största. När man först kommer till himlen är man en liten ängel och sen ju längre man är där så blir man större. Det är därför det är extra farligt när det åskar jättehögt för det betyder att gammelänglar faller. Den äldsta ängeln som någonsin fallit var Lucifer, kratern efter honom var så stor att vi kallar den marianergraven nu. Den är 11tusen meter djup mitt ute i havet och leder troligtvis rakt ner till helvete. Det var så han hittade det, helvetet, ungefär som när Bruce Wayne hittar läderlappsgrottan. Små änglar som faller blir kanske bara tillexempel vanliga vattenpölar eller sådär som när asfalten ibland är trasig på vägar. Dom allra minsta blir gullvivor när dom faller och en del till humlor.
Alltså det är ju bara en teori. En del andra tror att åska är elektriska urladdningar i atmosfären.
Idag åskade det så jag trodde jag hela himlen föll ner över mitt huvud.
Alltså det är ju bara en teori. En del andra tror att åska är elektriska urladdningar i atmosfären.
Idag åskade det så jag trodde jag hela himlen föll ner över mitt huvud.
lördag, februari 28, 2009
När stad möter land
Har det skämtats mycket hemma i Svedala om att Luuk tar över på Spåret? Jag vill bara nämna att jag faktiskt visste det före er alla eftersom jag satt bredvid Oldsbergs dotter när han ringde och berättade att han skulle lägga ner.
Det är inte bara ni häftiga stockholmare som frolikar med kändiseliten. Eller deras avkomma. Eller alltså sitter på samma internetcafe.
Det är inte bara ni häftiga stockholmare som frolikar med kändiseliten. Eller deras avkomma. Eller alltså sitter på samma internetcafe.
Houston we have a problem
När det är molnigt ute och bara sol ibland och jag ligger på stranden så leker jag rymdfärja. Då gör man så att man ligger på rygg på handduken och tittar på molnen och när man ser att solen är på väg fram så säger man "WE ARE READY FOR LIFTOFF , BRACE FOR STAGE ONE THRUSTERS" också tar man spjärn i sanden och regnar ner 1.2.3 och när solen kommer fram säger man WE HAVE TAKEOFF I REPEAT WE HAVE TAKEOFF när man känner solen bränna på en också låtsas man att det är lågorna från raketerna man känner genom rymdfärjans fönster. Man kan skaka också men det beror på hur mycket folk som är i närheten. Som ett tips inför sommarn.
torsdag, februari 19, 2009
Skorpanjon
Igårkväll skulle jag demonstrera thaibastuns storhet för Jaime, Brian och deras nya rekryt. På väg till den ombyggda vattentanken passerade vi ett litet mörkt skogsparti med stenig väg. Helt plötsligt skriker Brian till och kastar sig ned på marken och börjar vifta med foten i vädret och slå på den med händerna. en SKORPINJON hade stuckit honom! vi lös på marken med mobiltelefonslamporna och såg den lilla svarta krabaten fly in i buskaget. Nu är det kokta fläsket stekt för Brian tänkte jag. Han och Jaime sprang och satte sig hemma hos första bästa thaiare medans jag å Margo likt antiloper sprang till apoteket för att köpa skorpinjonmedicin. Brian överlevde angreppet men nån bastu blev det minsann inte.
onsdag, februari 18, 2009
Talk to me baby
Asså, såhär. Om man tar ett barn vid födseln och stoppar in barnet i typ ett litet rum eller nåt och låter det växa upp där utan att exponeras för mänskligt tal över huvudtaget. Inte ens det minsta. Ungen har inte en aning om hur svenska eller kroatiska eller rätoromanska(eller är det retro-rumänska?) låter. Hur ser då ungens tankar ut?Som en apas? Fast jag vet ju inte iofs hur en apas tankar ser ut, men jag antar att det är mer som..bilder liksom. Men ungen har ju fortfarande en högt utvecklad mänsklig hjärna som är gjord för att tala och tänka språk.Eller är människohjärnar samma som aphjärnor förutom att vi är bra på grammatik, men varför kan vi då inte lära apbarn prata esperanto(Jag tänker att om man ska lära apor prata människospråk så är nog esperanto lättast eftersom det är så himla lättillgängligt och väl använt). Kanske utvecklar barnet ett eget språk, eller så kanske det finns en primalt basspråk inkodat i DNA:t som ungen faller tillbaka på i brist på annat tankespråk. Som en dosprompt ifall inte windows är installerat. Jag tänker på svenska för det mesta. Eller rövarspråket om jag tänker hemlisar.
söndag, februari 15, 2009
Detta har hänt.
Wilhelm Erik Wintertidh har lämnat Koh Chang, Monica och en oförtjänt status som bögikon bakom sig. Han har bytt ö mot stad, sololja mot luftföroreningar och kalifornska lesbianer mot kanadensiska smyckestillverkare. Kort sagt så har han åkt till Bangkok och återförenats med Jaime och Brian och ska leva lite storstadsliv några dagar innan hans visum går ut och han måste åka till Kambodja en liten liten sväng för att förnya.
torsdag, februari 12, 2009
Tidsbanditer
Min gamla vän Dj Axelsson som jag inte pratat med på tio år la precis till mig på msn.
Jag skickade genaste följande meddelande
"Göru? Jag ska till alex å kolla film nu men jag måste plugga sen för det är kemiprov för oss imorn och Mats sa att det skulle bli asasvårt"
Min förhoppning är att han kommer att tro att jag skickade det där meddelandet när han var offline 1998 och att det kom fram först nu när han pånytt la till mig. Som en försenad flaskpost på willevägar i internetvärlden.
Jag skickade genaste följande meddelande
"Göru? Jag ska till alex å kolla film nu men jag måste plugga sen för det är kemiprov för oss imorn och Mats sa att det skulle bli asasvårt"
Min förhoppning är att han kommer att tro att jag skickade det där meddelandet när han var offline 1998 och att det kom fram först nu när han pånytt la till mig. Som en försenad flaskpost på willevägar i internetvärlden.
onsdag, februari 11, 2009
Världen
är en stor plats. Vet du hur den ser ut? Så tänkte jag häromdan när jag låg i min hängmatta och läste skräplitteratur. Så jag tog fram mitt ritblock och en penna och försökta rita en världskarta utan att fuska. Testa själv. Du kommer känna dig outbildad och korkad.
regler:
1.Ett papper
2.En penna som inte går att sudda
3.Du får inte fuska
4.Du ska alltså rita in så många länder du kan, inte bara generella kontintentkonturer.
5.Ingen tidsbegränsning. Du kommer ändå ge upp ganska fort.
regler:
1.Ett papper
2.En penna som inte går att sudda
3.Du får inte fuska
4.Du ska alltså rita in så många länder du kan, inte bara generella kontintentkonturer.
5.Ingen tidsbegränsning. Du kommer ändå ge upp ganska fort.
söndag, februari 08, 2009
Jamen bilderna då?
Jamen dom kommer dom kommer, men du kan ju kolla på facebook så länge ifall du är så himla nyfiken för det är bara samma ändå.. Förövrigt har både ja å månica blivit tokförkylda av att sova ute på den där ön. Nu kurerar jag mig i bungalon med thai-dvder och grillad kyckling. Det är ändå molnigt ute idag så det gör inte så mycket.
Lechucks Revenge
Kapitel 1.
Där Wille får höra om en mystisk ö och en expedition planeras.
Jag liksom alla andra småbarn som växt upp med Skattkammarön, Robinson Kruse och.. Villevalle i söderhavet? I allafall, det viktiga är att jag alltid velat vara på en öde och ha en eld och bygga grejer av trä. Helst gärna jaga djur och så också, så när Monica på sin breda kalifornska utropade 'Dude, we are sooo camping on one of those islands' och pekade ut mot mot dom bleka utfoggade klumparna vid horisonten, hade jag inte mycket annat att svara än 'Dude,we totally are'.
Vi började planera. Vi skrev listor på saker vi behövde och diskuterade fram och tillbaka på vilket sätt vi skulle ta oss till ön. Monica föreslog luftmadrasser. Jag påpekade att vi faktiskt behövde ha med oss drygt 30 liter dricksvatten och mat för en vecka. Hon ändrade sig och föreslog Kanot. Det dög inte heller och vi enades om att en fiskare med lagom stor båt nog var bäst. Eller enades och enades, Monica blev ett tag besatt av tanken på att köpa en helt egen båt tills jag med min mördande logik och påhittade thailändska sjöfartslag sköt hennes storslagna planer i proverbiell sank.
Kapitel 2.
I vilket wille får sin livs första machete och har möjligheten att äta svenska köttbullar
Vi tog en taxi. Det finns i stort sett bara en väg på Koh Chang, och den går runt ön längsmed kusten. Taxibilarna åker därför kontinuerligt runtruntrunt, vilket om man tänker efter gör att dom egentligen är mer som bussar eftersom det är omöjligt att få dom att ändra färdriktning hur mycket man än tjatar eller trugar med nävarna fulla av Baht.
Vi behövde köpa såg och machete och yxor och lite sånt som vi normalt sett hade köpt på tillexempel Järnia, men eftersom varken Järnia eller Wirströms har någon filial här på ön så var vi lite utelämnade åt turen. Våra försök att förklara för thaisen vad vi var ute efter var ganska döfödda och jag tror dom mest antog att vi ville slåss när jag med mina arma viftandes i den heta solen försökte illustrera vad jag antog var ett korrekt användande av en machete.
Med händerna som kepskärmar över ögonen spanande vi utmed vägarna för att hitta ett lämpligt byggvaruhus och till min stora förvåning skådade mitt norra öga just en sådan byggnad som i svenska sammanhang skulle kunna husera ett enklare Fridells. 'Dude, thats totally a home depot, man', sa jag(Home Depot, har jag lärt mig av amerikansk television, är typ byggvaruhusens Ikea i USA) och bankade på rutan så att taxin stannade. Detta var naturligtvis en total chansning och den lagerlokalsliknande byggnaden vi nu närmade oss med av upphetsning stapplande steg, hade lika gärna kunnat vara ett upplag för gamla vinterdäck. Men fru fortuna var med oss och vi presenterades med ett stort urval av vassa metallföremål, rep och spik och kunde med stor hårdvaruaptit mätta vår överlevnadslusta.På hemvägen hittade vi en svensk svennebananrestaurang där feta medelåldersmän satt och drack Singha med sina thaifruar, lyssnades på svenska rocknrollklassiker. Där demonstrerade jag svensk kok-konst för Monica och bjöd på svenska köttbullar med lingon. Det var mycket populärt, men att förklara för en amerikanska att lingon faktiskt inte var samma sak som tranbär, ja det verkade vara stört omöjligt.
Kapitel 3.
I vilket Wille blir strandsatt, bygger ett hem och skadar alla sina kroppsdelar.
Efter mycket om och men lyckades vi hitta oss en liten fiskargobbe och iväg for vi med ett båt lastad till bredden med mat, vatten och allmänna husgeråd. Väl på ön började jag genast leta efter byggmaterial och, äsch, jag låter bilderna tala för sig själva istället. Enjoy.
Där Wille får höra om en mystisk ö och en expedition planeras.
Jag liksom alla andra småbarn som växt upp med Skattkammarön, Robinson Kruse och.. Villevalle i söderhavet? I allafall, det viktiga är att jag alltid velat vara på en öde och ha en eld och bygga grejer av trä. Helst gärna jaga djur och så också, så när Monica på sin breda kalifornska utropade 'Dude, we are sooo camping on one of those islands' och pekade ut mot mot dom bleka utfoggade klumparna vid horisonten, hade jag inte mycket annat att svara än 'Dude,we totally are'.
Vi började planera. Vi skrev listor på saker vi behövde och diskuterade fram och tillbaka på vilket sätt vi skulle ta oss till ön. Monica föreslog luftmadrasser. Jag påpekade att vi faktiskt behövde ha med oss drygt 30 liter dricksvatten och mat för en vecka. Hon ändrade sig och föreslog Kanot. Det dög inte heller och vi enades om att en fiskare med lagom stor båt nog var bäst. Eller enades och enades, Monica blev ett tag besatt av tanken på att köpa en helt egen båt tills jag med min mördande logik och påhittade thailändska sjöfartslag sköt hennes storslagna planer i proverbiell sank.
Kapitel 2.
I vilket wille får sin livs första machete och har möjligheten att äta svenska köttbullar
Vi tog en taxi. Det finns i stort sett bara en väg på Koh Chang, och den går runt ön längsmed kusten. Taxibilarna åker därför kontinuerligt runtruntrunt, vilket om man tänker efter gör att dom egentligen är mer som bussar eftersom det är omöjligt att få dom att ändra färdriktning hur mycket man än tjatar eller trugar med nävarna fulla av Baht.
Vi behövde köpa såg och machete och yxor och lite sånt som vi normalt sett hade köpt på tillexempel Järnia, men eftersom varken Järnia eller Wirströms har någon filial här på ön så var vi lite utelämnade åt turen. Våra försök att förklara för thaisen vad vi var ute efter var ganska döfödda och jag tror dom mest antog att vi ville slåss när jag med mina arma viftandes i den heta solen försökte illustrera vad jag antog var ett korrekt användande av en machete.
Med händerna som kepskärmar över ögonen spanande vi utmed vägarna för att hitta ett lämpligt byggvaruhus och till min stora förvåning skådade mitt norra öga just en sådan byggnad som i svenska sammanhang skulle kunna husera ett enklare Fridells. 'Dude, thats totally a home depot, man', sa jag(Home Depot, har jag lärt mig av amerikansk television, är typ byggvaruhusens Ikea i USA) och bankade på rutan så att taxin stannade. Detta var naturligtvis en total chansning och den lagerlokalsliknande byggnaden vi nu närmade oss med av upphetsning stapplande steg, hade lika gärna kunnat vara ett upplag för gamla vinterdäck. Men fru fortuna var med oss och vi presenterades med ett stort urval av vassa metallföremål, rep och spik och kunde med stor hårdvaruaptit mätta vår överlevnadslusta.På hemvägen hittade vi en svensk svennebananrestaurang där feta medelåldersmän satt och drack Singha med sina thaifruar, lyssnades på svenska rocknrollklassiker. Där demonstrerade jag svensk kok-konst för Monica och bjöd på svenska köttbullar med lingon. Det var mycket populärt, men att förklara för en amerikanska att lingon faktiskt inte var samma sak som tranbär, ja det verkade vara stört omöjligt.
Kapitel 3.
I vilket Wille blir strandsatt, bygger ett hem och skadar alla sina kroppsdelar.
Efter mycket om och men lyckades vi hitta oss en liten fiskargobbe och iväg for vi med ett båt lastad till bredden med mat, vatten och allmänna husgeråd. Väl på ön började jag genast leta efter byggmaterial och, äsch, jag låter bilderna tala för sig själva istället. Enjoy.
Det var då
Sitter vid min vackra eldstad på den öde ön. Jag har blåsor på händerna och brinnande axlar av hårt kroppsarbete. Jag har byggt en ställning till min hängmatta värdig Robinson Kruse själv och har sågat en stor jävla palm på mitten. Alltså en som var död och låg ner redan. Imorgon skall jag såga upp den i fina vedbitar. Sågen har en klinga av svensk stål står det. Bakom om finns bara djungel och framför mig bara mörkt hav. Jag har även sågat upp trä nog för att bygga ett litet bord imorgon. Skall jag bo på en ö ska jag fan göra det ståndsmässigt. Jag tittar upp i hörnet på min lilla lapp och ser att jag har wifi. Dessvärre måste jag köpa en prepaid kort för att komma längre än till deras gatewaysida. Men det är häftigt. Det här är framtiden mina damer och herrar. Och dåtiden. Nu möter igår kan man säga. Elden bestär mest av torra kokosnötsskal just nu. Imorgon blir det riktig brasved som det knastrar om. Vi har grävt ett stort hål i sanden och begravt all mat så den håller sig längre. Det knastrar i munnen när jag tuggar för det är omöjligt att bli av med all sand. Jag skriver många meningar med punkter. För det är så man gör när man är på öde öar. Och det är ju jag. Dags att krypa in i mitt egenhändigt byggda lilla nästanhus. Gonatt.
lördag, januari 31, 2009
Skriet från Willemarken
Imorgon åker vi till en öde ö. Machete, mat och kokkärl har inhandlats tillsammans med diverse andra inventarier. Kommer tillbaka till verkligheten om kanske 3 dar eller så om allt går som det ska, alltså om vi inte får för oss att stanna längre. Eller kortare. Man vet aldrig så noga. Det blir ett långt fotoreportage när jag kommer tillbaka men sålänge får ni nöja er med en gullig bild på en isbjörnsunge.
torsdag, januari 29, 2009
Secret of/Curse of/Escape from
Här står tiden stilla. Eller den kanske inte står stilla men den gör inte så himla mycket väsen av sig. Jag har varit här på Koh Chang nu i drygt 10 dagar och lyckats uträtta exakt ingenting.
>Dom första fyra dagarna spenderade jag i total avskildhet efter att ha rest runt med folk i 3 veckor. Jag låg blundades i en hängmatta och lyssnade på podcasts och ljudböcker dygnet runt tills Monica frågade varför jag låg där och garvade hela tiden. Då började jag hänga med henne och hennes rumskamrat Anna som tyvärr lämnade oss efter 4 dar, alltså hon är inte död, men hon var tvungen att åka tillbaka till Tyskland och intervjua en seriemördare i hans cell precis som Lammen tystnar för hon pluggar kriminologi som en tysk-karibisk Clarice Starling ungefär.
>Jag och Monica har planerat en expedition till en av dom små öarna här utanför för att campa på stranden några dagar och ha ö-råd och sånt, men pågrund av vårat gemensamma intresse att ligga i hängmattor och inte göra nånting alls så har vi ännu inte fått arslet ur men vi har iallafall gjort en lista på saker vi måste köpa innan vi åker.
listan inkluderar men slutar inte med:
-2 machetes
-2 knivar
-Burkmat (ifall vi inte är så bra på att jaga och fisk)
-Kastrull
-Metalplatta som kan agera stekpanna
-Massa rep så vi kan binda ihop saker, typ träd och sånt
-En låda Singha
-15 liter vatten
-Ris
Våran orginalplan var att paddla luftmadrass ut för det är bara nån kilometer men allteftersom förnödenheterna växte så insåg vi att vi nog måste anlita en liten fiskargubbe som kan köra och hämta.
Vi skulle åka till marknaden för en liten stund sen och shoppa men saker kom ivägen, som att vi blev hungriga och det faktiskt är bättre att åka på morgonen ändå och att vi ändå inte orkade bära så mycket just idag.
Oh och alltså jag kommer inte hem nu den 3e februari så ni kan avbeställa champagnen..Tänkte ta en sväng till Burma, eller Myanmar om jag ska vara viktig, så nytt hemresedatum är tolfte mars.
Om jag vore mer avslappnad skulle jag vara dödsförklarad.
Alltså inte för att skryta för dom av er som jobbar häcken av er just nu.
Jo och Mirja berättade att hon flyttat till stockholm, typ 100 meter från mig vilket är roliga nyheter förstås.
>Dom första fyra dagarna spenderade jag i total avskildhet efter att ha rest runt med folk i 3 veckor. Jag låg blundades i en hängmatta och lyssnade på podcasts och ljudböcker dygnet runt tills Monica frågade varför jag låg där och garvade hela tiden. Då började jag hänga med henne och hennes rumskamrat Anna som tyvärr lämnade oss efter 4 dar, alltså hon är inte död, men hon var tvungen att åka tillbaka till Tyskland och intervjua en seriemördare i hans cell precis som Lammen tystnar för hon pluggar kriminologi som en tysk-karibisk Clarice Starling ungefär.
>Jag och Monica har planerat en expedition till en av dom små öarna här utanför för att campa på stranden några dagar och ha ö-råd och sånt, men pågrund av vårat gemensamma intresse att ligga i hängmattor och inte göra nånting alls så har vi ännu inte fått arslet ur men vi har iallafall gjort en lista på saker vi måste köpa innan vi åker.
listan inkluderar men slutar inte med:
-2 machetes
-2 knivar
-Burkmat (ifall vi inte är så bra på att jaga och fisk)
-Kastrull
-Metalplatta som kan agera stekpanna
-Massa rep så vi kan binda ihop saker, typ träd och sånt
-En låda Singha
-15 liter vatten
-Ris
Våran orginalplan var att paddla luftmadrass ut för det är bara nån kilometer men allteftersom förnödenheterna växte så insåg vi att vi nog måste anlita en liten fiskargubbe som kan köra och hämta.
Vi skulle åka till marknaden för en liten stund sen och shoppa men saker kom ivägen, som att vi blev hungriga och det faktiskt är bättre att åka på morgonen ändå och att vi ändå inte orkade bära så mycket just idag.
Oh och alltså jag kommer inte hem nu den 3e februari så ni kan avbeställa champagnen..Tänkte ta en sväng till Burma, eller Myanmar om jag ska vara viktig, så nytt hemresedatum är tolfte mars.
Om jag vore mer avslappnad skulle jag vara dödsförklarad.
Alltså inte för att skryta för dom av er som jobbar häcken av er just nu.
Jo och Mirja berättade att hon flyttat till stockholm, typ 100 meter från mig vilket är roliga nyheter förstås.
tisdag, januari 20, 2009
torsdag, januari 15, 2009
onsdag, januari 14, 2009
Friskförklarad.
Morgonen gryr åter och jag är inte matförgiftad längre. Det gör inte ont att heta Wille Wintertidh om en säger.
tisdag, januari 13, 2009
äckle
'Alex...det är nåt fel på mig'
Så löd orden som kom ur munnen på den femtonåriga Wille en förmiddag i slutet på nittitalet. Alex stod förstenad av både skräck och undran vid sängkanten där hans vän låg ynklig och utslagen, insvept i ett svettigt täckte.
'Jag har...bajsat.. 14 gånger idag', fortsatte den matta lilla rösten och försvann återigen in i feberdimman.
Det var den senaste gången jag led av det jag lider av nu. Efter 2 månaders mage av svenskt stål har någonting lyckats slå ut mitt tydligen fragila ekosystem.
Jag kommer överleva, men...det är definitivt något fel på mig.
Så löd orden som kom ur munnen på den femtonåriga Wille en förmiddag i slutet på nittitalet. Alex stod förstenad av både skräck och undran vid sängkanten där hans vän låg ynklig och utslagen, insvept i ett svettigt täckte.
'Jag har...bajsat.. 14 gånger idag', fortsatte den matta lilla rösten och försvann återigen in i feberdimman.
Det var den senaste gången jag led av det jag lider av nu. Efter 2 månaders mage av svenskt stål har någonting lyckats slå ut mitt tydligen fragila ekosystem.
Jag kommer överleva, men...det är definitivt något fel på mig.
söndag, januari 11, 2009
Batmen
Har äntligen köpt ett nytt batteri till min kamera. Dessvärre gjorde jag det EFTER att jag varit och tittat på Angkor Wat; jaja det är väl ingen större förlust, om du är så himla vrålsugen så är det bara att googla så hittar du ungefär fyrahundratrettimiljoner bilder på Angkor.
Mest bestående minne:
Inne i ett mörkt rum i en gammal ruin rände två kambodjanska 9-åringar runt och sköt slangbella i taket så det regnade ner fladdermöss.
'Hunt?', frågade jag.
'Yumyum', svarade dom.
Köpte Jonathan Safran Foers "Extremely loud & incredibly close' igår och har sträckläst halva. Fantastique.
Mest bestående minne:
Inne i ett mörkt rum i en gammal ruin rände två kambodjanska 9-åringar runt och sköt slangbella i taket så det regnade ner fladdermöss.
'Hunt?', frågade jag.
'Yumyum', svarade dom.
Köpte Jonathan Safran Foers "Extremely loud & incredibly close' igår och har sträckläst halva. Fantastique.
lördag, januari 10, 2009
Tuktuk
Tar en dag ledigt från partajandet och ligger på mitt hotellrum i Siem Reap och kollar på The Killing Fields på Dvd. Kom precis att tänka på våran lilla tuktukchaufför som körde oss till Killing Fields och S21. Han var så liten och smal och hade en så stor skjorta och en sån dålig TukTuk som knappt orkade dra mig och Jaime. Han var 33 år men inte större än en skorpa och berättade på knagglig engelska om khmertiden i Phnom Penn.Efter varje hemskhet han berättade , log han stort och skrattade som för att visa att det var över nu. När jag inte blev insläppt i det kungliga palatset för att jag hade linne på mig erbjöd han mig sin skjorta.
torsdag, januari 08, 2009
copypaste
Det är egentligen bara två saker jag saknar just nu. Och nu menar jag saker, inte människor för den listan är mycket längre.
dom två sakerna är:
1.Prata svenska
2.Svensk musik
Jag har inte pratat svenska på typ 2 veckor nu utöver nåt enskilt 'hejhej'. I den är takten kommer jag vara Dolph när jag kommer hem. Måste lösa.
2.Av någon idiotisk anledning laddade jag inte upp datorn med mina favvislåtar innan jag åkte och jag lider nu av en stor och grav abstinens så igår kväll gick jag in på itunes store och köpte Hurricane Gilbert, Nu kan du få mig så lätt och Vi två, sjutton år. Det tog typ 3 timmar att ladda ner dom för bredbandsrevolutionen verkar inte riktigt ha nått kambodja än, men jag njuter nu iaf, fast det är lite tråkigt för det är så svårt att dela Håkan med människor från andra länder.
En sak jag kom på i duschen igår var att tänk att man träffar en helt random person kanske på krogen eller dylikt och går hem till den personen och upptäcker att individen i fråga bor i din gamla lägenhet. Hur skulle det kännas? Jag skulle tycka det var otäckt.
Klockan är typ 8 på morgonen och jag sitter på min veranda och krigar. Inget krig där bomber smäller av och barn skriker; heller inget krig landminor läggs ut och människor skadas, utan ett kallt krig. Mittemot mig på andra grusgången, på sin veranda, sitter min mystiska granne nämligen. Eller alltså innan jag visste att hon var min granne så träffade jag henne på stranden på kvällen och frågade om hon ville dricka öl med oss, men hon var på väg nånstans och skulle komma senare (trooligt) och naturligtvis dök hon inte upp, men så på morgonen efter när jag gick ut morgontrött och grusig så stod hon typ utanför min dörr och hon bara "Oh so you live here too? I couldnt find you guys yesterday" men eftersom jag var så morgontrött och grusig och blind som en fladdermus gjorde jag inte kopplingen till gårkvällen och bara "yeahgrumblegrumblegrumble" och gick upp för trappan för att äta, så nu har vi hamnat i en slags terrorbalans som jag då rakt inte tänker bryta så det är en himla tur att vi Åker till Phnom Pehn idag. Vi lär ju dock hamna bredvid varandra på bussen så vi kan sitta och igga varandra i 5 timmar.
Jess och Stacy åkte vidare till Kampot igår så nu är det jag och dom Kanadensiska smyckesimportörerna kvar som ska ta oss upp till huvudstaden.
Igår hade vi lite artworkshop i restaurangen och jag å Jamie målade portätt av alla i personalen till deras stora förtjusning. Jag målade med akvarell så mina blev nog tjusigast.
förövrigt så säger jag TJATJATJA och ni fattar ingenting.
Lite senare:
Jag löste kalla kriget genom att gå över och dricka te med grannen istället för att sitta å kriga. Hon var från holland men var brun som en pepparkaka så jag tror hon ljög. Man vet aldrig med folk.
Nu sitter jag å Jamie å Brian på den väldigt varma bussen till Kambodjas huvudstad och snett framför mig sitter en skåning och kräks. HAUR DAU IN PAUSE JAU MAUSTE KRAEKAS sa han. Så då fick han en påse och då kräktes han. Undra om han hållt sig om han inte fått påsen.Isåfall är jag nästan skyldig till hans kräkningar. Jamie och Brian har trollat fram två ansiktsmasker dom använder för att skydda sig mot lukten. Mmm. Jag lyssnar på Hurricane Gilbert i mina nyinköpte hörlurar.
Sitter med ryggen mot, ja vad är det egentligen, en sjö, måste kolla guideboken, jo boeng kak heter den visst. Guesthouset är byggt på stockar ute i sjön mitt inne i Phnomm Phenn förstår ni, och det är mycket tjusig utsikt. Det är sådär tidigt nu igen. Jag vaknar runt halv 8 oberoende av vilka äventyr jag ger mig ut på, men det är fint i storstäder på morgonen så de gör inget alls. Jag har tysk frisyr som Jamie klippte till igår. Eller hon spenderade halva tiden på golvet roterandes av skratt så det är mer som en halv klippning, men det är ganska fint om jag får säga själv.
Idag blir det inget bada och skoj och glam.Idag är en allvarligt semesterdag för idag blir det utflykt till The Killing Fields och Genocidemuseet där vi ska titta på människoskallar från dom röda Khemerernas framtåg. Också, det visas film på guesthouset här på kvällarna; gårdagens film - The killing fields.Undrar hur ofta den visas. Antagande : ofta. Men vi kollade inte på den, vi gick på Jurassic 5 konsert ute på en båt på floden. Ja, dom har faktiskt både en flod och en sjö här. Lyllos.
måndag, januari 05, 2009
MINAÖGONMINAÖGON
Mitt Hjärta mitt hjärta.
Kambodja är ett dåligt land att vara i om man är en blödig typ som jag. Folk utan ben, folk utan armar, folk utan huve nästan, folk utan vare sig armar eller ben är överallt och tigger - och naturligtvis ger jag till varenda kotte och börjar nästan grina, igår sprang jag efter en snubbe utan händer och gav honom påfyllning på almosan jag gav honom tidigare. fyfan.
Undrar om Bofors ledning har varit här och kollat nån gång och dunkat varandra i ryggen och bara "bra jobbat grabbar, det är kvalitet på våra varor"
Kambodja är ett dåligt land att vara i om man är en blödig typ som jag. Folk utan ben, folk utan armar, folk utan huve nästan, folk utan vare sig armar eller ben är överallt och tigger - och naturligtvis ger jag till varenda kotte och börjar nästan grina, igår sprang jag efter en snubbe utan händer och gav honom påfyllning på almosan jag gav honom tidigare. fyfan.
Undrar om Bofors ledning har varit här och kollat nån gång och dunkat varandra i ryggen och bara "bra jobbat grabbar, det är kvalitet på våra varor"
lördag, januari 03, 2009
Läsbart
En onthetopofmyheadlista över böcker jag läst än så länge i Thailand men jag känner att jag missat några för jag har gett bort så många.
Confessions of a Shopahollic(fråga inte)
A Shopahollic in New York(nej på riktigt, fråga inte)
Du har inte rätt att inte älska mig (stal, snyggt omslag)
Carter beats the Devil (älska)
Narrow Dog to Carcassone (meh)
Lång väg hem(biografri av en barnsoldat från diamantkriget i Sierra Leone, komplimenterad av att dom visade Blood Diamond med Leonardo Dicaprio på bussen till Bangkok)
Then we came to the End(Lite som Jpod fast mörkare och om en reklambyrå)
Böcker jag läser just nu
Biografi över Genghis Khan(orkar inte gå upp och kolla titel)
Company of Spears (historia, Zulukrigen i Afrika)
Memory of running(precis börjat)
Club Dead(för jag kollade klart på True blood för en månad sen)
Confessions of a Shopahollic(fråga inte)
A Shopahollic in New York(nej på riktigt, fråga inte)
Du har inte rätt att inte älska mig (stal, snyggt omslag)
Carter beats the Devil (älska)
Narrow Dog to Carcassone (meh)
Lång väg hem(biografri av en barnsoldat från diamantkriget i Sierra Leone, komplimenterad av att dom visade Blood Diamond med Leonardo Dicaprio på bussen till Bangkok)
Then we came to the End(Lite som Jpod fast mörkare och om en reklambyrå)
Böcker jag läser just nu
Biografi över Genghis Khan(orkar inte gå upp och kolla titel)
Company of Spears (historia, Zulukrigen i Afrika)
Memory of running(precis börjat)
Club Dead(för jag kollade klart på True blood för en månad sen)
Holiday in Cambodia
Kambodja, Koh Kong
Now you pay him for carry bag, now you pay him for open door, now you pay him for help visa, now you pay me for help pay them.
Efter att jag upptäckt att mitt visum i Thailand redan gått ut lämnade jag Bree på Kochang och hoppade på bussen mot Kambodja tillsammans med Jessie och Stacy, som vi träffat några dar tidigare. Eftersom Kochang ligger så nära Kambodjanska gränsen tog bussresan bara ett par timmar och vi promenerade genom ingemanslandet mellan Thailand och Kambodja med våra väskor. Efter mycket om och men och straffböter för mitt utgångna visum var vi välkomna in.
Just nu befinner vi oss i en gränsstad som heter KohKong som är typ Mos Eisely i Starwars, ' A wretched hive of scum and villany', men vi är vid gott mod och har gått på den lokala marknaden och handlat grönsaker och gjort kycklingmackor och spelat biljard med hotellägarn. Imorgon bitti åker vi vidare till vår första riktiga anhalt Senoukville vid kusten innan vi åker til huvudstaden Phnom Phenn och sen med båt upp till Angkor Wat.
Now you pay him for carry bag, now you pay him for open door, now you pay him for help visa, now you pay me for help pay them.
Efter att jag upptäckt att mitt visum i Thailand redan gått ut lämnade jag Bree på Kochang och hoppade på bussen mot Kambodja tillsammans med Jessie och Stacy, som vi träffat några dar tidigare. Eftersom Kochang ligger så nära Kambodjanska gränsen tog bussresan bara ett par timmar och vi promenerade genom ingemanslandet mellan Thailand och Kambodja med våra väskor. Efter mycket om och men och straffböter för mitt utgångna visum var vi välkomna in.
Just nu befinner vi oss i en gränsstad som heter KohKong som är typ Mos Eisely i Starwars, ' A wretched hive of scum and villany', men vi är vid gott mod och har gått på den lokala marknaden och handlat grönsaker och gjort kycklingmackor och spelat biljard med hotellägarn. Imorgon bitti åker vi vidare till vår första riktiga anhalt Senoukville vid kusten innan vi åker til huvudstaden Phnom Phenn och sen med båt upp till Angkor Wat.
kochang dag 1 bladibla
Bangkok-Kochang.
En dag och en natt i Bangkok var nog för tillfället och jag begav mig på morgonen, efter en natts hårt öldrickande med nya bekantskaper, österut på en lokalbuss mot Kochang. Jag var egentligen påväg mot kambodja men tänkte att jag kunde behöva några dagars strandande innan jag begav mig in i djungeln. Efter åtta timmars färd, en nattlig ankomst och några timmars solande hyrde jag en moppe och brummade fram dom 4 bergiga milen till båtpiren för att försöka möta upp Bree som jag träffat i Bangkok och som skulle anlända till kochang en dag senare än mig. Eftersom jag inte visste om att det fanns 3 pirer på ön och inte bara en så misslyckades jag naturligtvis i mitt uppdrag och körde tillbaka till Ronrey Beach för att försöka hitta henne där där vi från började skulle mötts. Vi hade ju dessvärre i fyllans positivism inte bestämd en exakt plats vilket ledde till en kattråttalek bland bungalowerna. Tillslut gav jag upp och vände på tassen för att gå och äta istället. Då såg jag en liten kattunge slåss med nånting under en bungalow inne i skogen en bit bort från stranden och eftersom jag inte kan motstå jagande kattungar så gjorde jag den naturligtvis sällskap under bungalåwn och satt som åskådare till dennes grymma lek med en liten gecko. Då hörde jag fotsteg och knakanden innifrån och jag klättrade ut från understidan och tittade upp på verandan så att hyresgästen inte skulle bli rädd för den gollumlika varelse som smög omkring under huset.
Oh, THERE you are! sa en välbekant röst och där stod hon.Klart å betart.
En dag och en natt i Bangkok var nog för tillfället och jag begav mig på morgonen, efter en natts hårt öldrickande med nya bekantskaper, österut på en lokalbuss mot Kochang. Jag var egentligen påväg mot kambodja men tänkte att jag kunde behöva några dagars strandande innan jag begav mig in i djungeln. Efter åtta timmars färd, en nattlig ankomst och några timmars solande hyrde jag en moppe och brummade fram dom 4 bergiga milen till båtpiren för att försöka möta upp Bree som jag träffat i Bangkok och som skulle anlända till kochang en dag senare än mig. Eftersom jag inte visste om att det fanns 3 pirer på ön och inte bara en så misslyckades jag naturligtvis i mitt uppdrag och körde tillbaka till Ronrey Beach för att försöka hitta henne där där vi från började skulle mötts. Vi hade ju dessvärre i fyllans positivism inte bestämd en exakt plats vilket ledde till en kattråttalek bland bungalowerna. Tillslut gav jag upp och vände på tassen för att gå och äta istället. Då såg jag en liten kattunge slåss med nånting under en bungalow inne i skogen en bit bort från stranden och eftersom jag inte kan motstå jagande kattungar så gjorde jag den naturligtvis sällskap under bungalåwn och satt som åskådare till dennes grymma lek med en liten gecko. Då hörde jag fotsteg och knakanden innifrån och jag klättrade ut från understidan och tittade upp på verandan så att hyresgästen inte skulle bli rädd för den gollumlika varelse som smög omkring under huset.
Oh, THERE you are! sa en välbekant röst och där stod hon.Klart å betart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)